Det var inte bättre förr

Vi vet det. Att varje människa är unik. Det finns inte två exakta kopior av någon människa på hela jorden. Ändå så tycks det vara så svårt att acceptera dessa olikheter som någonting självklart.

Genom tiden så har olika religioner och samhällsstrukturer försökt att stöpa människor i en enda form. Den form som är ”den enda rätta”.

Många har försökt att förändra om­givnin­gen att bli precis så som man själv vill ha den. Även om det är helt omöjligt. Hur många av jordens 7 miljarder människor ska man ändra på innan man känner sig nöjd? Går det ens att ändra på någon annan människa? Är det inte egentligen så att människor ändrar på sig själva? Om de själva vill!

Varje människa är en unik och outforskad gåta. Vi kan när som helst välja att se människor som det de är. Unika.

Det som däremot konstant förändras är omvärlden. Den värld som jag växte upp i var på många sätt annorlunda än dagens. Min barndoms värld bestod av människor som hette Anna, Lisa, Lasse, Bosse, Kerstin, Malin, Johan, Pelle och Stina.

I sagorna jag läste som barn så hette figurerna dessa namn. ”Alla vi barnen i Bullerbyn” och ”Vi på Saltkråkan” var ofta normgivande för den tid jag växte upp i. Där fanns sällan någon människa med utländsk härkomst eller med någon form av funktionshinder, även om det ibland förekom sjuka människor.

Jag menar inte att Astrid Lindgren var negativt inställd mot det annorlunda. Tvärtom! Det var bara det att hon oftast skrev om en värld som var aktuell just då. Hon beskrev bland annat människor med sjukdomar eller som led av ensamhet på ett helt enastående sätt. Det var oerhört viktiga böcker på sin tid.

Men världen har förändrats. I dag är världen annorlunda än den som Astrid Lindgren beskrev. Och den förändras ständigt!

Det som i dag har blivit en ny norm kommer vara förändrad redan i morgon. Tiderna förändras ständigt och det går inte att med någon säkerhet hävda att en sak är på ett sätt, innan den redan har förändrats och plötsligt är på ett helt annat sätt.

Jag kom nyligen ut med en bok där jag beskriver en värld där människor inte längre endast heter Lasse, Stina, Johan och Kerstin, som de gjorde i min barndoms böcker.

Nu heter barnen på skolgårdarna även Tariq, Aminah, Noor och Abdullah.

Dessutom så finns det en person med ett funktionshinder i boken. Anledningen till att jag har skrivit den boken är att jag vill visa en värld där olikheter ska få finnas med lika självklart som alla som ingår i den så kallade ”normala” normen i vårt samhälle.

För att acceptera det unika i varje enskild människa, så måste alla typer av personer få bli synliggjorda. Vi får inte gömma undan det som vi inte förstår eller det vi inte själva känner igen oss i. Öppenhet mot det okända måste börja med ett öppet sinne till det vi ännu inte förstår.

Ett sätt är att ta med olika typer av personer i litteratur, film och annan media där fler människor får en chans att möta och lära känna dem. Det är ett sätt att skapa förståelse för det vi inte vet så mycket om, och kanske kan det leda till att vi vågar öppna famnen och bjuda in det okända i vårt liv.

Förändring har alltid varit lite skrämmande för många människor. Begreppet ”det var bättre förr” betyder nog egentligen ”det som var förr är jag bekant med”. För det som man har lärt sig och förstått är betydligt enklare att förhålla sig till.

Därför blir det ofta lite skrämmande att se allt det nya komma strömmande i en strid ström. Hur ska man klara av att ta in allt nytt som dyker upp i våra liv?

Jag tror inte ens att det går.

Man kan inte sätta sig in i allt nytt och försöka förstå allt som händer i omvärlden. I synnerhet när världen förändras så enormt snabbt som den gör nu. Det enda vi kan göra, tror jag, är att låta förändringen få bli naturlig – och låta saker få förändras utan att vi behöver känna oss hotade eller skrämda av det.

Kanske kan vi låta världen få förändras utan att vi behöver förvänta oss att klara av att förstå allting som händer?

Kanske kan vi acceptera det okända som en möjlighet istället för ett skrämmande hot?

Jag tror att det är vägen mot ett mänskligare samhälle. Ett samhälle som jag ser fram emot att leva i. Ett framtidens samhälle fullt av ständig förändring.