Funktionsrätts-konventionen: Så ska alla kunna delta i det offentliga livet

Avsnitt 6 av Funktionsrättskonventionen – en orientering, om artiklarna 28–30 samt 33
Harald Strand är författare till LSS-skolan och Funktionsrättskonventionen - en orientering här på HejaOlika. Foto: Linnea Bengtsson.
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för PictureMyLife

 

2017-07-03

Artiklarna 28–30 handlar om levnadsstandard, trygghet och möjlighet att delta i det offentliga livet som alla andra. Både i det politiska livet och i fritidsliv samt kulturliv. Inte heller dessa artiklar är självklara för personer med svårare funktionsnedsättningar, varken historiskt eller idag.

Vi ser fortfarande stora brister i vårt samhälle avseende levnadsstandard och möjlighet till att delta i samhällslivet för personer med funktionsnedsättningar.

Det behövs mer fokus på de problem som finns för funktionshindrades från våra politiker och våra ansvariga myndigheter samt mindre fokus på kostnader och eventuellt fusk.

 

Om avsnitt 6 i artikelserien om funktionsrättskonventionen.

 

Artikel 28 - Tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet

Konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat, kläder och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor, och ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att trygga och främja att denna rätt förverkligas utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

Konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta social trygghet utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning och ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att trygga och främja att denna rätt förverkligas, däribland genom följande åtgärder:

a) att för personer med funktionsnedsättning säkerställa lika tillgång till rent vatten och säkerställa tillgång till ändamålsenlig och överkomlig service, anordningar och annat stöd för behov som är relaterade till funktionsnedsättning,

b) att för personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och flickor, och för äldre personer med funktionsnedsättning säkerställa tillgång till sociala trygghetsprogram och fattigdomsbekämpningsprogram,

c) att för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga som lever under fattiga förhållanden säkerställa tillgång till stöd från staten med utgifter som är relaterade till funktionsnedsättning, däribland för adekvat utbildning, rådgivning, ekonomiskt stöd och avlastningsvård,

d) att för personer med funktionsnedsättning säkerställa tillgång till offentliga bostadsprogram, samt

e) att för personer med funktionsnedsättning säkerställa lika tillgång till pensionsförmåner och pensionsprogram.

 

Artikel 29 - Deltagande i det politiska och offentliga livet

Konventionsstaterna ska garantera personer med funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjlighet att åtnjuta dem på lika villkor som andra och förpliktigar sig att:

a) säkerställa att personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i det politiska och offentliga livet på lika villkor som andra, direkt eller genom fritt valda ombud, däribland rättighet och möjlighet för personer med funktionsnedsättning att rösta och att bli valda, bl.a. genom följande:

i) säkerställa att valprocedurer, anordningar och material är ändamålsenliga, tillgängliga och lätta att förstå och att använda,

ii) skydda rätten för personer med funktionsnedsättning att rösta genom hemlig röstning i val och folkomröstningar utan hot, och att vara kandidater i val, att faktiskt inneha ämbeten samt att utföra alla offentliga funktioner på alla offentliga nivåer med underlättande av användning av stödjande och ny teknik, där så är tillämpligt,

iii) garantera att personer med funktionsnedsättning fritt kan uttrycka sin vilja som väljare och, i detta syfte, vid behov, på deras begäran, tillåta att de vid röstning får assisteras av en av dem fritt vald person,

b) aktivt främja en miljö där personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i skötseln av offentliga angelägenheter, utan diskriminering och på lika villkor som andra, samt uppmuntra deras deltagande i offentliga angelägenheter, däribland genom

i) att delta i enskilda organisationer och sammanslutningar som är verksamma i landets offentliga och politiska liv och i politiska partiers verksamhet och förvaltning, samt

ii) att bilda och ansluta sig till organisationer av personer med funktionsnedsättning som företräder personer med funktionsnedsättning på internationell, nationell, regional och lokal nivå.

 

Artikel 30 - Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott

Konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra delta i kulturlivet och ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning:

a) bereds tillgång till kulturella produkter i tillgänglig form,

b) bereds tillgång till tv-program, film, teater och annan kulturell verksamhet i tillgänglig form, samt

c) bereds tillträde till platser för kulturella föreställningar eller tjänster, såsom teatrar, museer, biografer, bibliotek och turistservice och så långt som möjligt till minnesmärken och platser av nationell kulturell betydelse.

Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att utveckla och använda sin kreativa, artistiska och intellektuella förmåga, inte endast i eget intresse utan även för samhällets berikande.

Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder i enlighet med internationell rätt för att säkerställa att lagar till skydd för immateriella rättigheter inte utgör ett oskäligt eller diskriminerande hinder för tillgång till kulturella produkter för personer med funktionsnedsättning.

Personer med funktionsnedsättning ska ha rätt på lika villkor som andra till erkännande av och stöd för sin särskilda kulturella och språkliga identitet, däribland teckenspråk och dövas kultur.

För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra delta i rekreations- och fritidsverksamhet och idrott, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att:

a) uppmuntra och främja deltagande i största möjliga utsträckning av personer med funktionsnedsättning i allmänt tillgänglig idrottslig verksamhet på alla nivåer,

b) säkerställa att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att organisera, utveckla och delta i idrott och rekreation som är särskilt anpassade för personer med funktionsnedsättning och i detta syfte uppmuntra erbjudande av ändamålsenlig instruktion, utbildning och resurser på lika villkor som andra,

c) säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till idrottsanläggningar, rekreationsanläggningar och turistanläggningar,

d) säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika möjligheter som andra barn att delta i lek, rekreation, fritidsverksamhet och idrott, däribland inom utbildningssystemet, samt

e) säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till service av personer och organ som ägnar sig åt att organisera rekreationsverksamhet, turism, fritidsverksamhet och idrott.

 

Artikel 33 - Nationellt genomförande och övervakning

Konventionsstaterna ska i enlighet med sina förvaltningssystem utse en eller flera kontaktpunkter inom regeringen för frågor som gäller genomförandet av denna konvention och ska på lämpligt sätt överväga att inrätta eller utse en samordningsmekanism inom regeringen för att underlätta därtill relaterad verksamhet inom olika sektorer och på olika plan.

Konventionsstaterna ska, i enlighet med sitt rättssystem och sitt förvaltningssystem, bibehålla, förstärka, utse eller inom konventionsstaten upprätta en mekanism, inklusive en eller flera oberoende mekanismer enligt vad som befinns ändamålsenligt för att främja, skydda och övervaka genomförandet av denna konvention. Vid utseendet eller upprättandet av mekanismen ska konventionsstaterna beakta de principer som hänför sig till statusen och funktionen hos de nationella institutionerna för skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna.

Det civila samhället, särskilt personer med funktionsnedsättning och de organisationer som representerar dem, ska involveras i och fullt ut medverka i övervakningsförfarandet.

 

Hur fungerar det i Sverige?

Åtagandet i Konventionen är mer omfattande än den utövas i verkligheten av myndigheter.

Konventionen är inte svensk lag och frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns för få indikatorer hur väl Sverige följer konventionen. Kunskapen om Konventionen brister både bland myndigheter och av allmänheten.

I FNs övervakningskommittés första rapport 2014 pekade man ut vissa specifika problemområden avseende artiklarna 28–30:

 

Artikel 28 - Tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer. Det har konstaterats i flera rapporter att personer med svårare funktionsnedsättningar både har större kostnader och sällan en riktig inkomst från ett arbete på öppna marknaden. Garantibidragen man då får är för låga – kanske som en ”piska” för att alla skall arbete och inte leva på bidrag? En märklig syn av styrande myndigheter på en grupp som oftast varken kan få eller ta ett arbete. Naturligtvis leder det till att dessa inte får en bra levnadsstandard.

Tryggheten både i att behålla sitt stöd och att kunna få en stadigvarande bostad har naggats i kanten av våra myndigheter. Till och med Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, tillåter att kommuner tvångsflyttar personer mot deras vilja. Tryggheten att få stöd av rätt personer är i dag också ett problem, då kravet på utbildning och vidareutbildning naggats i kanten. De ständiga upphandlingarna av välfärdstjänster som nu även inkluderar boenden leder knappast till trygghet för brukarna. De görs av politiska skäl eller av det allmännas lönsamhetsjakt.

7 § i LSS säger bland annat att insatserna ska vara varaktiga, d v s personen som är beviljad insatsen ska känna en trygghet i vetskapen att hjälpen finns för att ha goda levnadsvillkor med fullt självbestämmande. Den paragrafen funkar allt sämre då allt fler förlorar olika LSS-insatser med hänvisning till ”ändrad rättspraxis” utan att hjälpbehoven ändrats.

 

Artikel 29 - Deltagande i det politiska och offentliga livet

Kommittén är oroad över bristen på information om tillgänglighet och anpassning för personer med funktionsnedsättning under valrörelsen, för att stödja rätten att rösta, och över det låga antalet personer med funktionsnedsättning som kandiderar till eller innehar offentliga ämbeten.

Kommittén rekommenderar Ssverige att säkerställa att utbildning till väljare genom massmedier görs tillgängligt, att valinformation erbjuds i tillgängliga format för personer med funktionsnedsättning, att valkampanjer görs fullt tillgängliga, att det finns stöd vid vallokaler och att de mekanismer som inrättas för att underlätta stödet till väljare utvecklas i nära samråd med organisationer för personer med funktionsnedsättning, så att deras behov blir tillgodosedda samt att röstmottagare vid vallokalerna är utbildade för att hjälpa väljarna. Kommittén rekommenderar även konventionsstaten att säkerställa att alla personer med funktionsnedsättning som väljs till ett offentligt förtroendeuppdrag får allt stöd som krävs, inklusive personliga assistenter.

Våra kommentarer. Vår uppfattning är att det låga valdeltagandet från gruppen beror dels på tekniska svårigheter, dels på att man inte känner sig ”välkommen” i något parti. Av diskussionen i sociala medier framgår att många känner att inte något parti tar våra frågor på allvar.
 
På såväl lokal nivå som riksnivå är personer med olika funktionsnedsättningar kraftigt underrepresenterade i de folkvalda församlingarna. Det leder till att funktionsrättsrörelsens frågor får svårt att få genomomslag i debatten. Vanliga ”plånboksfrågor” som berör nästan alla får därmed mycket mer utrymme. Bristen på intresse för våra frågor i valrörelser bidrar också till lågt valdeltagande.

 

Artikel 30 - Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott

Kommittén uttrycker oro över att Sverige inte har undertecknat eller ratificerat Marrakeshfördraget för att underlätta tillgången till publicerat material för personer som är blinda, synskadade eller har andra lässvårigheter vilket ger tillgång till publicerat material för blinda, personer med synskada och andra som har svårt att ta till sig tryckt material.

Kommittén uppmanar till åtgärder för att underteckna, ratificera och genomföra Marrakechfördraget så snart som möjligt.

Våra kommentarer. Det finns betydligt fler svårigheter som inte kommittén uppmärksammat. Märkligt att bara detta med Marrakeshfördraget uppmärksammats? Myndigheten för Delakaktighet har pekat ut dålig tillgänglighet i biografer, teatersalonger m.fl. som problem, vilket leder till att personer med funktionsnedsättningar i mindre omfattning än befolkningen som helhet deltar i kulturella aktiviteter. Detta anses också vara en bidragande orsak till den sämre hälsan.

De hårdare bedömningarna om rätten till personlig assistans och ledsagning leder utvecklingen åt fel håll. För många i LSS-gruppen är just dessa insatser direkt avgörande för om de ska kunna lämna hemmet. Möjligheten att delta i bland annat läger är viktig för många. Det innebär att neddragningarna i den personliga assistansen och korttidsvistelse utanför hemmet försvårar möjligheten till rekreation.

 

Artikel 33 - Nationellt genomförande och övervakning

Kommittén uttrycker oro över att Sverige ännu inte infört en oberoende mekanism baserad på principerna om status och funktion för nationella institutioner med uppgift att skydda och främja de mänskliga rättigheterna (Parisprinciperna) för att övervaka genomförandet av konventionen. Kommittén uttrycker vidare oro över att samordningsansvaret vilar på socialdepartementet i stället för på det departement som ansvarar för mänskliga rättigheter och diskriminering.

Kommittén rekommenderar att en oberoende övervakningsmekanism inrättas i enlighet med Parisprinciperna som effektivt fullgör skyldigheten enligt konventionen.

Våra kommentarer. I Sverige har Myndigheten för delaktighet i uppdrag att verka för att funktionshinderspolitiken ska få genomslag i hela samhället. Uppdraget styrs av mål och strategier för funktionshinderspolitiken. Dessa bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vår bedömning är att Myndigheten för delaktighet gör ett bra jobb när det gäller att kartlägga och beskriva de problem som finns. Däremot finns problem i nästa led, när regeringen ska vidta åtgärder för att motverka de problem Myndigheten för Delaktighet uppmärksammar i sina rapporter. MFD:s förslag i rapporten ”En funktionshinderspolitik för ett jämlikt och hållbart samhälle” från juni 2016 är nu grunden till den proposition 2016/17:188 ”Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken”, som regeringen lämnade in 18 maj 2017.

 

Hur överensstämmer dessa artiklar i konventionen med LSS?

Dessa rättighetsartiklar förtydligar på ett utmärk sätt problem som inte fullt ut tas upp i LSS. De är således utmärkta att ta med i tolkningar av de individuella stöd en person i LSS-gruppen har rätt till. Tillsammans med LSS kan de ge ett liv som andra utan funktionsnedsättning med de goda levnadsvillkor som LSS utlovar.

Artikel 28 är betydligt mer omfattande än i LSS och är således ett bra komplement! Bland annat tar den tydligare upp kravet att även personer med funktionsnedsättning har rätt till en god ekonomi och inte skall behöva leva i fattigdom. Den kommenterar speciellt att merkostnader på grund av funktionsnedsättning inte är acceptabelt. Den tar också tydligare upp att personerna har rätt till social trygghet samt rätt till samhällets stöd. Dvs, mycket av det vi just nu har problem med i myndigheters tolkning av LSS!

Artikel 29 kommenterade särskilt rätten att delta i val, både som väljare och som politiker. Detta saknas i LSS, vilket gör konventionen viktig som tillägg till ”att leva som andra” i LSS.

Artikel 30 ger kommittén kommentarer om Marrakeshfördraget, som är en liten del av vad som står i artikeln? Väldigt lite finns dock om den specifika rätten till kultur i LSS. I LSS nämns bara att personerna har rätt till fritidsverksamhet som kultur och idrott samt att det åligger kommunen att se till att det är möjligt. Här finns en hel del mer att önska i båda ”lagarna”.

 

Källor

Manskligarattigheter.se (Regeringens sida)
Ohchr.org (FN organisation)
Hso.se (Handikappförbunden)

Harald Strand

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.