Funktionsrätts-konventionen: Sverige lever inte upp till löftena om rättigheter

Avsnitt 5 av Funktionsrättskonventionen – en orientering, om artiklarna 21-27.
Harald Strand är författare till LSS-skolan och Funktionsrättskonventionen - en orientering här på HejaOlika. Foto: Linnea Bengtsson.
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för PictureMyLife

 

2017-05-16

Fortfarande är självklara rättigheter som yttrandefrihet, utbildning och respekt för privatlivet starkt begränsade för personer med funktionsnedsättningar. Harald Strand går här igenom artiklarna 21-27 i FN:s funktionsrättskonvention där dessa rättigheter beskrivs.

 

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av ett förord och 50 artiklar.  Artiklarna 1–4 beskriver de grundläggande principerna. Artiklarna 5 – 30 är rättighetsartiklar.

Rättighetsartiklarna går igenom olika områden, bland annat hälsa, utbildning, familjeliv, habilitering och rehabilitering, arbete, rättsligt skydd, sport och fritid.

Artiklarna 21–27 handlar om de för många av oss självklara rättigheter som våra lagar ger oss. Rättigheter som tyvärr inte, varken historiskt eller idag, tillkommer personer med funktionsnedsättningar fullt ut. Det gäller yttrandefrihet, tillgång till information, respekt för privatliv, tillgång till utbildning och inte minst en god hälsa, samt naturligtvis rätten till arbete och sysselsättning. Vi ser fortfarande stora brister i dessa rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Det krävs betydligt mer fokus hos våra politiker och ansvariga myndigheter, för att personer med funktionshinder skall kunna åtnjuta dessa rättigheter.

 

Artikel 21 - Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information

Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på lika villkor som andra och genom alla former av kommunikation som de själva väljer enligt definitionen i artikel 2, däribland genom att

a) utan dröjsmål och extra kostnader förse personer med funktionsnedsättning med information som är avsedd för allmänheten i tillgängligt format och teknologi anpassad för olika funktionsnedsättningar,

b) godta och underlätta användning i offentliga sammanhang av teckenspråk, punktskrift, förstorande och alternativ kommunikation samt alla andra tillgängliga medel, former och format för kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt,

c) uppmana enskilda leverantörer av tjänster till allmänheten, däribland genom Internet, att erbjuda information och service i tillgängliga och användbara format för personer med funktionsnedsättning,

d) uppmuntra massmedierna, däribland leverantörer av information genom Internet, att göra sina tjänster tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, samt

e) erkänna och främja användning av teckenspråk.

 

Artikel 22 - Respekt för privatlivet

1.    Ingen person med funktionsnedsättning, oavsett bostadsort eller boendeförhållanden, får utsättas för ett godtyckligt eller olagligt ingripande i sitt privatliv, familjeliv, hem eller i sin korrespondens eller annan typ av kommunikation. Inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Personer med funktionsnedsättning har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

2.    Konventionsstaterna ska skydda sekretessen för personuppgifter och uppgifter om hälsa och rehabilitering för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra.

 

Artikel 23 - Respekt för hem och familj

1.    Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av personer med funktionsnedsättning i alla frågor som gäller äktenskap, familj, föräldraskap och personliga förbindelser på lika villkor som för andra för att säkerställa att

a)    rätten erkänns för alla personer med funktionsnedsättning i giftasvuxen ålder att ingå äktenskap och bilda familj på grundval av de blivande makarnas fria och fulla samtycke

b)    rätten erkänns för personer med funktionsnedsättning att fritt och under ansvar bestämma antalet barn och tidrymden mellan havandeskapen och att ha tillgång till åldersanpassad information, upplysning om reproduktiv hälsa och familjeplanering samt tillhandahållande av de medel som behövs för att de ska kunna utöva denna rätt,

c)    personer med funktionsnedsättning, även barn, får behålla sin fertilitet på samma villkor som andra

2.    Konventionsstaterna ska säkerställa personers med funktionsnedsättning rättigheter och skyldigheter när det gäller förmynderskap eller godmanskap för barn, vårdnad om barn och adoption eller liknande, om sådana begrepp förekommer i nationell lag. Barnets bästa ska alltid främst beaktas. Konventionsstaterna ska lämna ändamålsenligt stöd till personer med funktionsnedsättning i utövandet av deras ansvar för barnens fostran.

3.    Konventionsstaterna ska säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika rättigheter i familjelivet. För att förverkliga dessa rättigheter och för att förhindra att barn med funktionsnedsättning göms undan, överges, försummas eller på annat sätt avskiljs, ska konventionsstaterna åta sig att lämna tidig och allsidig information samt service och stöd till barn med funktionsnedsättning och till deras familjer.

4.    Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett barn ska inte i något fall skiljas från sina föräldrar på grund av barnets eller den ena eller båda föräldrarnas funktionsnedsättning.

5.    Konventionsstaterna ska, om de närmast anhöriga inte är i stånd att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning, vidta alla åtgärder för att erbjuda alternativ omsorg inom den utvidgade familjen och, i avsaknad av sådan, placering i familjeliknande miljö i samhället.

 

Artikel 24 - Utbildning

1.    Konventionsstaterna erkänner rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning. För att förverkliga denna rätt utan diskriminering och på lika villkor, ska konventionsstaterna säkerställa ett sammanhållet utbildningssystem på alla nivåer och livslångt lärande inriktat på.

a) full utveckling av den mänskliga potentialen och känslan för värdighet och egenvärde samt förstärkning av respekten för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och den mänskliga mångfalden,

b) utveckling av personlighet, begåvning och kreativitet hos personer med funktionsnedsättning samt av deras mentala och fysiska färdigheter till deras fulla möjligheter, samt

c) att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att effektivt delta i ett fritt samhälle.

2.    För att förverkliga denna rätt, ska konventionsstaterna säkerställa att

a) personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utestängs från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning, på grund av funktionsnedsättning,

b) personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, får tillgång till en inkluderande och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet och till undervisning som följer efter grundutbildning på sina hemorter,

c) skälig anpassning erbjuds utifrån personliga behov,

d) personer med funktionsnedsättning ges nödvändigt stöd inom det allmänna utbildningssystemet för att underlätta deras ändamålsenliga utbildning, samt

e) ändamålsenliga individanpassade stödåtgärder erbjuds i miljöer som erbjuder största möjliga kunskapsrelaterade och sociala utveckling som är förenlig med målet fullständig inkludering.

3.    Konventionsstaterna ska göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att lära sig praktiska och sociala färdigheter för att underlätta deras fulla och likvärdiga deltagande i utbildning och som samhällsmedlemmar. I detta syfte ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder, bl.a. för att

a) underlätta inlärning av punktskrift, alternativ skrift, förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation samt rörelse- och orienteringsförmågan och underlätta kamratstöd och mentorskap,

b) underlätta inlärning av teckenspråk och främja dövsamhällets språkliga identitet, samt

c) säkerställa att utbildning av personer, särskilt av barn, med synskada eller dövblindhet eller som är döva eller hörselskadade, ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation för den enskilde och i miljöer som maximerar kunskapsrelaterad och social utveckling.

4.    För att säkerställa förverkligandet av denna rättighet ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att anställa lärare, även lärare med funktionsnedsättning, som är kunniga i teckenspråk och/eller punktskrift, och för att utbilda yrkeskunniga personer och personal som är verksamma på alla utbildningsnivåer. Denna utbildning ska omfatta kunskap om funktionshinder och användning av lämpliga förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation, utbildningstekniker och material för att stödja personer med funktionsnedsättning.

5.    Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till allmän högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning och livslångt lärande utan diskriminering och på lika villkor som andra. I detta syfte ska konventionsstaterna säkerställa att skälig anpassning erbjuds personer med funktionsnedsättning.

 

Artikel 25 - Hälsa

Konventionsstaterna erkänner att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa och utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktionsnedsättning med beaktande av jämställdhetsperspektivet, däribland hälsorelaterad rehabilitering. Konventionsstaterna ska särskilt

a) erbjuda personer med funktionsnedsättning samma utbud, kvalitet och standard avseende gratis eller subventionerad hälso- och sjukvård samt insatser och behandlingsprogram som erbjuds andra personer, även när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa samt befolkningsbaserade offentliga folkhälsoprogram,

b) erbjuda sådan hälsoservice som personer med funktionsnedsättning behöver särskilt på grund av deras funktionsnedsättning, inklusive tidig upptäckt och ändamålsenliga insatser, och service som är avsedd för att begränsa och förebygga vidare funktionsnedsättning, bl.a. för barn och äldre,

c) erbjuda hälso- och sjukvårdstjänster så nära personernas egna hemorter som möjligt, även på landsbygden,

d) kräva att hälso- och sjukvårdspersonal tillhandahåller vård av samma kvalitet till personer med funktionsnedsättning som till andra, inbegripet med deras fria och informerade samtycke, genom att bl.a. höja medvetandet om mänskliga rättigheter, värdighet, självständighet och behov för personer med funktionsnedsättning, genom utbildning och utfärdande av etiska normer för offentlig och privat hälsoservice,

e) förbjuda diskriminering av personer med funktionsnedsättning i fråga om sjukförsäkringar och livförsäkringar, där sådana är tillåtna enligt nationell lag, vilka ska erbjudas på ett rättvist och skäligt sätt, samt

f) förhindra diskriminerande underlåtenhet att erbjuda hälso- och sjukvård samt hälsotjänster eller mat och dryck på grund av funktionsnedsättning

 

Artikel 26 - Habilitering och rehabilitering

Alla människor med funktionsnedsättning ska möta respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.

1.    Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder, däribland genom kamratstöd, för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande och deltagande i livets alla aspekter. I det syftet ska konventionsstaterna organisera, förstärka och utsträcka heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och habiliterings- och rehabiliteringsprogram, särskilt på områdena hälsa, sysselsättning, utbildning och social service på så sätt att dessa tjänster och program

a) börjar så tidigt som möjligt och grundas på en tvärvetenskaplig bedömning av vars och ens behov och förmåga,

b) stöder deltagande och inkluderande i samhället och alla aspekter av det och är frivilliga och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning så nära deras egna hemorter som möjligt, även på lansbygden

2.    Konventionsstaterna ska främja utveckling av grundutbildning och vidareutbildning för specialister och annan personal som är verksamma med habiliterings- och rehabiliteringsstöd.

3.    Konventionsstaterna ska främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik som är utformade för personer med funktionsnedsättning som främjar habilitering och rehabilitering.

 

Artikel 27 - Arbete och sysselsättning

1.    Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, däribland för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning, för att bl.a. göra följande:

a) förbjuda diskriminering på grund av funktionsnedsättning med avseende på alla frågor som gäller alla former av yrkesverksamhet, innefattande rekryteringsvillkor, anställning och sysselsättning, bibehållande av anställning, befordran samt säkra och hälsosamma arbetsförhållanden,

b) skydda rätten för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, innefattande lika möjligheter och lika ersättning för arbete av lika värde och till trygga och sunda arbetsförhållanden, innefattande skydd mot trakasserier, och lösning av klagomål,

c) säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva sina arbetsrättsliga och fackliga rättigheter på lika villkor som andra,

d) göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få faktisk tillgång till arbets- och yrkesvägledning, arbetsförmedling, yrkesutbildning och vidareutbildning, som är allmänt tillgängliga,

e) främja möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och hjälp med att finna, erhålla, bibehålla och återgå till en anställning,

f) främja möjligheterna till egenföretagande, företagande, utveckling av kooperativ samt till att starta eget företag,

g) anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn,

h) främja anställning av personer med funktionsnedsättning inom den privata sektorn genom ändamålsenliga riktlinjer och åtgärder, vilka kan omfatta program för positiv särbehandling, stimulansåtgärder och andra åtgärder,

i) säkerställa att skälig anpassning på arbetsplatsen erbjuds personer med funktionsnedsättning,

j) främja att personer med funktionsnedsättning tillägnar sig arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden, samt

k) främja program avseende yrkesinriktad och yrkesmässig rehabilitering, bibehållande i arbete och återinträde i arbete för personer med funktionsnedsättning.

2.    Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte hålls i slaveri eller träldom och att de på lika villkor som andra är skyddade från att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.

 

Hur fungerar det i Sverige?

Åtagandet i konventionen är mer omfattande än vad svenska myndigheter i verkligheten lever upp till.
Konventionen är inte svensk lag och frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns alltför få indikatorer som visar hur väl Sverige följer konventionen. Kunskapen om Konventionen brister både bland myndigheter och hos allmänhet, precis som med LSS.

I FN:s övervakningskommittés första rapport 2014 pekade man ut flera problemområden:

 

Artikel 21 - Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer: De hjälpmedel och tekniker som beskrivs i artikeln fungerar bara för vissa grupper. Det finns mycket mer att göra för att inkludera alla. Ett stort problem är t.ex. att information från myndigheter på pdf filer inte är tillgängliga för personer med synskador. Personer som utan att hjälpbehoven förändrats förlorar personlig assistans eller ledsagning fråntas i praktiken rätten att demonstrera eller möjligheten att arbeta partipolitiskt.

 

Artikel 22 - Respekt för privatlivet

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer: Försäkringskassans och kommuners intima undersökningar och regelbundna omprövningar av behov av personlig assistans ligger klart på gränsen för vad som kan anses vara integritetskänsligt. Förutom detta skapar de många omprövningarna otrygghet.

 

Artikel 23 - Respekt för hem och familj

Kommittén är oroad över att socialtjänsten, på begäran av ursprungsländerna, kan neka familjer internationell adoption om den ena partnern har en funktionsnedsättning, och att familjer med funktionsnedsättning utsätts för ytterligare utredningar i det svenska adoptionssystemet genom att lokala myndigheter och socialtjänsten bedömer deras förmåga till föräldraskap.
Kommittén rekommenderar konventionsstaten att säkerställa förbud mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i adoptionsärenden.

Våra kommentarer: Märkligt att bara adoption kom med i kommentar från kommittén? Fungerar resten verkligen? Jag är mycket tveksam. Neddragningar i assistansen och andra LSS insatser som skett snart under 10 år försvårar att vara förälder. Det gäller om du är förälder till en person med svåra funktionsnedsättningar, men även i de fall denne funktionsnedsatte person själv är eller vill vara förälder.

 

Artikel 24 - Rätt till utbildning

Kommittén uttrycker oro över rapporter om att skolor kan vägra att ta emot vissa elever med funktionsnedsättning med hänvisning till organisatoriska och ekonomiska svårigheter. Kommittén uttrycker vidare oro över de rapporter som pekar på att vissa barn med behov av omfattande stöd inte kan gå i skolan på grund av brist på stöd.
Kommittén yrkar på att Sverige garanterar inkludering av alla barn med funktionsnedsättning i det ordinarie utbildningssystemet och säkerställer att de får det stöd som krävs.

Våra kommentarer: Fungerar övrigt i den omfattande kravlistan verkligen? De rapporter som vi får tyder att det mer problem än de som kommittén uppmärksammat. Massmedia har vid flera tillfällen uppmärksammat att stödet till personer med kognitiva funktionsnedsättningar minskar med svåra konsekvenser för berörda personer. Fortfarande är det lätt och hitta exempel på att undervisningslokaler i universitet och högskolor inte är tillgängliga.

 

Artikel 25 - Rätt till hälsa

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer: Jag är förvånad över att kommittén inget har att anmärka. Vi inom funktionshinderrörelsen; RBU, FUB, Autism- & Aspergerförbundet, har skrivit åtskilliga debattartiklar om problem våra medlemmar har. Vi finner att kommittén inte uppmärksammat en rapport från MFD (Myndigheten för delaktighet) som hade det alarmerande budskapet att fysisk och psykisk ohälsa är 10 gånger vanligare hos personer med funktionsnedsättningar än för genomsnittet. Även Folkhälsomyndigheten anser att ohälsa är ett mycket större problem än för befolkningen som helhet.

Vi efterlyser ett mer seriöst intresse från regeringen och landstingen/regionerna att ta itu med lika hälsa för alla. Enligt vår hälso- och sjukvårdslag skall de med största behoven prioriteras. Så är inte verkligheten idag i primärvården.

Då vår grupp i flera undersökningar visat sig ha större besvär än genomsnittet vad gäller allmän hälsa (men även problem med sen upptäckt av svårare sjukdomar som cancer, diabetes) så har vi intresseorganisationer framfört krav på årliga hälsokontroller. Men då den allmänna sjukvården inte ägnar sig åt hälsokontroller, utan att dessa är lösningar som fack och arbetsgivare överenskommer, så blir vårt krav en ”särlösning”. Det försvårar ett genomförande om inte kravet ställs av regeringen på landstingen.

Vi har också krav på särskilda vårdcentraler med extra kompetens, men kanske främst extra avsatt tid per patient. Det finns på försök i några få landsting/regioner. Vissa i målgruppen behöver hembesök av läkare, vilket inte erbjuds mer än i undantagsfall, då oftast på enskild läkares personliga initiativ. Det saknas uppsökande verksamhet!

De större sjukhusen verkar dock alltmer anpassade att ta emot vår målgrupp idag.

 

Artikel 26 - Rätt till Habilitering och rehabilitering

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer. Alltför få ges tillgång till habilitering. Det fungerar ganska bra för mindre barn, men inte för vuxna.

 

Artikel 27 - Rätt till arbete och sysselsättning

Kommittén är oroad över att utvecklingen när det gäller sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. Den senaste utvecklingen är oklar men överlag är den totala arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning högre än för befolkningen i övrigt. Även om det finns lovande resultat när det gäller stöd för personliga biträden och det stöd som Arbetsförmedlingen ger, så är den 100-procentiga ökningen av antalet registrerade arbetslösa med funktionsnedsättning sedan 2008 mycket oroväckande. Kommittén är också oroad över att det fortfarande finns en betydande skillnad mellan könen när det gäller sysselsättning och inkomster för kvinnor respektive män med funktionsnedsättning.

Kommittén rekommenderar åtgärder för att förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få arbete på grundval av Funkautredningens rapport. Kommittén föreslår vidare ökade stödåtgärder som till exempel personliga biträden i arbetslivet, arbetshjälpmedel, sänkta sociala avgifter, ekonomiskt stöd till arbetsgivare, rehabilitering och yrkesutbildning samt åtgärder för att minska sysselsättnings- och löneskillnaderna mellan könen. Kommittén rekommenderar Sverige att bedöma effekten av att termen ”personer med nedsatt arbetsförmåga eller begränsningar” används på arbetsmarknaden med hänvisning till personer med funktionsnedsättning och att ändra denna i enlighet med principen om icke-diskriminering.

Våra kommentarer. Det finns betydande och stora problem i stödet för att få ett arbete om du har en svår funktionsnedsättning. Inte minst om funktionsnedsättningen är kognitiv. Endast 1-2 % av personer med utvecklingsstörning har ett riktigt jobb på den öppna arbetsmarknaden. Personer som tillhör personkrets 1 och 2 i LSS har rätt till daglig verksamhet (DV), som ska ge meningsfull sysselsättning. Men personer som har fysiska funktionsnedsättningar och psykiska funktionsnedsättningar har inte samma lagstöd för sysselsättning.

Ett problem är också "inlåsningen" på DV, att ytterst få går vidare till riktigt arbete även med stöd från Arbetsförmedlingen.
Även om man klumpar ihop alla personer med funktionsnedsättningar till en grupp är dessa mycket kraftigt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken, vilket i sin tur leder till en ond cirkel med dålig ekonomi, sämre hälsa etc.

 

Hur överensstämmer dessa artiklar i konventionen med LSS?

Dessa rättighetsartiklar förtydligar på ett utmärk sätt problem som inte fullt ut tas upp i LSS. De är således utmärkta att ta med i tolkningar av de individuella stöd en person i LSS-gruppen har rätt till. Tillsammans med LSS kan de ge ett liv som andra med de goda levnadsvillkor som LSS utlovar.

Artikel 21 är betydligt mer omfattande än i LSS och är således ett bra komplement!

Artikel 22 lämnades utan kommentar av kommittén, medan jag saknar kritik mot att Försäkringskassan metoder att mäta behov av personlig assistans i vissa avseenden kränker privatlivet. Det gäller även förhållandet att många vuxna personer i LSS inte så sällan utsätts för godtyckliga beslut om bostad, resor och fritidsaktiviteter.

Artikel 23. Här har kommittén synpunkter på adoption. Allt annat har sopats under mattan? Här finns stora problem både i konventionen och i LSS. Behöver förtydligas av våra ansvariga myndigheter.

Artikel 24 liksom i artikel 23 finns betydande problem som behöver belysas mer. Inom LSS har till exempel valfrihetssystemet brister.

Artikel 25. Att hälsan är sämre hos personer med vissa funktionsnedsättningar framgår av många utredningar, men utan att några kraftfulla åtgärder har satts in. Vad avser LSS är den största orsaken okunskapen om både funktionshnedsättningar och om lagens mål hos de som ska uttolka och förverkliga den. Det delade ansvaret är ett av problemen.

Artikel 26. Habilitering och rehabilitering är eftersatt för många grupper med svåra funktionsnedsättningar. Fungerar ganska bra för barn, men mindre bra för vuxna. I LSS har insatsen Råd och Stöd (habilitering) minskat från knappt 16 500 tusen personer år 2000 till 4 200 under år 2016. I vissa landsting erbjuds detta inte alls!

Artikel 27. Arbete och sysselsättning är ett generellt problem för personer med svåra funktionsnedsättningar, något som både kommittén och jag kommenterade ovan. Möjligheten till riktigt arbete är svårare för LSS-personer, men möjligheten till sysselsättning via daglig verksamhet är bättre för en stor del av gruppen.


Källor

Manskligarattigheter.se (Regeringens sida)
Ohchr.org (FN organisation)
Hso.se (Handikappförbunden)

 

Fortfarande är självklara rättigheter som yttrandefrihet, utbildning och respekt för privatlivet starkt begränsade för personer med funktionsnedsättningar. Harald Strand går här igenom artiklarna 21-27 i FN:s funktionsrättskonvention där dessa rättigheter beskrivs.

 

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av ett förord och 50 artiklar.  Artiklarna 1–4 beskriver de grundläggande principerna. Artiklarna 5 – 30 är rättighetsartiklar.

Rättighetsartiklarna går igenom olika områden, bland annat hälsa, utbildning, familjeliv, habilitering och rehabilitering, arbete, rättsligt skydd, sport och fritid.

Artiklarna 21–27 handlar om de för många av oss självklara rättigheter som våra lagar ger oss. Rättigheter som tyvärr inte, varken historiskt eller idag, tillkommer personer med funktionsnedsättningar fullt ut. Det gäller yttrandefrihet, tillgång till information, respekt för privatliv, tillgång till utbildning och inte minst en god hälsa, samt naturligtvis rätten till arbete och sysselsättning. Vi ser fortfarande stora brister i dessa rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Det krävs betydligt mer fokus hos våra politiker och ansvariga myndigheter, för att personer med funktionshinder skall kunna åtnjuta dessa rättigheter.

 

Artikel 21 - Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information

Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på lika villkor som andra och genom alla former av kommunikation som de själva väljer enligt definitionen i artikel 2, däribland genom att

a) utan dröjsmål och extra kostnader förse personer med funktionsnedsättning med information som är avsedd för allmänheten i tillgängligt format och teknologi anpassad för olika funktionsnedsättningar,

b) godta och underlätta användning i offentliga sammanhang av teckenspråk, punktskrift, förstorande och alternativ kommunikation samt alla andra tillgängliga medel, former och format för kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt,

c) uppmana enskilda leverantörer av tjänster till allmänheten, däribland genom Internet, att erbjuda information och service i tillgängliga och användbara format för personer med funktionsnedsättning,

d) uppmuntra massmedierna, däribland leverantörer av information genom Internet, att göra sina tjänster tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, samt

e) erkänna och främja användning av teckenspråk.

 

Artikel 22 - Respekt för privatlivet

1.    Ingen person med funktionsnedsättning, oavsett bostadsort eller boendeförhållanden, får utsättas för ett godtyckligt eller olagligt ingripande i sitt privatliv, familjeliv, hem eller i sin korrespondens eller annan typ av kommunikation. Inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Personer med funktionsnedsättning har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

2.    Konventionsstaterna ska skydda sekretessen för personuppgifter och uppgifter om hälsa och rehabilitering för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra.

 

Artikel 23 - Respekt för hem och familj

1.    Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av personer med funktionsnedsättning i alla frågor som gäller äktenskap, familj, föräldraskap och personliga förbindelser på lika villkor som för andra för att säkerställa att

a)    rätten erkänns för alla personer med funktionsnedsättning i giftasvuxen ålder att ingå äktenskap och bilda familj på grundval av de blivande makarnas fria och fulla samtycke

b)    rätten erkänns för personer med funktionsnedsättning att fritt och under ansvar bestämma antalet barn och tidrymden mellan havandeskapen och att ha tillgång till åldersanpassad information, upplysning om reproduktiv hälsa och familjeplanering samt tillhandahållande av de medel som behövs för att de ska kunna utöva denna rätt,

c)    personer med funktionsnedsättning, även barn, får behålla sin fertilitet på samma villkor som andra

2.    Konventionsstaterna ska säkerställa personers med funktionsnedsättning rättigheter och skyldigheter när det gäller förmynderskap eller godmanskap för barn, vårdnad om barn och adoption eller liknande, om sådana begrepp förekommer i nationell lag. Barnets bästa ska alltid främst beaktas. Konventionsstaterna ska lämna ändamålsenligt stöd till personer med funktionsnedsättning i utövandet av deras ansvar för barnens fostran.

3.    Konventionsstaterna ska säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika rättigheter i familjelivet. För att förverkliga dessa rättigheter och för att förhindra att barn med funktionsnedsättning göms undan, överges, försummas eller på annat sätt avskiljs, ska konventionsstaterna åta sig att lämna tidig och allsidig information samt service och stöd till barn med funktionsnedsättning och till deras familjer.

4.    Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett barn ska inte i något fall skiljas från sina föräldrar på grund av barnets eller den ena eller båda föräldrarnas funktionsnedsättning.

5.    Konventionsstaterna ska, om de närmast anhöriga inte är i stånd att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning, vidta alla åtgärder för att erbjuda alternativ omsorg inom den utvidgade familjen och, i avsaknad av sådan, placering i familjeliknande miljö i samhället.

 

Artikel 24 - Utbildning

1.    Konventionsstaterna erkänner rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning. För att förverkliga denna rätt utan diskriminering och på lika villkor, ska konventionsstaterna säkerställa ett sammanhållet utbildningssystem på alla nivåer och livslångt lärande inriktat på.

a) full utveckling av den mänskliga potentialen och känslan för värdighet och egenvärde samt förstärkning av respekten för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och den mänskliga mångfalden,

b) utveckling av personlighet, begåvning och kreativitet hos personer med funktionsnedsättning samt av deras mentala och fysiska färdigheter till deras fulla möjligheter, samt

c) att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att effektivt delta i ett fritt samhälle.

2.    För att förverkliga denna rätt, ska konventionsstaterna säkerställa att

a) personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utestängs från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning, på grund av funktionsnedsättning,

b) personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, får tillgång till en inkluderande och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet och till undervisning som följer efter grundutbildning på sina hemorter,

c) skälig anpassning erbjuds utifrån personliga behov,

d) personer med funktionsnedsättning ges nödvändigt stöd inom det allmänna utbildningssystemet för att underlätta deras ändamålsenliga utbildning, samt

e) ändamålsenliga individanpassade stödåtgärder erbjuds i miljöer som erbjuder största möjliga kunskapsrelaterade och sociala utveckling som är förenlig med målet fullständig inkludering.

3.    Konventionsstaterna ska göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att lära sig praktiska och sociala färdigheter för att underlätta deras fulla och likvärdiga deltagande i utbildning och som samhällsmedlemmar. I detta syfte ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder, bl.a. för att

a) underlätta inlärning av punktskrift, alternativ skrift, förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation samt rörelse- och orienteringsförmågan och underlätta kamratstöd och mentorskap,

b) underlätta inlärning av teckenspråk och främja dövsamhällets språkliga identitet, samt

c) säkerställa att utbildning av personer, särskilt av barn, med synskada eller dövblindhet eller som är döva eller hörselskadade, ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation för den enskilde och i miljöer som maximerar kunskapsrelaterad och social utveckling.

4.    För att säkerställa förverkligandet av denna rättighet ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att anställa lärare, även lärare med funktionsnedsättning, som är kunniga i teckenspråk och/eller punktskrift, och för att utbilda yrkeskunniga personer och personal som är verksamma på alla utbildningsnivåer. Denna utbildning ska omfatta kunskap om funktionshinder och användning av lämpliga förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation, utbildningstekniker och material för att stödja personer med funktionsnedsättning.

5.    Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till allmän högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning och livslångt lärande utan diskriminering och på lika villkor som andra. I detta syfte ska konventionsstaterna säkerställa att skälig anpassning erbjuds personer med funktionsnedsättning.

 

Artikel 25 - Hälsa

Konventionsstaterna erkänner att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa och utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktionsnedsättning med beaktande av jämställdhetsperspektivet, däribland hälsorelaterad rehabilitering. Konventionsstaterna ska särskilt

a) erbjuda personer med funktionsnedsättning samma utbud, kvalitet och standard avseende gratis eller subventionerad hälso- och sjukvård samt insatser och behandlingsprogram som erbjuds andra personer, även när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa samt befolkningsbaserade offentliga folkhälsoprogram,

b) erbjuda sådan hälsoservice som personer med funktionsnedsättning behöver särskilt på grund av deras funktionsnedsättning, inklusive tidig upptäckt och ändamålsenliga insatser, och service som är avsedd för att begränsa och förebygga vidare funktionsnedsättning, bl.a. för barn och äldre,

c) erbjuda hälso- och sjukvårdstjänster så nära personernas egna hemorter som möjligt, även på landsbygden,

d) kräva att hälso- och sjukvårdspersonal tillhandahåller vård av samma kvalitet till personer med funktionsnedsättning som till andra, inbegripet med deras fria och informerade samtycke, genom att bl.a. höja medvetandet om mänskliga rättigheter, värdighet, självständighet och behov för personer med funktionsnedsättning, genom utbildning och utfärdande av etiska normer för offentlig och privat hälsoservice,

e) förbjuda diskriminering av personer med funktionsnedsättning i fråga om sjukförsäkringar och livförsäkringar, där sådana är tillåtna enligt nationell lag, vilka ska erbjudas på ett rättvist och skäligt sätt, samt

f) förhindra diskriminerande underlåtenhet att erbjuda hälso- och sjukvård samt hälsotjänster eller mat och dryck på grund av funktionsnedsättning

 

Artikel 26 - Habilitering och rehabilitering

Alla människor med funktionsnedsättning ska möta respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.

1.    Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder, däribland genom kamratstöd, för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande och deltagande i livets alla aspekter. I det syftet ska konventionsstaterna organisera, förstärka och utsträcka heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och habiliterings- och rehabiliteringsprogram, särskilt på områdena hälsa, sysselsättning, utbildning och social service på så sätt att dessa tjänster och program

a) börjar så tidigt som möjligt och grundas på en tvärvetenskaplig bedömning av vars och ens behov och förmåga,

b) stöder deltagande och inkluderande i samhället och alla aspekter av det och är frivilliga och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning så nära deras egna hemorter som möjligt, även på lansbygden

2.    Konventionsstaterna ska främja utveckling av grundutbildning och vidareutbildning för specialister och annan personal som är verksamma med habiliterings- och rehabiliteringsstöd.

3.    Konventionsstaterna ska främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik som är utformade för personer med funktionsnedsättning som främjar habilitering och rehabilitering.

 

Artikel 27 - Arbete och sysselsättning

1.    Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, däribland för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning, för att bl.a. göra följande:

a) förbjuda diskriminering på grund av funktionsnedsättning med avseende på alla frågor som gäller alla former av yrkesverksamhet, innefattande rekryteringsvillkor, anställning och sysselsättning, bibehållande av anställning, befordran samt säkra och hälsosamma arbetsförhållanden,

b) skydda rätten för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, innefattande lika möjligheter och lika ersättning för arbete av lika värde och till trygga och sunda arbetsförhållanden, innefattande skydd mot trakasserier, och lösning av klagomål,

c) säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva sina arbetsrättsliga och fackliga rättigheter på lika villkor som andra,

d) göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få faktisk tillgång till arbets- och yrkesvägledning, arbetsförmedling, yrkesutbildning och vidareutbildning, som är allmänt tillgängliga,

e) främja möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och hjälp med att finna, erhålla, bibehålla och återgå till en anställning,

f) främja möjligheterna till egenföretagande, företagande, utveckling av kooperativ samt till att starta eget företag,

g) anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn,

h) främja anställning av personer med funktionsnedsättning inom den privata sektorn genom ändamålsenliga riktlinjer och åtgärder, vilka kan omfatta program för positiv särbehandling, stimulansåtgärder och andra åtgärder,

i) säkerställa att skälig anpassning på arbetsplatsen erbjuds personer med funktionsnedsättning,

j) främja att personer med funktionsnedsättning tillägnar sig arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden, samt

k) främja program avseende yrkesinriktad och yrkesmässig rehabilitering, bibehållande i arbete och återinträde i arbete för personer med funktionsnedsättning.

2.    Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte hålls i slaveri eller träldom och att de på lika villkor som andra är skyddade från att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.

 

Hur fungerar det i Sverige?

Åtagandet i konventionen är mer omfattande än vad svenska myndigheter i verkligheten lever upp till.
Konventionen är inte svensk lag och frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns alltför få indikatorer som visar hur väl Sverige följer konventionen. Kunskapen om Konventionen brister både bland myndigheter och hos allmänhet, precis som med LSS.

I FN:s övervakningskommittés första rapport 2014 pekade man ut flera problemområden:

 

Artikel 21 - Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer: De hjälpmedel och tekniker som beskrivs i artikeln fungerar bara för vissa grupper. Det finns mycket mer att göra för att inkludera alla. Ett stort problem är t.ex. att information från myndigheter på pdf filer inte är tillgängliga för personer med synskador. Personer som utan att hjälpbehoven förändrats förlorar personlig assistans eller ledsagning fråntas i praktiken rätten att demonstrera eller möjligheten att arbeta partipolitiskt.

 

Artikel 22 - Respekt för privatlivet

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer: Försäkringskassans och kommuners intima undersökningar och regelbundna omprövningar av behov av personlig assistans ligger klart på gränsen för vad som kan anses vara integritetskänsligt. Förutom detta skapar de många omprövningarna otrygghet.

 

Artikel 23 - Respekt för hem och familj

Kommittén är oroad över att socialtjänsten, på begäran av ursprungsländerna, kan neka familjer internationell adoption om den ena partnern har en funktionsnedsättning, och att familjer med funktionsnedsättning utsätts för ytterligare utredningar i det svenska adoptionssystemet genom att lokala myndigheter och socialtjänsten bedömer deras förmåga till föräldraskap.
Kommittén rekommenderar konventionsstaten att säkerställa förbud mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i adoptionsärenden.

Våra kommentarer: Märkligt att bara adoption kom med i kommentar från kommittén? Fungerar resten verkligen? Jag är mycket tveksam. Neddragningar i assistansen och andra LSS insatser som skett snart under 10 år försvårar att vara förälder. Det gäller om du är förälder till en person med svåra funktionsnedsättningar, men även i de fall denne funktionsnedsatte person själv är eller vill vara förälder.

 

Artikel 24 - Rätt till utbildning

Kommittén uttrycker oro över rapporter om att skolor kan vägra att ta emot vissa elever med funktionsnedsättning med hänvisning till organisatoriska och ekonomiska svårigheter. Kommittén uttrycker vidare oro över de rapporter som pekar på att vissa barn med behov av omfattande stöd inte kan gå i skolan på grund av brist på stöd.
Kommittén yrkar på att Sverige garanterar inkludering av alla barn med funktionsnedsättning i det ordinarie utbildningssystemet och säkerställer att de får det stöd som krävs.

Våra kommentarer: Fungerar övrigt i den omfattande kravlistan verkligen? De rapporter som vi får tyder att det mer problem än de som kommittén uppmärksammat. Massmedia har vid flera tillfällen uppmärksammat att stödet till personer med kognitiva funktionsnedsättningar minskar med svåra konsekvenser för berörda personer. Fortfarande är det lätt och hitta exempel på att undervisningslokaler i universitet och högskolor inte är tillgängliga.

 

Artikel 25 - Rätt till hälsa

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer: Jag är förvånad över att kommittén inget har att anmärka. Vi inom funktionshinderrörelsen; RBU, FUB, Autism- & Aspergerförbundet, har skrivit åtskilliga debattartiklar om problem våra medlemmar har. Vi finner att kommittén inte uppmärksammat en rapport från MFD (Myndigheten för delaktighet) som hade det alarmerande budskapet att fysisk och psykisk ohälsa är 10 gånger vanligare hos personer med funktionsnedsättningar än för genomsnittet. Även Folkhälsomyndigheten anser att ohälsa är ett mycket större problem än för befolkningen som helhet.

Vi efterlyser ett mer seriöst intresse från regeringen och landstingen/regionerna att ta itu med lika hälsa för alla. Enligt vår hälso- och sjukvårdslag skall de med största behoven prioriteras. Så är inte verkligheten idag i primärvården.

Då vår grupp i flera undersökningar visat sig ha större besvär än genomsnittet vad gäller allmän hälsa (men även problem med sen upptäckt av svårare sjukdomar som cancer, diabetes) så har vi intresseorganisationer framfört krav på årliga hälsokontroller. Men då den allmänna sjukvården inte ägnar sig åt hälsokontroller, utan att dessa är lösningar som fack och arbetsgivare överenskommer, så blir vårt krav en ”särlösning”. Det försvårar ett genomförande om inte kravet ställs av regeringen på landstingen.

Vi har också krav på särskilda vårdcentraler med extra kompetens, men kanske främst extra avsatt tid per patient. Det finns på försök i några få landsting/regioner. Vissa i målgruppen behöver hembesök av läkare, vilket inte erbjuds mer än i undantagsfall, då oftast på enskild läkares personliga initiativ. Det saknas uppsökande verksamhet!

De större sjukhusen verkar dock alltmer anpassade att ta emot vår målgrupp idag.

 

Artikel 26 - Rätt till Habilitering och rehabilitering

Inga kommentarer från kommittén.

Våra kommentarer. Alltför få ges tillgång till habilitering. Det fungerar ganska bra för mindre barn, men inte för vuxna.

 

Artikel 27 - Rätt till arbete och sysselsättning

Kommittén är oroad över att utvecklingen när det gäller sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. Den senaste utvecklingen är oklar men överlag är den totala arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning högre än för befolkningen i övrigt. Även om det finns lovande resultat när det gäller stöd för personliga biträden och det stöd som Arbetsförmedlingen ger, så är den 100-procentiga ökningen av antalet registrerade arbetslösa med funktionsnedsättning sedan 2008 mycket oroväckande. Kommittén är också oroad över att det fortfarande finns en betydande skillnad mellan könen när det gäller sysselsättning och inkomster för kvinnor respektive män med funktionsnedsättning.

Kommittén rekommenderar åtgärder för att förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få arbete på grundval av Funkautredningens rapport. Kommittén föreslår vidare ökade stödåtgärder som till exempel personliga biträden i arbetslivet, arbetshjälpmedel, sänkta sociala avgifter, ekonomiskt stöd till arbetsgivare, rehabilitering och yrkesutbildning samt åtgärder för att minska sysselsättnings- och löneskillnaderna mellan könen. Kommittén rekommenderar Sverige att bedöma effekten av att termen ”personer med nedsatt arbetsförmåga eller begränsningar” används på arbetsmarknaden med hänvisning till personer med funktionsnedsättning och att ändra denna i enlighet med principen om icke-diskriminering.

Våra kommentarer. Det finns betydande och stora problem i stödet för att få ett arbete om du har en svår funktionsnedsättning. Inte minst om funktionsnedsättningen är kognitiv. Endast 1-2 % av personer med utvecklingsstörning har ett riktigt jobb på den öppna arbetsmarknaden. Personer som tillhör personkrets 1 och 2 i LSS har rätt till daglig verksamhet (DV), som ska ge meningsfull sysselsättning. Men personer som har fysiska funktionsnedsättningar och psykiska funktionsnedsättningar har inte samma lagstöd för sysselsättning.

Ett problem är också "inlåsningen" på DV, att ytterst få går vidare till riktigt arbete även med stöd från Arbetsförmedlingen.
Även om man klumpar ihop alla personer med funktionsnedsättningar till en grupp är dessa mycket kraftigt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken, vilket i sin tur leder till en ond cirkel med dålig ekonomi, sämre hälsa etc.

 

Hur överensstämmer dessa artiklar i konventionen med LSS?

Dessa rättighetsartiklar förtydligar på ett utmärk sätt problem som inte fullt ut tas upp i LSS. De är således utmärkta att ta med i tolkningar av de individuella stöd en person i LSS-gruppen har rätt till. Tillsammans med LSS kan de ge ett liv som andra med de goda levnadsvillkor som LSS utlovar.

Artikel 21 är betydligt mer omfattande än i LSS och är således ett bra komplement!

Artikel 22 lämnades utan kommentar av kommittén, medan jag saknar kritik mot att Försäkringskassan metoder att mäta behov av personlig assistans i vissa avseenden kränker privatlivet. Det gäller även förhållandet att många vuxna personer i LSS inte så sällan utsätts för godtyckliga beslut om bostad, resor och fritidsaktiviteter.

Artikel 23. Här har kommittén synpunkter på adoption. Allt annat har sopats under mattan? Här finns stora problem både i konventionen och i LSS. Behöver förtydligas av våra ansvariga myndigheter.

Artikel 24 liksom i artikel 23 finns betydande problem som behöver belysas mer. Inom LSS har till exempel valfrihetssystemet brister.

Artikel 25. Att hälsan är sämre hos personer med vissa funktionsnedsättningar framgår av många utredningar, men utan att några kraftfulla åtgärder har satts in. Vad avser LSS är den största orsaken okunskapen om både funktionshnedsättningar och om lagens mål hos de som ska uttolka och förverkliga den. Det delade ansvaret är ett av problemen.

Artikel 26. Habilitering och rehabilitering är eftersatt för många grupper med svåra funktionsnedsättningar. Fungerar ganska bra för barn, men mindre bra för vuxna. I LSS har insatsen Råd och Stöd (habilitering) minskat från knappt 16 500 tusen personer år 2000 till 4 200 under år 2016. I vissa landsting erbjuds detta inte alls!

Artikel 27. Arbete och sysselsättning är ett generellt problem för personer med svåra funktionsnedsättningar, något som både kommittén och jag kommenterade ovan. Möjligheten till riktigt arbete är svårare för LSS-personer, men möjligheten till sysselsättning via daglig verksamhet är bättre för en stor del av gruppen.


Källor

Manskligarattigheter.se (Regeringens sida)
Ohchr.org (FN organisation)
Hso.se (Handikappförbunden)

 

Harald Strand

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.