Jimmie fick en andra chans till jobb och skola

Han gick en hel skolgång utan att lära sig läsa och skriva ordentligt – men sen vände allt. Tillfällig­heter gjorde att Jimmie Zackrisson fick tillgång till hjälpmedel för sin dyslexi. En ny värld öppnades.

På skolan var det aldrig aktuellt med några hjälpmedel. Så skolgången blev tung och framtidsutsikterna kändes inte så lovande för Jimmie.
– Jag kände mig helt utdömd, berättar Jimmie.

En otäck trafikolycka var märkligt nog det som gav honom en extra chans.

Jimmie körde in i en lyktstolpe med sin moped och ådrog sig allvarliga skador. Efter flera operationer fick han rehabilitering och i samband med det även möjlighet att fullfölja sina gymnasiestudier.

En lärare på Lärcenter i Falköping såg att Jimmie, trots sin svåra dyslexi, inte hade problem med siffror. Varför läser du inte ekonomi? frågade läraren.

Och visst var Jimmie intresserad.
– Men tidigare hade alla sagt att jag aldrig skulle klara ett sånt jobb, säger Jimmie.

Nu vände det, och i anslutning till rehabiliteringen fick Jimmie hjälp från Arbetsförmedlingen att söka jobb.
– Jag hade sett ett skrivhjälpmedel på TV och frågade arbetsförmedlaren om det. Han ringde snart tillbaka och sa att jag skulle få prova ett liknande hjälpmedel.

Så rullade allt igång. Via arbetsförmedlaren fick Jimmie kontakt med hjälpmedelsföretaget Icap i Göteborg.

Efter en kort tid hade Jimmie det han behövde i form av hjälpmedel för att läsa och skriva – och därmed kunna sköta ett jobb inom administration och ekonomi.

– Jag hade inte haft någonting. Inget jobb, inga möjligheter. Men nu öppnades en helt ny värld.

Under rehabiliteringen blev det några veckors praktikjobb inom kyrkan i Falköping. Sen dök chansen till en riktig anställning upp, på närradio­stationen Radio Falköping. Ett jobb som Jimmie fortfarande har kvar, fem år senare.

För Jimmie hade det stor betydelse att han träf­fade rätt personer vid rätt tillfälle, alltifrån läraren och arbetsförmedlaren till medarbetarna på Icap.

– Alla har betytt mycket, på olika sätt. För min självkänsla betydde läraren mycket, för att han såg mig, inte min problematik. Problemen var något som bara skulle lösas! Lika mycket betydde min arbetsförmedlare och kontakterna på Icap, som tillsammans såg till att jag fick rätt hjälpmedel.

 

Foto på Jimmie
En av Jimmies många ovanliga talanger är att han hellre läser text upp och ned. Foto: Linnea Bengtsson.

När Jimmie fick ut sina första hjälpmedel för 7–8 år sedan blev det rätt från början.
– Ja, det var häftigt! Jag var lite chockad. Vi satt och pratade i ett par timmar på Icap, det räckte för att komma fram till vad som borde fungera.

Det har inte krävts några särskilt komplicerade produkter. Både den bärbara datorn och mobiltelefonen är i standardutförande. Han har ett antal programvaror för inläsning av text, scanning, talsyntes, rättstavning med mera samt en diktafon. En utrustning som löpande uppdateras med nya versioner.

Det fungerar så bra att Jimmie känner sig trygg i alla lägen. Antecknar gör han med diktafonen – han pratar in och låter datorn sköta skrivjobbet.
– Det var inte någon stress när jag var hos Icap och att vi hade förtroende för varandra när vi provade ut hjälpmedlen, det bidrog nog till att vi hittade rätt direkt.

I oktober är det dags för årets upplaga av Dyslexi­mässan och för första gången medverkar Jimmie. Han föreläser under lördagen om sin egen väg till arbete. Han ser fram emot att träffa många föräldrar, ungdomar och barn med dyslexi.

– Jag vill berätta min historia för jag tror att den kan hjälpa andra, alla de som känt sig dumförklarade i skolan, alla som tycker att högläsning är det värsta de vet, precis som jag!

För Jimmie kände sig verkligen dumförklarad i skolan, för att han inte kunde läsa och skriva.
– Jag upplevde att mina lärare tyckte att jag var till besvär. De såg nog inte ned på mig utan allt bottnade nog i rädslan över att inte veta hur de kunde underlätta mitt lärande.

Vi frågar Jimmie om han har några goda råd till barn, föräldrar och lärare.
– Tro alltid på barnet. Låt aldrig dyslexin bli ett problem, utan se möjligheterna. Se inte ner på barn när de har problem med läxan.

Barn och unga uppmanar han att acceptera sin dyslexi. Jimmie beskriver det som en underbar befrielse när han själv gick igenom den processen.
– Det handlar om frigörelsen i att acceptera att man är annorlunda. Det var det min ekonomilärare hjälpte mig med. Och det var den frihetskänslan jag hade när jag gick ut från första mötet med Icap.

Kloka föräldrar kan göra underverk, betonar han.
– Föräldrarna är den viktigaste personen man har när man går i skolan, så barnet måste få känna att föräldrarna tror på ens möjligheter, säger Jimmie.