LSS-skolan lektion 6: Daglig verksamhet

Harald Strand är författare till LSS-skolan här på Dagens Omsorg. Foto: Linnea Bengtsson.
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för Värna

 

2015-06-18

Det är den LSS-insats som berör allra flest personer - och är efterfrågad av många fler. Daglig verksamhet ska ge stimulans, personlig utveckling och meningsfullt innehåll.

Lektion 6 av LSS-skolan tar upp LSS-insatsen § 9.10 Daglig verksamhet.

Daglig verksamhet (DV) är den största insatsen i LSS, men inte den mest kostsamma. Personlig assistans är ungefär fyra gånger så dyr, men samtidigt 40 procent mindre räknat i antalet personer. Boende är näst störst i antalet personer ca 20 procent färre än DV men 3.3 ggr dyrare.

Åldersfördelningen hos de 33 800 personer som hade daglig verksamhet 2014 var att cirka 9 procent var under 23 år (de flesta borde då vara mellan 20-22 år, då de skall ha slutat särskolan), ca 88 procent var 23-64 år och ca 3 procent över 65 år. 96 procent var från personkrets 1 i LSS och övriga från personkrets 2.

Daglig verksamhet ökar fortfarande. De senaste fem åren var ökningen 700 personer i snitt per år samtidigt som snittökningen för hela LSS var ca 1000 personer per år. Ökningen i personlig assistans har varit ca 300 per år och ökningen i boende har varit 600 per år.

En intressant iakttagelse är att DV bara ökat som lönekostnaden sedan år 2010. Det innebär att mångas uppfattning att personaltätheten minskat per arbetstagare verifieras av kostnadsutvecklingen. Dessutom har ju en fördyring skett på grund av LOV, lagen om valfrihetssystem, som normalt är kostnadsdrivande. Kommunerna har således sparat på kostnad per person, vilket borde visa sig i kvalitetsförsämring?

Är det då bra att antalet personer ökar i DV, om vi helt bortser från kostnadsaspekten? Drygt 70 procent personer med rätt till LSS i ”arbetsför ålder” har DV.
Vad de andra 30 procenten gör vet vi inte. Tittar man på statistik från arbetsmarknaden verkar högt räknat fem procent vara i ordinärt arbete. Några, kanske lika många, har personlig assistans via försäkringskassan.

Men vad gör de övriga? Är i utbildning? Gör ingenting? Kvar i boendet? För att de inte vill ha daglig verksamhet eller för att DV inte klarar av dem?
Det finns en forskningsrapport från Högskolan i Halmstad om unga vuxna från gymnasiesärskolan 2001–2011 som visade att en fjärdedel varken hade daglig sysselsättning, arbete eller studerade efter att de lämnat särskolan. Det skulle möjligtvis förklara siffrorna ovan, men alla som går ut särskolan har inte, eller får inte, LSS-beslut. Någon ansvarig myndighet bör undersöka detta snarast! Det är minst lika viktigt som att prata arbetslinjen.

 

Daglig verksamhet

(Insatsen Daglig verksamhet, § 9.10)

Så här beskrivs daglig verksamhet i propositionen:

Genom denna insats tillförsäkras personer som är i yrkesverksam ålder, saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig rätt till daglig verksamhet. Av 7 § framgår att denna insats är förbehållen personer som avses i 1 § personkrets 1 och 2, dvs. samma grupper som omsorgslagen omfattar. Rätt till daglig verksamhet finns redan i dag för dessa grupper enligt omsorgslagen. Det kommunala ansvaret för att anordna meningsfull sysselsättning för den enskilde kan förverkligas genom dagcenterverksamhet eller på annat sätt, exempelvis genom stöd till organisationer, kooperativ m.fl. som anordnar olika sysselsättningsaktiviteter. Det skall dock inte vara fråga om några anställningsförhållanden.

Vid utformningen av dagcenterverksamheten, precis som vid beslut om övriga insatser enligt den nya lagen, måste bestämmelserna i 7 § om hänsyn till individuella behov m.m. beaktas. Utformningen av dagcenterverksamheten skall ske med beaktande av de berörda personernas funktionshinder. Verksamheten skall erbjuda den enskilde stimulans, utveckling, meningsfullhet och gemenskap efter hans önskemål. Verksamheten bör generellt sett ha som mål att utveckla den enskildes möjligheter till förvärvsarbete även om detta mål för vissa endast kan uppnås på längre sikt eller vara orealistiskt.

 

Så här tänkte politikerna när lagen stiftades

I LSS-propositionen 1992/93:159 skrev ansvarig minister Bengt Westerberg följande:

Personer som tillhör omsorgslagens personkrets skall ha rätt till daglig verksamhel enligt den nya lagen.

Som jag redan framhållit är arbetslösheten större bland personer medfunktionshinder än den är bland andra människor. Enligt Handikapputredningen är det också många personer med svåra funktionshinder som saknar annan daglig sysselsättning utanför hemmet. Med hänsyn till detta vore det önskvärt att nu föreslå att den nya lagens hela personkrets gavs en lagstadgad rätt till daglig verksamhet. Med hänsyn till den statsfinansiella situationen bedömer jag emellertid inte att detta för närvarande är möjligt.

Rätten till daglig verksamhet bör primärt avse personer i yrkesverksam ålder som för närvarande omfattas av omsorgslagen och som saknar arbete eller annan daglig sysselsättning. Det hindrar emellertid inte att även personer som uppnått pensionsålder bör ges möjlighet att fortsätta i daglig verksamhet för att därigenom undvika passivering och isolering. Den dagliga verksamheten bör till sitt innehåll kunna rymma såväl aktiviteter med habiliterande inriktning som mer produktionsinriktade uppgifter. Den bör ha som syfte att bidra till den personliga utvecklingen och att främja delaktigheten i samhället. Ett övergripande mål bör vara att på kortare eller längre sikt utveckla den enskildes möjlighet till arbete.

Inom omsorgsverksamheten utgår viss ersättning, s.k. habiliteringsersättning, till en person som deltar i daglig verksamhet enligt en särskild rekommendation från Landstingsförbundet. Syftet är att aktivt stimulera den enskilde att delta i verksamheten. Jag förordar all huvudmännen utbetalar någon form av ersättning till den enskilde för medverkan i daglig verksamhet i likhet med vad som görs för närvarande.

 

Så här fungerar det idag

Daglig verksamhet är en viktig insats för att motverka en destruktiv sysslolöshet bland de som tillhör LSS personkrets 1 och 2. Det är också dessa som har rätt till DV.

Säkert finns även i personkrets 3 personer som skulle må bra av en daglig verksamhet om de saknar arbete och personlig assistans. Vi vet också att personer med andra diagnoser som inte ger rätt till LSS har efterfrågat insatsen DV.

Eftersom väldigt få av dem som har rätt till DV kan få ett arbete, måste kommunerna fokusera på ”skall-meningen” i lagen ”Verksamheten skall erbjuda den enskilde stimulans, utveckling, meningsfullhet och gemenskap efter hans önskemål”. I dag fokuseras mer på ”bör-meningen” i lagen ”Verksamheten bör generellt sett ha som mål att utveckla den enskildes möjligheter till förvärvsarbete även om detta mål för vissa endast kan uppnås på längre sikt eller vara orealistiskt”.

Väldigt få av de som har DV går över till vanligt arbete. För 6 av 10 kommuner händer det inte alls. Bara 1 procent av alla som har lönebidrag från Arbetsförmedlingen har utvecklingsstörning. Bara 1 procent av kvinnorna och 1,6 procent av männen med utvecklingsstörning har arbete på den öppna arbetsmarknaden. I det perspektivet är det märkligt att så många lägger fokus på att förorda "arbetslinjen" för DV.

DV är den insats i LSS som i störst utsträckning omfattas av LOV (lagen om valfrihet). Drygt hälften av alla kommuner erbjuder valfrihet för DV. Det låter bra men problem finns.
Vad innebär det för en person med stora och individuella behov som inte kan tillfredställas av avtalsleverantörerna? Hur tillförsäkras den enskilde stimulans, personlig utveckling och meningsfullt innehåll i de verksamheter som erbjuds?

Självklart vill även personer i LSS personkrets välja sin dagliga verksamhet, men det är en stor utmaning för ansvariga i kommunen i sin upphandling att få med allas behov!
Idag finns många bra fungerande DV med olika inriktning på både produktion, sysselsättning, media och teater. Särskilt teaterverksamheter har blivit omskrivna som succéer internt, och för några (som Glada Hudik) även externt.

 

Källor

Proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade; Riksdagen.se
INTRA LSS-lagen om stöd och service (kompendium 2013)
INTRA LSS Daglig verksamhet (kompendium 2014)
Socialstyrelsen, rapporter
Länsförbundet FUB i Stockholm, rapporter.
 

Harald Strand

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.