LSS-skolan lektion 7: Individuell plan

Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för Värna

 

2015-08-03

Rätten till en individuell plan (IP) glöms ofta bort, trots att det är genom denna plan som brukaren själv kan styra LSS-insatserna. Trots en lagskärpning så sent som 2011 är det fortfarande bara några få procent av brukarna som har individuell plan.
Välkommen till lektion 7 av LSS-skolan, som helt handlar om individuell plan enligt LSS paragraf 10.

Individuell plan (IP) är en av de minst kända paragraferna i LSS. Jag brukar kalla den ”den 11:e insatsen i LSS”. Det är synd att den hamnat i skuggan då det enligt min mening är en av de viktigaste paragraferna.

Den blandas ofta ihop med andra planer. Frågar jag personal och andra föräldrar så är IP detsamma som "genomförandeplan". Om jag idag söker på internet så kommer en annan plan upp, nämligen SIP, samordnad individuell plan. Men SIP är för socialtjänsten, en samordning mellan SoL (Socialtjänstlagen) och HSL (Hälso-och sjukvårdslagen), inte för LSS.

Båda genomförandeplan och SIP är dessutom planer för verksamheterna/professionen och beslutade av dessa.
IP enligt LSS är den individuella brukarens plan, ”Min plan”.

Handläggare och samordnare måste komma ihåg att det är brukaren som vill ha en individuell plan och som ska styra hur planen ska se ut och vilka som ska vara med, hur man ska komma fram till lösning, när och var mötena ska vara.

Planering på brukarens villkor innebär:
· att ta reda på hur det är nu
· att ta reda på hur det borde vara – formulera mål; dels konkreta och kortsiktiga, dels långsiktiga mål
· planera och bestämma hur man når målen – bestämma vem som gör vad och när det ska vara utfört
· under genomförandet följa upp hur det fungerar – och vid behov ändra
· efter en tid värdera om effekten blev som planerat – om målen uppnåtts
· vid behov revidera planen och ta reda på hur det är nu, etc.

Inledningsvis behöver brukaren ofta träffa den person, som brukaren föreslagit som samordnare, för att ”förplanera”.

Allt utgår från skälen till att den enskilde vill ha en individuell plan enligt LSS. Detta styr resten av processen: vilka som behöver vara med, vad som är viktigt att ta upp just nu, hur – vilka insatser eller åtgärder som behövs och hur de ska utformas, när det beslutade ska vara genomfört, när och hur ofta man ska träffas samt var planeringsmötet/mötena ska äga rum.

Bara 6,5 procent av alla personer som har LSS-insatser hade en Individuell plan år 2003. År 2009 hade det bara ökat till 6,6 procent, dvs. inom felmarginalen. Inga mätningar om antal IP har gjorts sedan dess. Inget tyder dock på att en ökning skett under senare år heller. Bara 6 av 10 kommuner följer lagen och har rutin för att erbjuda IP.

 

Individuell plan

(Insatsen Individuell plan, § 10)

Lagen skärptes år 2011 på grund av att så få personer hade fått IP. Texten ändrades från ”har rätt att begära” till ”ska erbjudas”, dvs. kommunen måste nu erbjuda alla med en LSS insats en Individuell plan.

I samband med att en insats enligt LSS beviljas ska den enskilde erbjudas att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom eller henne. Den som har beviljats en insats ska när som helst kunna begära att en plan upprättas, om det inte redan har skett. I planen ska även åtgärder redovisas som vidtas av andra än kommunen eller landstinget. Planen ska omprövas fortlöpande och minst en gång om året. Landstinget och kommunen ska underrätta varandra om upprättade planer. (10 § i LSS)

Vad är en individuell plan?
Du som har rätt att få insatser enligt LSS har rätt att få en individuell plan. En individuell plan består av två delar:
dels av planeringsmöten där du tillsammans med andra diskuterar och planerar vad och på vilket sätt du vill förändra din situation,
dels av det dokument som blir resultatet.

Syftet med en individuell plan är att öka den enskildes delaktighet och inflytande i frågor som rör hans livssituation och de insatser som ges till honom. Planen syftar även till att underlätta samordningen mellan de olika vårdgivare som ger honom stöd. Planen ska utgå från den enskildes egna mål, intressen och önskemål. Den ska omfatta alla de olika behov som kan tillgodoses genom insatser från flera kompetensområden.

Målet med den individuella planen är att ge individen möjlighet att utöva sina rättigheter som LSS föreskriver. Målet med insatserna enligt lagen skall vara att främja människors jämlikhet i levnadsvillkor och fulla delaktighet i samhällslivet. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.

Insatserna ska därför utformas så att de svarar mot den enskildes aktuella situation. Den enskilde skall ha ett direkt inflytande både i planeringen och i utformningen av insatsen samt i genomförande av den. Om den enskilde uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning kan vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare vara den som begär insatser för honom.

Ovanstående kan sammanfattas som att IP ska vara en konkret, skriftlig planering av de samlade insatserna för att ge individen ett gott liv.

Planen ska utformas så att den ger möjlighet till uppföljning och förändring. Planen ska således omprövas fortlöpande, minst en gång per år.

 

Så här tänkte politikerna när lagen stiftades

I LSS-propositionen 1992/93:159 skrev ansvarig minister Bengt Westerberg bland annat följande:

Syftet med de särskilda insatserna enligt den nya lagen är att främja svårt funktionshindrades utveckling till ett så självständigt och oberoende liv som möjligt. De särskilda insatserna skall vara grundade på respekt för den enskildes rätt att bestämma över sig själv och över sina egna angelägenheter. Beträffande den särskilda insatsen personlig assistans faller det sig helt naturligt att den enskilde ges ett mycket stort inflytande över det stöd som ges. I fråga om andra insatser enligt lagen behöver den enskildes inflytande och självbestämmande enligt min uppfattning uppmärksammas särskilt.

Handikapputrednigen föreslår att den enskilde skall ha rätt att få en individuell plan för insatserna enligt lagen. Enligt utredningens förslag skall planen kunna tillställas försäkringskassan. Syftet är att försäkringskassan skall verka för att insatser görs enligt planen.

För egen del anser jag att den enskilde skall ha rätt att få en individuell plan som beskriver beslutade och planerade insatser. Därigenom kan den enskilde ges ett inflytande över de åtgärder som planeras och få en överblick över när olika insatser skall komma i fråga. Planen bör utgå från den enskildes egna mål, intressen och önskemål. Den bör omfatta olika behov som kan tillgodoses genom insatser från flera kompetensområden.
Jag anser vidare att planen bör utformas så att den ger möjlighet till uppföljning och förändringar och att den skall omprövas fortlöpande.
Tillsynsmyndigheterna har enligt min uppfattning en viktig uppgift i att följa upp och utvärdera hur arbetet med de individuella planerna utvecklas.

 

Så här fungerar det idag

Hur många har individuell plan enligt LSS?
Ingen vet svaret!

Många vet inte vad individuell plan är!

Det görs inte längre någon uppföljning sedan Socialstyrelsen tog över ansvaret från Länsstyrelsen! Senaste uppföljningen är således från 2009.

Alla ansvariga har ”glömt bort” denna viktiga insats, trots att den förstärktes i lagen så sent som i januari 2011. Nu är kommunerna skyldiga att erbjuda alla med någon LSS insats en individuell plan.

Anledningen till skärpningen var att antalet personer med LSS som hade individuell plan år 2003 var 6,5 procent och år 2009 bara 6,6 procent. Därefter har som sagt ingen uppföljning gjorts. Inget talar dock för att antalet IP ökat mer än marginellt till idag. I Socialstyrelsen Lägesrapport 2014, publicerad i februari 2015, skriver man bara att ”förutsättningarna för att dessa personer ska erbjudas en individuell plan har ökat något, men är fortfarande begränsade. År 2012 hade 62 procent av kommunerna rutiner för att erbjuda dessa planer”.

62 procent trots att lagen säger alla! Och utan någon kommentar av Socialstyrelsen!

Vi uppskattar att omkring 7 procent av alla personer med LSS insatser idag har IP.

Så för att få individuell plan måste, trots lagens skrivning, den enskilde själv kräva den! Och han/hon måste skaffa egen expertis som skriver planen! Så var det väl ändå inte tänkt politiker och lagstiftare?

Varför är det då så viktigt med individuell plan för individen?
•    Individuell plan är den enda plan som är din egen. Alla andra är verksamheters planer.
•    Individuell plan är planernas plan, dvs. den skall samordna alla dina andra planer.
•    Individuell plan är den plan där du bestämmer själv om vad som är viktigt för dig.
•    Alla dina individuella behov blir tydliga
•    Alla aktörer är på plats och kan fatta beslut utifrån gemensam överblick
•    Med IP garanteras uppföljning av alla insatser minst 1 gång per år
•    IP är ett kontrakt mellan individen och kommunen, som du kan hänvisa till.

Varför är individuell plan bra även för kommunen?
•    Individuell Plan spar tid och resurser – inget dubbelarbete och inga akututryckningar
•    Att ”göra rätt från början” spar både frustration och resurser
•    Kunskapen hos alla som deltar i möten ökar
•    Man får ett utmärkt underlag för planering av resurser och som underlag till andra verksamhetsplaner

Tilläggas kan att tidsbestämda beslut om olika insatser blir onödiga, då ju uppföljning görs minst en gång per år! Det spar tid för handläggaren och frustration för brukaren samt borde även leda till betydligt färre mål i Förvaltningsrätterna!

Är det inte märkligt att IP inte blivit populärare bland ansvariga i kommunerna?

Vilken normalt funtad företagsledare skulle inte älska om alla företagets kunder gjorde en personlig skrivelse om sina behov och vad han/hon önskar få levererat från företagaren? Ett behov som dessutom oftast är beständigt över årtionden och som följs upp med korregeringar minst en gång varje år!

Naturligtvis säger företagaren ”Fantastiskt! Det blir enkelt att driva mitt företag. Inga gissningar i budget, inga oförutsedda avvikelser, enkelt att planera och leverera. Jag kan lägga min kraft på kvalitet i leveranserna istället. Och jag får nöjda kunder.”

Jag, som kunde ha varit företagaren ovan, blir naturligtvis i min nuvarande roll som företrädare för personer med LSS frusterad över kommunernas nonchalans mot den fantastiska möjlighet som erbjuds via IP. Att de får goda planeringsverktyg för sin LSS-verksamhet. Något som naturligtvis kan leda till bättre kvalitet även för brukarna.

Så låt alla som har LSS-insatser få en individuell plan som det är tänkt!

En skärpning krävs också av kommunernas LSS-handläggare! Ni har stampat på en oacceptabel nivå i alltför många år nu.

Det behövs en förbättring av Socialstyrelsen i sitt uppföljningsansvar! Nästa gång jag ställer frågan ”hur många har IP?” vill jag hitta ett svar.
Våra intresseorganisationer måste driva frågan med tydliga krav!

 

Källor

Proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade; Riksdagen.se
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; Riksdagen.se
INTRA LSS-lagen om stöd och service (kompendium 2013)
Socialstyrelsen, rapporter
Reclaim LSS
Länsförbundet FUB i Stockholm

   

Harald Strand

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.