Harald Strands blogginlägg

En liten grupp försvinner lätt i den offentliga debatten. Är sedan gruppen dessutom inte högljudd av den enkla anledningen att man inte kan vara ute i samhället, så är det kört!

BLOGG. Karl Grunewald skrev i ett inlägg på reclaimLSS just denna rubrik!

Rörelsen är verkligen på marsch. Och det är väldigt roligt att politikerna är intresserade av LSS igen.
LSS beskriver tio olika insatser, men det finns ytterligare en som jag brukar kalla den 11:e insatsen. Den heter Individuell plan och är klart undervärderad.

I paragraf 9 i LSS räknas de speciella 10 insatserna som lagen omfattar upp och beskrivs. Personlig assistans är en av dessa, den dyraste men inte den största.

Några av deltagarna på en föreläsning av de som jobbar i LSS-verksamheter, tyckte att jag var ”bitter” när jag föreläste om hur LSS numera tolkas.
Inför partiernas budgetpresentationer talas ofta om fattigpensionärer och hur man vill kompensera denna grupp. Pensionärer har bland annat fått skattereduktioner i flera steg under senare år. Men LSS-gruppen som vuxna glöms alltid bort ekonomiskt.
När vi diskuterar ”LSS-utredningen” är det personlig assistans debatten nästan helt handlar om, men den gruppen utgör bara 19 procent av alla med LSS.
Jag brukar inte namnge någon speciell person när jag påpekar att media vilseleder. Men Dahlberg är en makthavare i media vilket gör att jag nu gör ett undantag. Hon öppnar sin ledare 15 oktober: ”Det är ansvarslöst att blunda för de stora missförhållandena kring assistansersättningen. Att Jan Björklund (L) går i bräschen för denna populism är beklämmande”. Här kastar hon sten i glashus!
Hur stort är fusket egentligen, och stämmer det är att kostnaderna skenar?