Spara oss inte tillbaka till institutionsboenden

Det är sant att det finns problem i LSS, men den blinda jakten på besparingar stryper hela reformen, skriver Lars Lindberg (S).
Lars Lindberg är ordförande för S-föreningen funktionshinder och jämlikhet.
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för Värna

 

2017-03-22

DEBATT. Klockan två varje natt kommer nattpatrullen. Rolf ska vändas. På grund en muskelsjukdom är Rolf nästan helt orörlig och behöver hjälp med en rad saker för att klara vardagen. Det är kallt ute och ofelbart händer det. En kall hand på ryggen.

- Jag får nästan som brännsår efteråt på huden. Jag har försökt ta upp detta problem med dem tusen gånger. De kan ju värma händerna på elementet…/…/Men det hjälper inte. De fortsätter år ut och år in, att väcka mig med sina kalla händer.

Pockettidningen R nr 1/1991 handlade om Rolf Carlsson och beskriver hans beroende av hemtjänsten. Det är en berättelse om att ständigt möta ny personal, kampen för att få personalen att lägga undan uridom och kateter i sovrummet som förstör trivseln i hans hem, olusten över att leva i en enkönad värld med enbart kvinnlig hemtjänstpersonal.

Rolf var i yrkeslivet en ansedd och respekterad byrådirektör. Men i sitt hem kände han sig som luft och aldrig sedd.

Tre år senare genomfördes assistansreformen som gav den enskilde att bestämma vem som skulle ge det nära stödet som var nödvändigt för att klara vardagen. En revolution i många människors liv. Och som också skapat sociala förändringar.

En vanlig fråga från turister är om vi har många ”handikappade” i Sverige? I det offentliga rummet i Sverige finns de som i andra länder är undangömda på institutioner och i hemmen. De med omfattande funktionsnedsättningar. Trots att Sverige fram till 1960-talet var ett av de länder som hade flest institutionsplatser.

Men sedan inleddes en avveckling. I en studie av EU från 2007 var Sverige det enda land med siffran 0 i kolumnen ”Andel institutionsboenden per 100 000 invånare”. I dag debatteras intensivt kostnaderna för LSS och personlig assistans. Det är sant att det i delar av LSS finns kvalitetsproblem, det är sant att det finns assistansföretag som utnyttjat systemet för egen vinning och det är sant att det finns inbyggda utmaningar i systemet, som att vara barn och bli självständig och att ha anhörigassistans.

Men det är också sant att ”assistansmarknaden” i praktiken skapades av den socialdemokratiska regeringen som 1997 införde en schablonersättning i stället för en ersättning av de faktiska kostnaderna, att signalpolitiken i direktiv i utredningar och regleringsbrev fokuserar på generella besparingar och att staten inte har gett den enskilde alternativa möjligheter till t ex juridiskt stöd, än det som assistansbolagen erbjuder samtidigt som juridiska kunskaper idag i praktiken är nödvändigt för att ansökningar om LSS-insatser inte ska bli avslagna per automatik.

Den nuvarande politiken och blinda jakten på besparingar riskerar att strypa hela assistansreformen och att vi får tillbaka ett institutionsboende som vi trodde att vi hade lämnat.

Det vore förödande!

Lars Lindberg
ordförande S-föreningen funktionshinder och jämlikhet

Lars Lindberg

Kommentarer

Gruppbostad är inte institution

Alternativet till personlig assistans för många i personkrets 1 är gruppbostad och daglig verksamhet.
Där ansvarar kommunen, vissa gör det bra andra mindre bra. Det finns för oss som värnar om LSS-gruppen en del att kämpa för.
Men sluta att kalla gruppbostad för institution! Som du och flera beskriver det blir det alternativ fakta, vilket många ju tror är sant.

Harald Strand
Gruppbostad - en institution

Som kommunerna hanterar LSS-boende eller som vi i daglig tal kallar dem, "gruppboende", så är det ett likhetstecken med institution. Från att ha haft en norm om fem boende så är man idag uppe i enheter om åtta boende. Dessutom läggs ofta två enheter om åtta boende tillsammans, till exempel åtta boende på bottenvåningen och ytterligare åtta bostäder ovanpå. Man kallar det för separata enheter men de facto är det en institution med 16 boende.
Jag ser med fasa hur man i hela Norden bygger upp institutionerna igen. I Norge har man idag enheter med 30 boende och blandade funktionsvariationer, demens, autism, utvecklingsstörning, svår fysisk funktionsnedsättning. Danmark har aldrig rivit sina institutioner och där finns de kvar.
Så låt oss alla enas i att vi vill inte ha några institutioner och alla med funktionsnedsättning skall ha rätt att leva ett individuellt och självvalt liv.
Idag talar man bara kostnader för assistansen men glömmer vilka kostnader som det är att sätta folk på institutioner.
Assistansen ger hög livskvalitet till en mycket låg kostnad. Det talar man aldrig om. Men det kanske är så att det fortfarande finns de som inte anser att personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter som andra i samhället?! Rätten till ett självvalt liv utan särlösningar, såsom institutionsboende.

Anki Celander
Gruppbostad enligt LSS är inte institution

Om det är gruppbostad du Anki skriver om, så får de inte ha mer än 6 boende. De skall inte heller samlokaliseras. Anmäl avvikelser till IVO!
Som du skriver är Sverige bäst i Norden! Vi har en lag LSS, som är bra om våra kommuner följer den. Anmäl till IVO om de inte gör det!
Alla kan inte ha personlig assistans, det tillåter inte lagen, men alternativet är inte institution. Cirka 20 tusen individer har personlig assistans, men drygt 26 tusen har LSS-boende för vuxna.
Låt oss enas om att det är den enskildes behov som skall avgöra insats. Inte jag, inte du och inte kommunen. Så är lagen!

Harald Strand

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.