4 av 10 utan pengar till mat efter avslag

Publicerat av
Valter Bengtsson
Dela

Hur går det för de allt fler unga vuxna som får avslag på aktivitetsersättning? Idag blev Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, klar med sin analys.

Resultatet visar att de kraftigt ökade avslagen hos Försäkringskassan snabbt skapar allvarliga problem för tusentals ungdomar med funktionsnedsättning.

4 av 10 i gruppen behöver vända sig till socialtjänsten för sin försörjning. Var femte hamnar med skulder hos kronofogden.

Vad anser ISF om situationen för de som nekats aktivitetsersättning?

Många av dessa unga startar alltså sitt vuxenliv i en ekonomiskt utsatt situation, skriver ISF i dagens rapport.

Inspektionen beskriver en hopplös situation för dessa unga:

”De unga personer som söker aktivitetsersättning har vanligtvis funktionsnedsättningar eller sjukdomar som påverkar den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Året efter avslagsbeslutet saknar många inkomst av arbete – 7 av 10 har låga eller inga inkomster och få studerar.

Undersökningen tyder på att det är en situation som för många kvarstår i flera år. Hälften har inte gått ut gymnasiet när de får avslagsbeslutet, vilket försvårar deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.”

Hur har funktionsrättsrörelsen reagerat på ISF:s rapport?

Bland de första att kommentera ISF:s analys finns Christina Heilborn, förbundssekreterare på Riksförbundet FUB.

– Det är oacceptabelt att samhället inte ger dem bättre stöd, säger hon.

FUB bevakar löpande den ekonomiska tryggheten för personer med intellektuell funktionsnedsättning. På måndag släpper man en ny version av förbundets årliga rapport ”Fångad i fattigdom”.

Christina Heilborn. Foto: Charlotte Ruckl.

– Regeringen har det yttersta ansvaret att se till att inga personer med funktionsnedsättning lever i fattigdom. FUB kräver konkreta åtgärder från regeringen och Försäkringskassan. De som inte kan lönearbeta ska ha en säker ersättning från staten, på en nivå som går att leva på, säger Christina Heilborn.

Vad tycker kommunerna om att Försäkringskassan nekar allt fler aktivitetsersättning?

Jan Jönsson, socialborgarråd (L) i Stockholms stad, anser att Försäkringskassan är ansvarig för problemen.

– Om Försäkringskassan inte bedömer att aktivitetsersättning är rätt insats för en person, kan inte myndigheten bara ta sin hand ifrån dem. Det behövs en nära samverkan på individnivå mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, där de tillsammans tar ansvar för dessa individer, inte skjuter dem mellan sig, säger Jan Jönsson.

– Unga vuxna med funktionsnedsättning som får avslag på sin ansökan om aktivitetsersättning från Försäkringskassan, måste få stöd till arbete eller annan sysselsättning.

– Kommunerna ska inte behöva ta ansvar för dessa ungas försörjning för att myndigheterna inte klarar av att samarbeta. Att en av fem unga vuxna med funktionsnedsättning som inte har ett arbete hamnar hos Kronofogden är förfärligt. Socialtjänstens försörjningsstöd ska vara ett yttersta skyddsnät, dit ska man inte behöva vända sig för att man har en funktionsnedsättning.

Vad säger andra opinonsbildare om avslagen och ”arbetslinjen”?

”Om det politiska målet är att människor ska få hjälp att hitta en egen försörjning och en plats på arbetsmarknaden visar siffrorna upp ett fullständigt fiasko”, skriver Ingvar Persson på Aftonbladets ledarredaktion.

”Rapporten säger att bara två av tio som fått avslag på sin ansökan faktiskt har något slags arbete ett år efteråt. Och då har gränsen ändå satts så lågt som en inkomst på drygt 130 000 kronor. En av tio studerar och får studiemedel. Resten, sju av tio, är antingen arbetslösa och står längst bak i Arbetsförmedlingens kö eller saknar helt någon känd sysselsättning. I klartext, de som trots funktionshinder eller andra problem nekas aktivitetsersättning får inte hjälp att komma i arbete. För de flesta är det enda som händer att de blir fattiga,” skriver Ingvar Persson.

Har ISF några egna förslag på åtgärder?

I rapporten skriver ISF att tre områden är särskilt viktiga för att stödja dessa unga vuxna:
1. Det behövs verkningsfulla insatser för att stödja de unga att komma i sysselsättning – studier eller arbete.
2. Det behövs ett tidigt stöd och tidiga insatser från Arbets­förmedlingen för att de unga ska komma i sysselsättning.
3. Det behövs åtgärder för att minska risken för att de unga hamnar i en ekonomiskt utsatt situation.

Varför har ISF undersökt hur det går för de unga just nu?

ISF har släppt flera andra alarmerande rapporter om brister i aktivitetsersättningen. Man har bland annat pekat på att det är dåligt med aktiviteter kopplat till aktivitetsersättningen.

ISF har också anmärkt på stora brister i samband med att avslagen hos Försäkringskassan ökat kraftigt.

Detta är dock första gången som det görs en ordentlig analys av vad som händer med alla de unga som drabbas av avslag på ersättningen – samtidigt som de tar klivet in i vuxenvärlden, många gånger utan en rimlig chans att etableras sig på arbetsmarknaden.

Allt fler unga hamnar i denna kritiska situation, som en följd av Försäkringskassans hårda avslagslinje. 2016 hade mer än 32 000 unga aktivitetsersättning, och 2019 hade antalet minskat till 24 000 unga.

Vilka förändringar är på gång?

Regeringen har gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen nya uppdrag att hjälpa unga med aktivitetsersättning att få arbete. Senast 9 maj 2021 ska uppdragen redovisas. Det framgår av regleringsbrevet till Försäkringskassan i december 2020.

Regleringsbrevet säger dock inget om hur ekonomin ska kunna tryggas för unga som inte kan ha lönearbete och som nekas aktivitetsersättning. Istället betonas att det är låg sjukfrånvaro som är viktigt.

De två uppdragen beskrivs så här i regleringsbrevet:

1. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska i samverkan se till att fler kvinnor och män som är i behov av det, så tidigt som möjligt, får tillgång till gemensam kartläggning och förstärkta insatser. Syftet är att den som är sjukskriven eller har aktivitetsersättning utvecklar eller återfår arbetsförmågan och därmed kan återgå i, eller få, arbete. Genom samverkan ska myndigheterna bidra till en långsiktigt stabil och låg sjukfrånvaro. Myndigheterna ska vidareutveckla sitt arbete med att säkerställa att kvinnor och män ges goda och individuellt anpassade förutsättningar i övergången från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Syftet är att kvinnor och mäns behov av insatser identifieras och möts så tidigt som möjligt för att underlätta omställning till arbete. Myndigheterna ska även vidareutveckla sin samverkan i syfte att förhindra att individer förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst i anslutning till övergången mellan myndigheterna.

2. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska arbeta för att samordningsförbunden prioriterar att finansiera insatser för långtidssjukskrivna, unga med funktionsnedsättning och unga som har aktivitetsersättning i syfte att stärka kvinnors och mäns förmåga till förvärvsarbete. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska bidra till att alla parter i samverkan tar ansvar för samordningsförbundens insatser.

Vem kan få aktivitetsersättning, och hur mycket?

Ersättningen kan ges till personer i åldern 19–30 år som har ”nedsatt arbetsförmåga” eller behöver gå i skolan extra länge på grund av funktionsnedsättning (aktivitetsersättning vid förlängd skolgång).

Aktivitetsersättning kan beviljas för tre år i taget. För att den försäkrade personen ska ha rätt till aktivitetsersättning krävs även att nedsättningen av arbetsförmågan kan antas bestå under minst ett år.

För de som beviljas hel ersättning ligger beloppet på mellan 8 846 kronor och 9 837 kronor per månad, före skatt. Om man tidigare haft arbete så kan man beviljas 64,7 procent av ett genomsnitt av tidigare års inkomster.

 

Fler artiklar om detta ämne

”Överklaga avslagen – Försäkringskassan har slutat fungera”
Maria Persdotter, RBU: Det är en absurd situation för många, man kan ha flera ärenden i domstol samtidigt
Unga drabbas hårt av felaktiga avslag. Blir det någon ändring?
Försäkringskassans agerande gör det svårt för unga att ta till vara sina rättigheter

Artikeln publicerades 2021-03-18

Se kommentarer

  • Hej
    Du har helt rätt i att systemet med att gå till en arbetsplats och prestera utan någon form av ersättning är helt "kriminellt". Vår son har gått till samma arbetsgivare i snart 3 år. Han lägger cirka 6 timmar per dag och gör enligt vår uppfattning nytta för arbetsgivaren. Han har inte fått ett öre i ersättning. Han får betala sina resor till och från arbetsplatsen och naturligtvis även sin lunch. Han har aktivitetsersättning och han är 25 år. Jag har påtalat detta till riksdagsmän dock utan att få svar.
    Att han sedan betalar straffskatt eftersom att han inte får göra jobbskatteavdrag, trots att han enligt min uppfattning jobbar. Dock utan lön. Detta jobbskatteavdrag är ju egentligen ett jobblöneavdrag. Utan lön inget avdrag även om du jobbar heltid gratis.
    Jobba vidare med dina insatser

  • Att bara skriva: Detta måste lösas mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan håller inte. OM det vore så enkelt. Bilden är mycket mer delikat än så.

    De flesta som avslag har daglig verksamhet många har den t o m på en ”arbetsplats”. Det innebär att de ofta går till en ”arbetsplats” och jobbar och får 8-15 kr i timmen för det. Systemet med sysselsättning inom daglig verksamhet där arbetsgivare kan erbjuda en sysselsättning gör att det blir svårare att få riktiga jobb med lön.

    Vilken arbetsgivare tar på sin anställningsansvaret med de kostnader och formella ansvar det innebär om hen ändå kan få det enkla jobbet utfört av någon som har sysselsättning inom LSS. Det har t o m hänt att FK har hänvisat till att personen klarar att normalt förekommande arbetsuppgifter på Daglig verksamhet och därmed hävdat att personen har arbetsförmåga. Vilket jag kan tycka det ligger en poäng i.

    Problemet blir då Är arbetsförmåga enl FK = Förmåga att försörja sig i motsvarande grad. Svaret på detta måste tyvärr bli NEJ. Då Arbetsförmedlingen får dessa individer på sitt bord konstaterar de att ” Personen kan inte beredas arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Och hänvisar tillbaka till FK som säger att personen har arbetsförmåga.

    Jag har skrivit om dessa frågor i många år och bifogar nedan vad jag kommit fram till. Den första texten är grunden i motion till Socialdemokraternas partikongress. Och den andra är ett försök att förklara varför sysselsättning inom LSS försvårar för arbetsmarknadens parter att se personer med funktionsnedsättning som en del av arbetskraften.

    Med vänlig hälsning
    Sven-Peter Sörensson
    opinionsbildare i funktionsrättsfrågor
    ledamot av DHR Örebro avd och region styrelser och politisk aktiv

    Bröd texten i min motion till partikongressen.

    Arbetsförmåga modellen.

    Vad är arbetsförmåga? Innebär försäkringskassans nuvarande tolkning av begreppet arbetsförmåga att den individ som bedöms ha en viss arbetsförmåga oxå har en möjlighet att försörja sig motsvarande denna? Svaret ger av Arbetsförmedlingen som mycket ofta säger att individen inte kan ges någon anställning.

    Därefter blir individen ofta hänvisad till försörjningsstöd som är en kommunal livlina avsedd att få personer tillbaka till arbete. Inte allt för sällan leder situationen till att individen blir hemlös och därmed dör i förtid . En del personer (enl RSMH upp till 2 i veckan) tar sina liv efter Försäkringskassans behandling.

    Vi håller på att skapa en situation för personer med nedsatt arbetsförmåga vars likhet faktisk går tillbaka till samma människosyn som Vipeholm och de stora sjukhusens tid.

    Vi påstår att förändringarna i sjukförsäkringen är ekonomisk betingade . Dock har sjukförsäkringens del av statsbudgeten minskat stadigt de senaste åren och understiger intäkten från de social löneskatterna som infördes för att finansiera just sjukförsäkringen. Samhället måste sluta att pressa dom som saknar en kommersiellt gångbar arbetsförmåga med en arbetslinje som ställer orimliga krav och innebär att personer utan den rätta arbetsförmågan fråntas rätten till att leva normalt. Det är där vi är nu INSE DET och FÖRÄNDRA politiken på detta området.

    Vad vill vi se i stället ?

    Jag har funderat mycket på det under de senaste åren och kommit fram till en modell för de som har en långsiktig/livslång arbetsförmågenedsätttning i förhållande till den av myndigheter och framför allt arbetsmarknadens aktörer ställda kraven på arbetsförmåga för att kunna försörja sig.

    Min modell för Sjukförsäkring bygger på tydlighet för individen, raka beslut och myndighetsansvar utan möjlighet att skjuta i från sig ansvaret som i dag.

    I fortsättningen betecknas Försäkringskassan: FK och Arbetsförmedlingen: AF

    Kortare sjukskrivningar förslagsvis upp till ett år löses genom att behandlande läkare sjukskriver punkt . Är FK fundersamma eller inte vill tillstyrka så skall deras kontakt tas med den sjukskrivande läkaren som då får avgöra om hen ska förlänga eller inte utifrån de regler som gäller . Efter ett år eller om arbetsförmågan enl behandlande läkare inte kan bli "normal" ansöks om Sjukersättning (förtidspension) för den den av arbetsförmågan som är nedsatt. För personer med funktionsnedsättning så snart problemen uppstår .

    Då gör EN myndighet EN bedömning av individens arbetsförmåga och sedan beroende vad den är : ( Vilken myndighet eller om det ska vara en ny är jag inte helt säker på . När AF fungerade så var det den som var mitt förstahandsförslag. )
    Hänvisa till AF om individen kan förväntas erhålla och behålla ett jobb med eller utan lönestöd. Om individen bedöms inte kunna det och behöver rehabilitering eller inte ens efter rehabilitering kunna tillföra något på arbetsmarknaden hänvisa till FK som inte får göra någon ny omprövning utifrån fantasijobb som i dag.

    När vårdens resurser är uttömda och en person fortfarande inte bedömas kunna tillföra något på arbetsmarknaden så får denne Förtidspension i grad med sin funktionsnedsättning i förhållande till kraven på arbetsmarknaden. utan straffskatt för arbetsoförmåga som i dag.

    Staten skall bedöma hur stor grupp som man anser ska vara arbetsbefriad och AF skall fixa jobb via Samhall och lönestöd till den som staten anser skall kunna jobba . Blir kostnaden för hög för lönestöden så kommer politiken att automatisk föra över en större del till Pension och blir kostnaden för hög för förtidspension då tvingas AF få ut fler i arbete med lönestöd.

    Detta system fungerar humant enl min uppfattning endast om följande 2 villkor är uppnådda:

    1. Förtidspensionen efter skatt motsvarar en normal låg lön som det går att leva på .

    2 En myndighet bedömer arbetsförmåga efter medicinska intellektuella och fysiska förutsättningar och den Bedömningen måste vara evidensbaserad och inte politisk påverkansbar.

    Med ett sådant system skulle vi enl min uppfattning lösa de stora problem som Sverige har i dag med FK och fattigdom bland sjuka och funktionsnedsatta.

    Skrivet i nov 2020
    Daglig verksamhet har blivit ett nådehjonsystem!

    Jag anser att systemet med sysselsättning inom LSS borde förbjudas när det handlar om att deltagarna klarar av och utför det som i fackligt tal kallas beordrat arbete. dvs med eller utan stöd gör oavsett tidsåtgång gör arbetsuppgifter som är arbetsledningen till nytta .

    Då Skall enl min uppfattning lön utgå . Allt annat är en kränkning av den funktionsnedsattas rätt till försörjning och försvårar för hela samhället att se funktionsnedsatta som en del av arbetskraften och fullvärdiga medborgare. Så länge nivåerna i sjukersättning var ca 80% av en lön efter skatt kunde systemet enl min uppfattning vara acceptabelt som det är nu med en ersättningsnivå det inte går att upprätthålla en normal levnadsnivå på är det ett nådehjon system .
    Jag förstår inte hur någon deltagare kan acceptera det.

    Jag blev själv för några år sedan tillfrågad om jag villa ha ett jobb inom någon förvaltning på kommun . Jag och den tjänstekvinna som jag talade med hade en lång diskussion om tillgängligheten och arbetsuppgifter på en arbetsplats . Då jag frågade om lönen svarade tjänstekvinnan det är sysselsättning inom lss. Då svarade jag kom tillbaka när vi talar om ett jobb med lön och lönestöd typ OSA eller lönebidrag. Då hade hon fräckheten att tala om min attityd. Jag lämnade henne mitt visitkort och sa om du förväntar dig att jag ska utföra arbetsuppgifter på en arbetsplats så får du betala lön. Hon återkom inte. Hon hittade väl någon som inte krävde lön för sitt jobb.

    Den verksamhet som omfattar att tex sitta och dricka kaffe en dag, sitta med datorn, sitta och hålla på med lera osv, gå på promenader, gå och simma. Ska naturligtvis fortsätta den är viktig och värdefull. Det nuvarande systemet förhindrar att många personer med begränsad arbetsförmåga får en löneanställning.

    Medan allmänheten tror att funktionsnedsatta har jobb. Det finns system med lönestöd som återbetalas för att de inte nyttjas. Den som utför ett arbete till nytta för en arbetsplats eller i form av legotillverkning å andra skal ha lön.
    Allt annat är att utnyttja personer som inte kan tala för sig . Som jag skrev ovan när ersättningsnivåerna i sjukersättning efter skatt motsvarade 80 % av en normal lön så kunde det vara ok .

    Idag blir det inte mycket med Bostadstillägg och sjukersättning tillsvidare . Bostadstillägget kan man få som mest 5 220 kronor per månad, vilket är 96 procent av bostadskostnaden upp till 5 000 kronor och 70 procent av bostadskostnaden mellan 5 000 och 5 600 kronor. Ersättning betalas inte ut för den del av din boendekostnad som överstiger 5 600 kronor. Hur många lägenheter har i dag en hyra på under 6 000 ? Den högsta Sjukersättningen efter skatt för den som aldrig haft något jobb är efter skatt 7632 kr i månaden det är 12 854 kr i månaden inkl maximalt bostadstilägg . Habersättningen är om kommunen betalar ut någon sådan ca 1000 kr i månaden. Det innebär att dessa personer kommer upp i en ca 13 500 kr i månaden efter skatt.
    Om man tar bort "funkisskatten" hade dessa personer haft 798 kr mer i plånboken.

    De lägsta lönerna i Sverige är ca 20 000 kr. Efter skatt ligger inkomsten då på 15 559 kr . det är ca 2 500 kr mer än högsta ersättningen i sjukersättningen för den som aldrig fått ett lönejobb.

    Ändå ska funktionsnedsatta enl lagen " leva som andra medborgare i vårt land". När ersättningen kommer upp i 15 000 efter skatt och alla kostnader funktionsnedsättningen leder till (hjälpmedel, mediciner , vård, hemtjänst, batterier och högre resekostnader) är täckta av omkostnadsersättning , och alla som har en användbar arbetsförmåga får lönejobb . Då kan man tala om att vi med funktionsnedsättning är socioekonomisk inkluderade i Svenska samhället. Det är vi inte nu .

    Ett viktigt steg dit är enl min uppfattning att sysselsättning inom LSS inte tillåts omfatta sysselsättning som kommer andra till nytta. Det är vårt sätt att strejka mot den socioekonomiska misshandeln av personer med funktionsnedsättningar som pågår i vårt land i dag. Det borde även utförare av daglig verksamhet förstå och ställa sig bakom .

    Arbetsprövning och introduktion på en arbetsplats under en begränsad tid tex 3 eller 6 månader med utlovad avlönad anställning om det fungerar ska naturligtvis vara tillåtet.