6 vägskäl för daglig verksamhet

Daglig verksamhet enligt LSS sysselsätter idag mer än 28 000 personer. Trots att detta är den allra vanligaste insatsen enligt LSS är den relativt okänd.
Samtidigt är den omstridd i det tysta. Här är några av striderna kring daglig verksamhet.

1. Kostnadsbesparingarna som de senaste åren slagit mycket hårt mot kvaliteten på många verksamheter. Se vår intervju med Göran Fredriksson, där han hävdar att alla verksamheter har tvingats till tuffa åtstramningar. Han hoppas nu att Konkurrensverkets granskning ska rätta till de värsta bristerna.

2. Hotet mot kvaliteten blir ännu allvarligare med tanke på att det saknas tydliga krav på kvalitet och kompetens inom daglig verksamhet. Handikappförbunden efterlyser en kvalitetssäkring.

3. Avsaknaden av daglig verksamhet för tusentals personer med psykiska och fysiska funktionsnedsättningar. Personer som idag inte kan få vanligt lönearbete, men inte heller har någon rätt till daglig verksamhet, utesluts både från försörjning och gemenskap.

4. Regeringen har beslutat om ett försök med ”meningsfull sysselsättning” för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Man satsar drygt 100 miljoner under tre år. Försöksverksamheten ska vara klar i januari 2014. Utvecklingen går långsamt och ingen politiker vågar idag ge några klara besked om när rätten till daglig verksamhet kan utökas på allvar.

5. Ersättningen för att delta i daglig verksamhet är en känslig fråga. Är 100 kronor eller 42 kronor per dag en rimlig ersättning? Eller innebär båda nivåerna en skamlös underbetalning? Även om LSS-lagen betonar att deltagande i daglig verksamhet inte är ett arbete uppfattas det ändå som ett arbete av många.

Hur ska man då förklara att ersättningen kan vara exempelvis 42 kronor per dag? Låga ersättningar blir förstås ännu mer utmanande nu, när daglig verksamhet allt mer inriktas på arbete och anställning.

6. De som är längst från arbetslivet riskerar att glömmas bort när samhället satsar på att få ut så många som möjligt i jobb. Alla har dock rätt till ett rikt och utvecklade liv. För många är daglig verksamhet ett sätt att nå målet.

– Utvecklingen går mot att alltför många personer får tillbringa sina dagar i någon sorts förvaring i en ständig väntan på transport mellan bostaden och verksamheten. Och kanske än värre, allt fler kommer inte längre ens så långt: de ”erbjuds” istället någon sorts sysselsättning i den egna bostaden. Om inte denna utveckling hejdas tycks en återgång till gamla tiders vårdhem vara utstakad, säger Anna-Lena Krook, FUB.

Hon följer frågan, bland annat via en expertgrupp knuten till en ny statlig arbetsmarknadsutredning.