7 frågor och svar om kollo

Att få träffa andra ungdomar och göra roliga saker. Det är det som är poängen med att åka på kollo och läger. Helst ska man åka hem igen och längta tillbaka till kompisar och aktiviteter. Men det finns fallgropar. Vi har pratat med några kolloveteraner för att sammanställa svar på några viktiga frågor inför planeringen.

 

1 Vad ska man tänka på när man planerar?

Det är klokt att vara ute i god tid med ansökningar till kollo och läger, gärna ett halvår i förväg om det är möjligt. Om barnet har en funktionsnedsättning och behovet måste utredas kan det ta flera månader att få besked. Var noga med att ansökningen blir komplett och väl underbyggd. Beskriv behoven så tydligt som möjligt och skicka med intyg. Motivera varför barnet behöver ett speciellt kollo och varför kommunens vanliga kollo kanske inte uppfyller behoven.

Följ upp din ansökan genom att ringa till kommunen och fråga om besked. Vänta inte för länge utan gör det inom några veckor, längre tid ska det inte behöva ta att få svar.

När ansökan beviljats är det viktigt att informera personalen på kollot om ditt barns speciella behov. Behöver det gå upp på natten? Vad gör man om barnet är ledset? Hur är det med mediciner?

Personalen som är anställd på kollot är ofta den allra viktigaste faktorn för hur bra ett kollo eller läger fungerar.
Som förälder är det viktigt att man får en chans att bilda sig en uppfattning om hur personal är och vilken kompetens man har.

– Jag är själv förälder och har haft barn på kollo och ska man lämna över sitt barn under en tid måste man kunna lita på personalen. Däremot behöver det inte vara världens finaste byggnad och inriktning spelar inte heller så stor roll, säger Eskil Johansson som anordnar kollo och läger för unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Ofta är det bra med en blandad personal; inte bara utbildade fritidsledare och inte bara fotbollsintresserade utan helst en mix av olika kompetenser och talanger. Då kan kollot få många roliga aktiviteter med sport, musik, teater, improvisationer och så vidare.

Om personalen är väldigt ung, under 20 år, ska man se upp. På ett specialkollo kan några års erfarenheter vara värdefulla. Ofta är det inte heller något större problem att hitta erfaren och engagerad personal, eftersom många lockas av att jobba på kollo några veckor varje sommar.

 

2 Vad är det för skillnader mellan olika kollon?

Om man ger sig tid att gräva lite kan man hitta kollon och läger med många olika inriktningar. Det finns traditionella kollon med mycket bad och lek. Handikapporganisationer har ofta egna läger för sina medlemmar med exempelvis synskada, hörselskada, stamning, rörelsehinder, adhd eller utvecklingsstörning. Kyrkor har konfirmationsläger, ibland integrerade för alla ungdomar. Ågrenska stiftelsen och Föreningen Furuboda är två viktiga aktörer med många olika aktiviteter, särskilt under sommaren. Vidare finns specialläger för ridning och andra idrotter, musik eller friluftsliv.

Om det är en kommun eller ett företag, en ideell organisation eller kyrkan som driver kollot har ingen stor betydelse, andra faktorer är viktigare. Men man ska förstås försäkra sig om att det en seriös arrangör som står bakom kollot (och att man som förälder ställer sig bakom den ideologi som organisationen eventuellt har). För att kontrollera detta kan man ta företagsupplysningar och höra med kommunen vad de vet om verksamheten. Risken finns annars att man råkar på en verksamhet som missköts.

Fråga gärna kolloarrangören om man beställer utdrag ut belastningsregistret för de anställda.
– Jag gör det varje år när det kommer ny personal. Under de 12 år jag drivit kollo och läger har jag bara upptäckt en enda förseelse i registret. Det var en person som nio år tidigare hade langat sprit, och han fick ingen anställning, även om det var ett gammalt brott, säger Eskil Johansson.

 

3 Vilken rätt har man till kollo?

Ansökningen gör man normalt till kommunen eller genom kolloarrangören.
Det är kommunen som fattar besluten men det varierar hur generösa kommunerna är med att bevilja. På många håll har det blivit vanligare med avslag på ansökningar om specialkollon, särskilt för kollon utanför den egna kommunen.

Samtidigt har förståelsen ökat för att många ungdomar, till exempel de som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, behöver få åka på kollon som är speciellt utformade för deras behov. Man inser att kollot kan vara viktigt för att förebygga andra problem och stimulera barnets utveckling.

Ibland får man inte välja kollo själv, utan kommunen hänvisar till egna verksamheter. Samtidigt inför allt fler kommuner LOV, lagen om valfrihet, så på sikt borde valfriheten öka. Men än så länge får man vara beredd på att man måste slåss. Det finns till och med rapporter om kommuner som, trots bakläxa i högre instans, struntar i att bifalla kolloansökningar.

Reglerna som styr detta finns i LSS, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, och dess bestämmelser om korttidsvistelse samt Socialtjänstlagen.
Om barnet omfattas av LSS och därmed har rätt till korttidsvistelse säger kommunen oftast ja till kolloansökningar.

Enligt LSS har man även rätt till en individuell plan med en beskrivning av hur barnet är och vilken personlig utveckling som behövs. Där bör det finnas en beskrivning av hur barnet ska kunna bli självständigt från föräldrarna och att det därför är viktigt med socialt umgänge, till exempel på kollo. Men individuell plan är ofta en outnyttjad möjlighet.

– För barn med NPF har kommunerna blivit mer generösa med att bevilja specialkollo. Tidigare var man ofta negativa till specialverksamheter, men det har förändrats de senaste åren, säger Eskil Johansson.

– Däremot vet jag inte hur många som får avslag eftersom jag inte får se ansökningarna som går direkt till kommunerna

 

4  Vad gör man om man får avslag?

Överklaga och begär skyndsam handläggning! Se varje avslag som en utmaning. Det är kanske inte heller det sista avslaget som du kommer att få, därför är det lika bra att börja träna på att överklaga! Det gäller ditt barn och du är dess främsta företrädare, så tveka inte. Begär ett skriftligt avslag, då är det enklare att överklaga.

Handikapporganisationer och kolloarrangörer kan ofta hjälpa till med utformning och argument. Du kanske också kan få hjälp av LSS-handläggaren att överklaga.

Tänk på att betona hur viktigt det är med det sociala umgänget på kollot och chansen att få träffa kompisar på jämbördig nivå. Kollot kan vara årets bästa tillfälle att komma ut i sociala sammanhang och utvecklas mot ökad självständighet. På så vis blir kollot en ljuspunkt som räcker hela året. Ett annat argument är att föräldrar kan behöva avlastning.

Tänk på att många avslag bara beror på bristande kunskap hos handläggaren. Varje barn är speciellt och kommunen behöver förmodligen mer kunskap om vilka behov just ditt barn har.
Missa inte att skicka med intyg från läkare eller psykolog.

Ha is i magen medan ditt överklagande behandlas. Beslut kan dröja lång tid och komma för sent för det aktuella kollot. Prata med kolloanordnaren om detta, de brukar ha förståelse för att betalningsfrågan är oklar.

 

5 Vilka resurser och stöd kan man kräva?  

En glättig reklambroschyr ger ofta en alltför ytlig bild, därför bör man själv ställa en massa frågor. Hur mycket djurskötsel blir det egentligen på det där smådjurskollot? Hur mycket matlagning på kockkollot? Hur mycket ridning på ridlägret? Hur mycket sång på pop-lägret? Ett enkelt telefonsamtal kan ge värdefull information, så att du inte får helt fel förväntningar.

Det är viktigt att man får möjlighet att besöka kollogården i förväg. Fråga arrangören om man har en informations- och besöksdag före starten på kollot eller lägret.
Om man är tidigt ute med sin ansökan och många detaljer kring kollot ännu saknas kan man ändå få en bra bild genom att fråga ut föreståndaren om vilka ambitioner man har.

Det kan vara viktigt att själv tänka igenom vilket stöd som behövs på kollot. Gör din egen checklista och var kritisk när du ställer frågor till kolloanordnaren.
Vilken pedagogik använder man sig av på kollot?
Hur är det med maten, passar den för mitt barn? Finns det vegetarisk mat?
Finns bra rutiner för att hantera risker kring båtturer och andra aktiviteter?
Har personalen utbildning i hjärt- och lungräddning? Har man med sig sjukvårdsutrustning på alla utflykter?
Har personalen kunskap om ditt barns funktionsnedsättning? Finns den medicinska kompetens som krävs?
Behärskar man teckenspråk eller annan kommunikation som ditt barn behöver?
Vilka regler har man för rökning? Är det tillåtet att använda mobiltelefon?

Ibland blir det kanske inte som man hade tänkt, trots alla förberedelser. Om kollot haft falsk varudeklaration ska man förstås klaga hos kommunen, så att inte fler drabbas.

– Det är inte alltid som föräldrar och barn blir nöjda. Man har kanske målat upp bilder i sitt inre som inte förverkligats. Det är svårt att nå ut med information till alla och det är lätt att missa något på en informationsträff. Det bästa sättet att förvissa sig om att det blir rätt är att begära skriftlig information, säger Eskil Johansson.

Risk finns att det ändå inte blir så lyckat som tänkt. Kanske händer det något som gör att barnet måste avbryta kollovistelsen, och då gäller det att se till att avslutningen blir så positiv som möjligt.

– Det får inte bli ett misslyckande för barnet, utan man måste förklara att ”så här kan det bli ibland, men du har inte gjort något fel”, säger Eskil Johansson.

 

6 Var hittar jag mer information?

Hemkommunen och landstinget har ofta mycket information på sina webbsidor. För Stockholms län finns webbsajten handikappupplysningen.se.
Flera handikapporganisationer har tagit fram lathundar och guider om rättigheter, individuell plan och så vidare. Sådant material är tillgängligt för alla, oavsett om man är medlem eller inte.

FUB har till exempel en lathund för individuell plan på www.fub.se/radgivning.

Där finns också en mall för överklagande, med kommentarer som förklarar svåra ord som ”inhibition” etcetera. Liksom en sammanställning av stöd som du och ditt barn har rätt till, som avlösning och korttidsvistelse.

 

7 Hur löser man det ekonomiska?

Kostnaderna varierar från kommun till kommun. Kommunerna tar ofta ut avgifter, ibland ett par hundra kronor per dag, men inte alltid.
Om man får avslag på den kolloansökan man gjort kan det vara möjligt att få  ekonomiskt stöd från fonder och stiftelser, men då måste man vara ute i god tid.
Kommunen har ofta information om vilka fonder och stiftelser man kan söka bidrag hos.
Föreningen Furuboda är ett exempel på en lägerarrangör som har egna fonder.

Ett alternativ är att söka hos Majblomman som delar ut bidrag till många ekonomiskt utsatta familjer, bland annat för kollo.
Ofta hittar du information genom att googla, men det finns också betaltjänster på webben (vi har dock ingen erfarenhet av dessa).

Det kan löna sig med professionell och personlig hjälp med att hitta fonder och i så fall kan du kontakta företaget Fond- & stiftelseinformation i Ö-vik AB. Företaget har ingen webbsida men nås på stiftelseinformation@post.utfors.se och telefon 0660-128 50.

Länsstyrelserna har en webbsida där man själv kan leta bland fonder. Den hittar du på www.stiftelser.lst.se