7 självklara rättigheter som Sverige fortfarande inte lever upp till

Avsnitt 5 av Funktionsrättskonventionen 2021, en uppföljning:
Fortfarande är självklara rättigheter som yttrandefrihet, utbildning och respekt för privatlivet starkt begränsade för personer med funktionsnedsättningar. Harald Strand går här igenom artiklarna 21-27 i FN:s funktionsrättskonvention där dessa rättigheter beskrivs.
Funktionsrättskonventionen – artiklarna 21–27
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av ett förord och 50 artiklar. Artiklarna 1–4 beskriver de grundläggande principerna. Artiklarna 5–30 är rättighetsartiklar.
Rättighetsartiklarna går metodiskt igenom olika områden, bland annat hälsa, utbildning, familjeliv, habilitering och rehabilitering, arbete, rättsligt skydd, sport och fritid.
Artiklarna 21–27 handlar om självklara rättigheter som våra lagar ger de flesta av oss andra.
Tyvärr gäller det inte alla vare sig historiskt eller idag. Det erbjuds till exempel inte fullt ut till personer med funktionsnedsättningar. Det gäller bland annat yttrandefrihet, tillgång till information, respekt för privatliv, tillgång till utbildning och inte minst en god hälsa, samt naturligtvis rätten till arbete och sysselsättning.
Vi ser fortfarande stora brister i vårt samhälle avseende tillgången till dessa rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Det krävs betydligt mer av våra politiker och våra ansvariga myndigheter, för att personer med funktionshinder skall kunna åtnjuta dessa självklara rättigheter som alla vi andra.
Artikel 21: Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information
Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på lika villkor som andra och genom alla former av kommunikation som de själva väljer enligt definitionen i artikel 2, däribland genom att
a) utan dröjsmål och extra kostnader förse personer med funktionsnedsättning med information som är avsedd för allmänheten i tillgängligt format och teknologi anpassad för olika funktionsnedsättningar,
b) godta och underlätta användning i offentliga sammanhang av teckenspråk, punktskrift, förstorande och alternativ kommunikation samt alla andra tillgängliga medel, former och format för kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt,
c) uppmana enskilda leverantörer av tjänster till allmänheten, däribland genom Internet, att erbjuda information och service i tillgängliga och användbara format för personer med funktionsnedsättning,
d) uppmuntra massmedierna, däribland leverantörer av information genom Internet, att göra sina tjänster tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, samt
e) erkänna och främja användning av teckenspråk.
Artikel 22: Respekt för privatlivet
1. Ingen person med funktionsnedsättning, oavsett bostadsort eller boendeförhållanden, får utsättas för ett godtyckligt eller olagligt ingripande i sitt privatliv, familjeliv, hem eller i sin korrespondens eller annan typ av kommunikation. Inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Personer med funktionsnedsättning har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.
2. Konventionsstaterna ska skydda sekretessen för personuppgifter och uppgifter om hälsa och rehabilitering för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra.
Artikel 23: Respekt för hem och familj
1. Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av personer med funktionsnedsättning i alla frågor som gäller äktenskap, familj, föräldraskap och personliga förbindelser på lika villkor som för andra för att säkerställa att
a) rätten erkänns för alla personer med funktionsnedsättning i giftasvuxen ålder att ingå äktenskap och bilda familj på grundval av de blivande makarnas fria och fulla samtycke
b) rätten erkänns för personer med funktionsnedsättning att fritt och under ansvar bestämma antalet barn och tidrymden mellan havandeskapen och att ha tillgång till åldersanpassad information, upplysning om reproduktiv hälsa och familjeplanering samt tillhandahållande av de medel som behövs för att de ska kunna utöva denna rätt,
c) personer med funktionsnedsättning, även barn, får behålla sin fertilitet på samma villkor som andra
2. Konventionsstaterna ska säkerställa personers med funktionsnedsättning rättigheter och skyldigheter när det gäller förmyndarskap eller godmanskap för barn, vårdnad om barn och adoption eller liknande, om sådana begrepp förekommer i nationell lag. Barnets bästa ska alltid främst beaktas. Konventionsstaterna ska lämna ändamålsenligt stöd till personer med funktionsnedsättning i utövandet av deras ansvar för barnens fostran.
3. Konventionsstaterna ska säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika rättigheter i familjelivet. För att förverkliga dessa rättigheter och för att förhindra att barn med funktionsnedsättning göms undan, överges, försummas eller på annat sätt avskiljs, ska konventionsstaterna åta sig att lämna tidig och allsidig information samt service och stöd till barn med funktionsnedsättning och till deras familjer.
4. Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett barn ska inte i något fall skiljas från sina föräldrar på grund av barnets eller den ena eller båda föräldrarnas funktionsnedsättning.
5. Konventionsstaterna ska, om de närmast anhöriga inte är i stånd att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning, vidta alla åtgärder för att erbjuda alternativ omsorg inom den utvidgade familjen och, i avsaknad av sådan, placering i familjeliknande miljö i samhället.
Artikel 24: Utbildning
1. Konventionsstaterna erkänner rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning. För att förverkliga denna rätt utan diskriminering och på lika villkor, ska konventionsstaterna säkerställa ett sammanhållet utbildningssystem på alla nivåer och livslångt lärande inriktat på.
a) full utveckling av den mänskliga potentialen och känslan för värdighet och egenvärde samt förstärkning av respekten för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och den mänskliga mångfalden,
b) utveckling av personlighet, begåvning och kreativitet hos personer med funktionsnedsättning samt av deras mentala och fysiska färdigheter till deras fulla möjligheter, samt
c) att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att effektivt delta i ett fritt samhälle.
2. För att förverkliga denna rätt, ska konventionsstaterna säkerställa att.
a) personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utestängs från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning, på grund av funktionsnedsättning,
b) personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, får tillgång till en inkluderande och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet och till undervisning som följer efter grundutbildning på sina hemorter,
c) skälig anpassning erbjuds utifrån personliga behov,
d) personer med funktionsnedsättning ges nödvändigt stöd inom det allmänna utbildningssystemet för att underlätta deras ändamålsenliga utbildning, samt
e) ändamålsenliga individanpassade stödåtgärder erbjuds i miljöer som erbjuder största möjliga kunskapsrelaterade och sociala utveckling som är förenlig med målet fullständig inkludering.
3. Konventionsstaterna ska göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att lära sig praktiska och sociala färdigheter för att underlätta deras fulla och likvärdiga deltagande i utbildning och som samhällsmedlemmar. I detta syfte ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder, bl.a. för att
a) underlätta inlärning av punktskrift, alternativ skrift, förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation samt rörelse- och orienteringsförmågan och underlätta kamratstöd och mentorskap,
b) underlätta inlärning av teckenspråk och främja dövsamhällets språkliga identitet, samt
c) säkerställa att utbildning av personer, särskilt av barn, med synskada eller dövblindhet eller som är döva eller hörselskadade, ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation för den enskilde och i miljöer som maximerar kunskapsrelaterad och social utveckling.
4. För att säkerställa förverkligandet av denna rättighet ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att anställa lärare, även lärare med funktionsnedsättning, som är kunniga i teckenspråk och/eller punktskrift, och för att utbilda yrkeskunniga personer och personal som är verksamma på alla utbildningsnivåer. Denna utbildning ska omfatta kunskap om funktionshinder och användning av lämpliga förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation, utbildningstekniker och material för att stödja personer med funktionsnedsättning.
5. Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till allmän högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning och livslångt lärande utan diskriminering och på lika villkor som andra. I detta syfte ska konventionsstaterna säkerställa att skälig anpassning erbjuds personer med funktionsnedsättning.
Artikel 25: Hälsa
Konventionsstaterna erkänner att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa och utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktionsnedsättning med beaktande av jämställdhetsperspektivet, däribland hälsorelaterad rehabilitering.
Konventionsstaterna ska särskilt
a) erbjuda personer med funktionsnedsättning samma utbud, kvalitet och standard avseende gratis eller subventionerad hälso- och sjukvård samt insatser och behandlingsprogram som erbjuds andra personer, även när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa samt befolkningsbaserade offentliga folkhälsoprogram,
b) erbjuda sådan hälsoservice som personer med funktionsnedsättning behöver särskilt på grund av deras funktionsnedsättning, inklusive tidig upptäckt och ändamålsenliga insatser, och service som är avsedd för att begränsa och förebygga vidare funktionsnedsättning, bl.a. för barn och äldre,
c) erbjuda hälso- och sjukvårdstjänster så nära personernas egna hemorter som möjligt, även på landsbygden,
d) kräva att hälso- och sjukvårdspersonal tillhandahåller vård av samma kvalitet till personer med funktionsnedsättning som till andra, inbegripet med deras fria och informerade samtycke, genom att bl.a. höja medvetandet om mänskliga rättigheter, värdighet, självständighet och behov för personer med funktionsnedsättning, genom utbildning och utfärdande av etiska normer för offentlig och privat hälsoservice,
e) förbjuda diskriminering av personer med funktionsnedsättning i fråga om sjukförsäkringar och livförsäkringar, där sådana är tillåtna enligt nationell lag, vilka ska erbjudas på ett rättvist och skäligt sätt, samt
f) förhindra diskriminerande underlåtenhet att erbjuda hälso- och sjukvård samt hälsotjänster eller mat och dryck på grund av funktionsnedsättning
Artikel 26: Habilitering och rehabilitering
Alla människor med funktionsnedsättning ska möta respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.
1. Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder, däribland genom kamratstöd, för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande och deltagande i livets alla aspekter. I det syftet ska konventionsstaterna organisera, förstärka och utsträcka heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och habiliterings- och rehabiliteringsprogram, särskilt på områdena hälsa, sysselsättning, utbildning och social service på så sätt att dessa tjänster och program
a) börjar så tidigt som möjligt och grundas på en tvärvetenskaplig bedömning av vars och ens behov och förmåga,
b) stöder deltagande och inkluderande i samhället och alla aspekter av det och är frivilliga och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning så nära deras egna hemorter som möjligt, även på landsbygden
2. Konventionsstaterna ska främja utveckling av grundutbildning och vidareutbildning för specialister och annan personal som är verksamma med habiliterings- och rehabiliteringsstöd.
3. Konventionsstaterna ska främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik som är utformade för personer med funktionsnedsättning som främjar habilitering och rehabilitering.
Artikel 27: Arbete och sysselsättning
1. Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, däribland för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning, för att bland annat göra följande:
a) förbjuda diskriminering på grund av funktionsnedsättning med avseende på alla frågor som gäller alla former av yrkesverksamhet, innefattande rekryteringsvillkor, anställning och sysselsättning, bibehållande av anställning, befordran samt säkra och hälsosamma arbetsförhållanden,
b) skydda rätten för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, innefattande lika möjligheter och lika ersättning för arbete av lika värde och till trygga och sunda arbetsförhållanden, innefattande skydd mot trakasserier, och lösning av klagomål,
c) säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva sina arbetsrättsliga och fackliga rättigheter på lika villkor som andra,
d) göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få faktisk tillgång till arbets- och yrkesvägledning, arbetsförmedling, yrkesutbildning och vidareutbildning, som är allmänt tillgängliga,
e) främja möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och hjälp med att finna, erhålla, bibehålla och återgå till en anställning,
f) främja möjligheterna till egenföretagande, företagande, utveckling av kooperativ samt till att starta eget företag,
g) anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn,
h) främja anställning av personer med funktionsnedsättning inom den privata sektorn genom ändamålsenliga riktlinjer och åtgärder, vilka kan omfatta program för positiv särbehandling, stimulansåtgärder och andra åtgärder,
i) säkerställa att skälig anpassning på arbetsplatsen erbjuds personer med funktionsnedsättning,
j) främja att personer med funktionsnedsättning tillägnar sig arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden, samt
k) främja program avseende yrkesinriktad och yrkesmässig rehabilitering, bibehållande i arbete och återinträde i arbete för personer med funktionsnedsättning.
2. Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte hålls i slaveri eller träldom och att de på lika villkor som andra är skyddade från att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.
Hur fungerar dessa rättigheter i Sverige?
Åtagandet i konventionen är mer omfattande än den utövas i verkligheten av myndigheter. Konventionen är inte svensk lag och frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns för få indikatorer hur väl Sverige följer konventionen. Kunskapen om konventionen brister både bland myndigheter och allmänhet, precis som med LSS, lagen om stöd och service.
I FN:s övervakningskommittés första rapport 2014 pekade man ut vissa specifika problemområden avseende artiklarna 21 – 27:
Om artikel 21: Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information
Inga kommentarer från kommittén.
Min kommentar
De hjälpmedel och tekniker som beskrivs i artikeln fungerar bara för vissa grupper. Det finns mycket mer att göra för att inkludera alla. Ett stort problem är att information från myndigheter på pdf filer inte är tillgängliga för personer med synskador. Personer som utan att hjälpbehoven förändrats förlorar personlig assistans eller ledsagning fråntas i praktiken rätten att demonstrera eller möjligheten att arbeta partipolitiskt.
Om artikel 22: Respekt för privatlivet
Inga kommentarer från kommittén.
Min kommentar
Försäkringskassans och kommuners intima undersökningar och regelbundna omprövningar av behov av personlig assistans ligger klart på gränsen för vad som kan anses vara integritetskänsligt. Förutom detta skapar de många omprövningarna otrygghet.
Om artikel 23: Respekt för hem och familj
Kommittén är oroad över att socialtjänsten, på begäran av ursprungsländerna, kan neka familjer internationell adoption om den ena partnern har en funktionsnedsättning, och att familjer med funktionsnedsättning utsätts för ytterligare utredningar i det svenska adoptionssystemet genom att lokala myndigheter och socialtjänsten bedömer deras förmåga till föräldraskap.
Kommittén rekommenderar konventionsstaten att säkerställa förbud mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i adoptionsärenden.
Min kommentar
Märkligt att bara adoption kom med i kommentar från kommittén. Fungerar resten verkligen? Jag är mycket tveksam. Neddragningar i assistansen och andra LSS-insatser som skett i mer än 10 år har försvårat att vara förälder. Det gäller om du är förälder till en person med svåra funktionsnedsättningar, men även i de fall personen med funktionsnedsättning själv är eller vill vara förälder.
Om artikel 24: Rätt till utbildning
Kommittén uttrycker oro över rapporter om att skolor kan vägra att ta emot vissa elever med funktionsnedsättning med hänvisning till organisatoriska och ekonomiska svårigheter. Kommittén uttrycker vidare oro över de rapporter som pekar på att vissa barn med behov av omfattande stöd inte kan gå i skolan på grund av brist på stöd.
Kommittén yrkar på att konventionsstaten garanterar inkludering av alla barn med funktionsnedsättning i det ordinarie utbildningssystemet och säkerställer att de får det stöd som krävs.
Min kommentar
Fungerar övrigt i den omfattande kravlistan verkligen? De rapporter som vi får tyder på mer problem än de som kommittén uppmärksammat. Massmedia har vid flera tillfällen uppmärksammat att stödet till personer med kognitiva funktionsnedsättningar minskar med svåra konsekvenser för berörda personer. Fortfarande är det lätt att hitta exempel på att undervisningslokaler som inte är tillgängliga.
Om artikel 25: Rätt till hälsa
Inga kommentarer från kommittén.
Min kommentar
Jag är förvånad över att kommittén inget har att anmärka!
Vi inom funktionshinderrörelsen – RBU, FUB, Autism-& Aspergerförbundet – har skrivit åtskilliga debattartiklar om problem våra medlemmar har. Vi finner att kommittén inte uppmärksammat en rapport från MFD (Myndigheten för delaktighet) som hade det alarmerande budskapet att fysisk och psykisk ohälsa är 10 gånger vanligare hos personer med funktionsnedsättningar än genomsnittet i landet. Folkhälsomyndigheten anser också att ohälsa är ett mycket större problem än för befolkningen som helhet.
Vi efterlyser ett mer seriöst intresse från regeringen och regionerna att ta itu med lika hälsa för alla. Enligt vår hälso- och sjukvårdslagen ska de med största behoven prioriteras. Så är inte verkligheten idag i primärvården.
Våra grupper har i flera undersökningar bedömts ha större besvär än ”normala” vad gäller allmän hälsa. Problem finns även med alltför sent upptäckta svårare sjukdomar som cancer, diabetes med flera. Våra intresseorganisationer har framfört krav på årliga hälsokontroller. Men då den allmänna sjukvården inte ägnar sig åt hälsokontroller, utan att dessa är lösningar som fack och arbetsgivare överenskommer om, så blir vårt krav en ”särlösning”. Det försvårar ett genomförande om inte kravet ställs av regeringen på regionerna.
Vi har också krav på särskilda vårdcentraler med extra kompetens, och framförallt extra avsatt tid per patient. Detta finns på försök i några få regioner. Vissa i målgruppen behöver hembesök av läkare, vilket inte erbjuds mer än i undantagsfall, då oftast på enskild läkares personliga initiativ.
Det saknas uppsökande verksamhet!
De större sjukhusen verkar dock alltmer anpassade att ta emot vår målgrupp idag!
Om artikel 26: Rätt till Habilitering och rehabilitering
Inga kommentarer från kommittén.
Min kommentar
Alltför få får tillgång till habilitering. Det fungerar ganska bra för små barn, men inte för ungdomar och vuxna.
Om artikel 27: Rätt till arbete och sysselsättning
Kommittén är oroad över att utvecklingen när det gäller sysselsättning för personer med funktionsnedsättning är kontroversiell. Den senaste utvecklingen är oklar men överlag är den totala arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning högre än för befolkningen i övrigt. Även om det finns lovande resultat när det gäller stöd för personliga biträden och det stöd som Arbetsförmedlingen ger, så är den 100-procentiga ökningen av antalet registrerade arbetslösa med funktionsnedsättning sedan 2008 på grund av förändringar i socialförsäkringssystemet mycket oroväckande. Kommittén är också oroad över att det fortfarande finns en betydande skillnad mellan könen när det gäller sysselsättning och inkomster för kvinnor med funktionsnedsättning jämfört med män med funktionsnedsättning.
Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar åtgärder för att förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få arbete på grundval av Funkautredningens rapport. Kommittén föreslår vidare att konventionsstaten ökar stödåtgärder som till exempel personliga biträden i arbetslivet, arbetshjälpmedel, sänkta sociala avgifter, ekonomiskt stöd till arbetsgivare, rehabilitering och yrkesutbildning samt vidtar åtgärder för att minska sysselsättnings- och löneskillnaderna mellan könen.
Kommittén rekommenderar konventionsstaten att bedöma effekten av att termen ”personer med nedsatt arbetsförmåga eller begränsningar” används på arbetsmarknaden med hänvisning till personer med funktionsnedsättning och att ändra denna i enlighet med principen om icke-diskriminering.
Min kommentar
Det finns betydande och stora problem i stödet för att få ett arbete om du har en svår funktionsnedsättning. Inte minst om funktionsnedsättningen är kognitiv. Endast ungefär 1-2 procent av personer med utvecklingsstörning har ett riktigt jobb på den öppna arbetsmarknaden.
Personer som tillhör personkrets 1 och 2 i LSS har rätt till daglig verksamhet (DV), som skall ge meningsfull sysselsättning. Men personer som har fysiska funktionsnedsättningar och psykiska funktionsnedsättningar har inte på samma sätt ett lagstöd för sysselsättning.
Ett problem är också ”inlåsningen” på daglig verksamhet, att ytterst få går vidare till riktigt arbete även med stöd från Arbetsförmedlingen.
Även om man klumpar ihop alla personer med funktionsnedsättningar till en grupp är dessa mycket kraftigt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken, vilket i sin tur leder till en ond cirkel med dålig ekonomi, sämre hälsa etc.
Hur överensstämmer dessa rättigheter i funktionsrättskonventionen med LSS?
Dessa rättighetsartiklar förtydligar på ett utmärk sätt problem som inte fullt ut tas upp i LSS. De är således utmärkta att ta med i tolkningar av de individuella stöd en person i LSS gruppen har rätt till. Tillsammans med LSS kan de ge ett liv som andra utan funktionshinder med de goda levnadsvillkor som LSS utlovar.
Artikel 21 är betydligt mer omfattande än i LSS. Är således ett bra komplement!
Artikel 22 lämnades utan kommentar av kommittén, medan jag saknar kritik mot att Försäkringskassan metoder att mäta behov av personlig assistans är i vissa fall kränkande av det privata. Likaså är möjligheten för många vuxna personer i LSS inte så sällan utsetts för godtyckliga beslut om bostad, resor och fritidsaktiviteter.
I artikel 23 ger kommittén kommentarer om adoption. Allt annat har sopats under mattan? Här finns stora problem både i konventionen och i LSS. Behöver förtydligas av våra ansvariga myndigheter.
Artikel 24, liksom i föregående artikel, har betydande problem som behöver ytterligare belysas. I LSS fungerar till exempel inte valfrihetssystemet.
Artikel 25. Att hälsan är sämre hos personer med vissa funktionsnedsättningar har visat sig i många utredningar, men utan att några kraftfulla åtgärder har satts in. Vad avser LSS är den största orsaken okunskapen om funktionshinder och även om lagens mål hos de som skall uttolka och förverkliga den. Det delade ansvaret är ett av problemen.
Artikel 26. Habilitering och rehabilitering är eftersatt för många grupper med svåra funktionsnedsättningar. Fungerar ganska bra för barn, men mindre bra för vuxna. I LSS har insatsen Råd och Stöd (habilitering) minskat från knappt 16,5 tusen personer år 2000 till 4,2 tusen år 2016. I vissa landsting erbjuds detta inte alls!
Artikel 27. Arbete och sysselsättning är ett generellt problem för personer med svåra funktionsnedsättningar som både kommittén och jag kommenterade ovan. Möjligheten till riktigt arbete är svårare för LSS-personer, men möjligheten till sysselsättning via daglig verksamhet är bättre för en stor del av gruppen.
Vad står i ”Respekt för rättigheter” om rättighetsartiklarna 21 – 27?
Respekt för rättigheter är civilsamhällets granskning av hur Sverige lever upp till funktionsrättskonventionen. Nedan citerar vi ur rapporten från april 2020, som kan laddas ned från Funktionsrätt Sveriges webbplats.
Rfr om artikel 21: Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information
Tillgång till information är en förutsättning för yttrandefrihet. För att det ska vara möjligt att ställa tillgänglighetskrav på medieinnehåll som distribueras digitalt behövs en översyn av grundlagen. Rätten till alternativ och förstärkt kommunikation är inte tydligt uttryckt i någon lag. Brottsbalken eller tryckfrihetsförordningen skyddar inte heller personer med funktionsnedsättning från hot och missaktning, på samma sätt som andra grupper. Detta får konsekvenser när staten tar initiativ för att minska hatbrott exempelvis på nätet. En avsaknad av ett skydd mot hatbrott mot personer med funktionsnedsättning kan förväntas ha en hämmande effekt på yttrandefriheten hos personer med funktionsnedsättning.
Rfr om artikel 22: Respekt för privatlivet
Integritetsskydd är inte utformat för personer som är beroende av andra för att använda digital teknik. Avsaknad av regelverk, rutiner och uppföljning av stödjande beslutsfattande utgör en risk, för att personuppgifter eller data om en person som bryter mot normer gör hen lätt att identifiera. Utveckling av automatiserat beslutsfattande sker snabbt för samhällstjänster, men rutiner saknas för att ge individen tillgång till och makt över vilka som har tillgång till sina data.
Rfr om artikel 23: Respekt för hem och familj
Stödet till familjer där det finns barn eller vuxna med funktionsnedsättning har stora brister. Idag saknas välfungerande alternativ, och tillgången till adekvat stöd varierar i landet. Situationen för familjer där någon har en funktionsnedsättning kännetecknas bland annat av nedskärningar i budget, icke åtgärdade brister i tillgång till information och i samordning mellan dem som ska ge stöd. Det finns stora skillnader över landet.
Riksrevisionen påvisade redan 2011 dessa brister i stödet till familjerna. Rapporten ledde till vissa åtgärder men sammantaget är situationen i stort oförändrad, och många gånger ännu sämre. Familjer med funktionsnedsättning har sämre ekonomi än andra familjer. Föräldrar till barn med funktionsnedsättning har sämre hälsa, fysiskt och psykiskt. De tvingas ofta gå ner i arbetstid med försämrad ekonomi som följd.
Luckor och försämringar i socialförsäkringssystemet samt minskat samhällsstöd påverkar försörjning och livsmöjligheter. Hela familjens hälsa och livsmöjligheter påverkas av bristande stöd och en försämrad ekonomi.
Det finns indikationer på att antalet barn inom LSS-boenden ökar med anledning av neddragningar inom den statliga personliga assistansen. Dessutom minskar övriga insatser inom LSS riktade till barn och familjer.
Rfr om artikel 24: Utbildning
Enligt skollagen är det fortfarande möjligt att neka elever med funktionsnedsättning plats på en skola med hänvisning till organisatoriska och ekonomiska svårigheter.
Det innebär att elever med funktionsnedsättning inte omfattas av det fria skolvalet.
Kommunala huvudmän tillämpar dessutom varierande riktlinjer och schabloner vid tilldelning av de medel som skolor kan söka för elever i behov av särskilt stöd.
Det finns även brister vid kommunernas resursfördelning till skolan, både i förhållande till elever med funktionsnedsättning och till skolans kompensatoriska uppdrag. Kommunerna står för 70 procent av skolans finansiering.
En betydande andel elever med funktionsnedsättning når inte kunskapsmålen i grundskolan. Elever får inte de hjälpmedel, anpassningar eller det särskilda stöd de behöver och har rätt till enligt skollagen.
Utbildningen ska syfta till att elever ska nå sin fulla potential, utveckling av självkänsla och värdighet. Elever med funktionsnedsättning integreras ofta i vanlig undervisningsgrupp utan att inkluderande förändringar görs i lärmiljön. En stor grupp elever kan därmed inte närvara i skolan och tvingas stanna hemma.
I regeringsförklaringen anges att resursskolor ska utvecklas och särskolan stärkas.
Elever med funktionsnedsättningar utsätts mer för kränkningar, mobbing och våld i skolan än andra. Skolsituationen för många barn med funktionsnedsättning bidrar till psykisk ohälsa.
Förslag till rekommendationer artikel 24
• Säkerställ att det fria skolvalet omfattar elever med funktionsnedsättning och ändra lagstiftningen så att skolor inte kan neka elever med funktionsnedsättning plats eller begränsa stödet med hänvisning till organisatoriska och ekonomiska svårigheter.
• Säkerställ att offentlig resursfördelning till skolor inbegriper elever med funktionsnedsättning.
• Rätten till kommunikation, hjälpmedel, anpassningar och särskilt stöd enligt skollagen måste säkerställas i praktiken.
• Ta fram en nationell handlingsplan som utgår ifrån universell utformning och inkludering i skolan enligt FN:s allmänna kommentar nummer 4.
• Säkerställ fungerande nationella program för att få tillbaka elever med så kallad problematisk frånvaro till skolan.
• Säkerställ att barn och elever inte drabbas av kränkningar, mobbning och våld på grund av funktionsnedsättning.
• Säkerställ att skolpersonal har kompetens om olika funktionsnedsättningar och konsekvenser av dessa i skolmiljön.
• Säkerställ likvärdig tillgång till elevhälsa över hela landet, dess främjande uppdrag, utformningen av särskilt stöd och utvecklingen mot universellt utformade skolor.
• Utveckla nationella riktlinjer för att säkerställa samverkan mellan skola, elevhälsa och externa resurser som till exempel habilitering, Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) och Socialtjänsten.
• Säkerställ att barn i förskolan får lagstadgad rätt till elevhälsan
Rfr om artikel 25: Hälsa
Det finns stora skillnader som tyder på att personer med funktionsnedsättning diskrimineras i vården.
Personer med funktionsnedsättning får inte det stöd de behöver för att identifiera de vårdbehov de har eller för att upprätthålla en god hälsa.
Nedsatt psykisk hälsa och dålig tandhälsa är mer än dubbelt så vanligt bland personer med funktionsnedsättning som hos övrig befolkning.
Väntan på vård för barn och unga med psykisk ohälsa är lång. I många landsting är det mindre än hälften som får vård i enlighet med lagens vårdgaranti.
Det är tio gånger vanligare att personer med funktionsnedsättning upplever sin hälsa som dålig, cirka 20 procent jämfört med cirka 2 procent bland den övriga befolkningen. Det är också vanligare att personer med funktionsnedsättning röker dagligen, har riskabla alkoholvanor, fetma, lågt intag av frukt och grönt och är stillasittande. Trots det saknas funktionshinderperspektivet i folkhälsopolitiken. Det saknas särskilda riktade insatser för att upptäcka, begränsa och förebygga ohälsa i dessa grupper.
Förslag till rekommendationer artikel 25
• Ta fram en nationell handlingsplan för att fortlöpande identifiera och åtgärda ojämlikheter i hälsa och vård (inklusive tandvård) samt i överlevnad kopplat till funktionsnedsättning.
• Säkerställ att personer med psykisk ohälsa erbjuds den vård de behöver i rimlig tid, såväl inom primärvården som inom den specialiserade vården, i enlighet med lagstiftningen.
• Säkerställ att årliga hälsoundersökningar, inklusive tandvårdstatus, erbjuds personer med funktionsnedsättning. Exempelvis personer med intellektuell funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa löper annars risk att underdiagnosticeras.
• Ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att även omfatta personer med funktionsnedsättning i sina undersökningar om folkhälsa. Säkerställ att enkäter är tillgängliga, även för personer med kognitiv funktionsnedsättning. Åtgärda skillnader i hälsa för personer med funktionsnedsättning i samråd med målgruppen, genom de organisationer som företräder dem.
Rfr om artikel 26: Rehabilitering och habilitering
Det finns betydande skillnader mellan Sveriges 21 landsting/regioner och 290 kommuner när det gäller tillhandahållande av rehabiliteringstjänster, och när det gäller uthållighet och intensitet på tjänsterna varierar kvaliteten. Mellan barn och vuxenhabilitering råder stora skillnader.
Det finns också brist på den kompetens som krävs för att möta de olika behoven hos personer med funktionsnedsättning. Ansvaret för olika typer av rehabiliteringsinsatser är fördelat på olika aktörer som arbetsgivare, arbetsförmedling, kommuner och regioner vilket gör det svårt att få en helhetsbild.
Flertalet av landets kommuner ingår i frivilliga samordningsförbund där rehabiliteringsinsatser för vissa grupper koordineras mellan de fyra parterna kommun, region, arbetsförmedling och försäkringskassa.
Den enskildes möjligheter att påverka de egna rehabiliterings- eller habiliteringsinsatserna är begränsade. Det finns få möjligheter för den enskilde att ställa krav på åtgärder, om nödvändiga insatser uteblir eller är bristfälliga. Tillgången till hjälpmedel är inte heller säkerställd på ett likvärdigt sätt.
Rrf om artikel 27: Arbete och sysselsättning
Trots högkonjunktur, god sysselsättning för andra grupper och en efterfrågan på arbetskraft syns ingen nämnvärd ökning av sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning. Den är fortsatt låg, 64 procent jämfört med 80 procent för hela befolkningen.
Drygt var fjärde person med funktionsnedsättning har också utsatts för diskriminering på arbetsmarknaden de senaste fem åren.
Statliga arbetsgivare har lägst andel anställda med funktionsnedsättning och det saknas mål i den statliga arbetsgivarpolitiken för fler anställda med funktionsnedsättning. Få av de arbetsmarknadspolitiska stöden är riktade till arbetsgivare och arbetsplatsen, eller anpassade för behov av långsiktigt stöd. Flera är inte heller anpassade för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, eftersom dessa stöd träder i kraft vid en anställning. Möjligheten till egenföretagande är begränsad för den som har en funktionsnedsättning.
Bristande tillgång till arbetshjälpmedel och tolktjänster skapar hinder för skäliga anpassningar.
Arbetsförmedlingen har på regeringens uppdrag undersökt konsekvenserna av begreppet »personer med nedsatt arbetsförmåga«, men därefter är inga åtgärder vidtagna.
En del personer med funktionsnedsättning har sysselsättning genom daglig verksamhet enligt LSS. Verksamheten omfattas inte av svensk arbetsmarknadslagstiftning, vilket innebär brister i arbetsmiljöskydd och förhindrar facklig organisering.
Ungdomar som varken studerar eller arbetar är en växande grupp som också utretts, men förslaget om en nationell etableringssamordnare har inte genomförts.