8 personliga rättigheter i funktionsrätts-konventionen

Publicerat av
Harald Strand
Dela
Innehåll [GÖM]

Avsnitt 4 av Funktionsrättskonventionen 2021, en uppföljning:

Vilka är de personliga rättigheterna i artiklarna 12–20?

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av ett förord och 50 artiklar. Artiklarna 1–4 beskriver de grundläggande principerna. Artiklarna 5–30 är rättighetsartiklar.

Rättighetsartiklarna går metodiskt igenom olika områden, bland annat hälsa, utbildning, familjeliv, habilitering och rehabilitering, arbete, rättsligt skydd, sport och fritid.

Artiklarna 12–20 handlar om likheten inför lagen och andra rättigheter som våra lagar ger oss. Inte minst personliga rättigheter där personer med funktionsnedsättningar historiskt haft stora problem att få tillgång till.

Annons

Jag ser fortfarande brister i vårt samhälle avseende dessa rättigheter. Det krävs en rejäl skärpning från våra politiker och våra myndigheter, samt tyvärr även av våra domstolar.

Artikel 12: Hur beskrivs likhet inför lagen?

1. Konventionsstaterna bekräftar åter att personer med funktionsnedsättning har rätt att i alla sammanhang bli erkända som personer i lagens mening.

2. Konventionsstaterna ska erkänna att personer med funktionsnedsättning åtnjuter rättskapacitet på lika villkor som andra i alla hänseenden.

Annons

3. Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att erbjuda personer med funktionsnedsättning tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet.

4. Konventionsstaterna ska säkerställa att alla åtgärder som hänför sig till utövandet av rättskapacitet tillgodoser en ändamålsenlig och verksam garanti för att förhindra missbruk i enlighet med de mänskliga rättigheterna. Sådana garantier ska säkerställa att åtgärder som hänför sig till utövandet av rättskapacitet respekterar personens rättigheter, önskemål och preferenser, är fria från motstridiga intressen och otillbörlig inverkan, är proportionella och anpassade till personens förhållanden, sätts in under kortast möjliga tid samt är föremål för regelbunden översyn av en behörig, oberoende och opartisk myndighet eller ett rättsligt organ. Garantierna ska stå i proportion till den grad sådana åtgärder inverkar på personens rättigheter och intressen.

5. Med förbehåll för bestämmelserna i denna artikel, ska konventionsstaterna vidta alla ändamålsenliga och effektiva åtgärder för att säkerställa lika rätt för personer med funktionsnedsättning att äga eller ärva egendom, kontrollera sina egna ekonomiska angelägenheter och ha lika tillgång till banklån, hypotekslån och andra former av finansiella krediter och ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte godtyckligt berövas sin egendom.

Annons

Artikel 13: Hur får berörda personer tillgång till rättssystemet?

1. Konventionsstaterna ska säkerställa effektiv tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra, däribland genom att erbjuda dem relevanta anpassningar för att underlätta en verksam roll för dem som direkta och indirekta deltagare, inklusive som vittnen, i alla rättsliga förfaranden, innefattande i det undersökande skedet och i andra förberedande skeden.

2. För att medverka till att säkerställa effektiv tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning, ska konventionsstaterna främja ändamålsenlig utbildning för dem som arbetar inom rättsväsendet, innefattande polisiär personal och fängelsepersonal.

Artikel 14: Vad säger konventionen om frihet och personlig säkerhet?

1. Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra
a) åtnjuter rätt till frihet och personlig säkerhet
b) inte berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt och att varje frihetsberövande sker i enlighet med lagen samt att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande

Annons

2. Konventionsstaterna ska säkerställa att, om personer med funktionsnedsättning berövas sin frihet genom något förfarande, är de på lika villkor som andra berättigade till garantier i enlighet med de mänskliga rättigheterna och ska behandlas i enlighet med syftena och principerna i denna konvention, däribland genom erbjudande av skälig anpassning.

Artikel 15: Hur beskrivs rätten att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning?

1. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt får ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.

2. Konventionsstaterna ska vidta alla effektiva lagstiftnings-, administrativa, rättsliga och andra åtgärder för att förhindra att personer med funktionsnedsättning, lika litet som andra personer, utsätts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Annons

Artikel 16: Vad säger konventionen om rätten att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp?

Staterna ska vidta åtgärder för att skydda människor med funktionsnedsättning mot utnyttjande, våld och misshandel. Det gäller i och utanför hemmet, däribland på institutioner och i särskilt boende. Staterna ska också ta hänsyn till könsrelaterade aspekter i det här sammanhanget.

Artikel 17: Vad innebär skydd av den personliga integriteten?

Alla människor med funktionsnedsättning ska möta respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.

Artikel 18: Hur uttrycker konventionen rätten till fri rörlighet och till ett fullt medborgarskap?

Människor med funktionsnedsättning har rätt till fri rörlighet, frihet att välja var de vill bo och till ett medborgarskap på samma villkor som andra. Barn med funktionsnedsättning ska registreras vid födelsen och ska ha rätt till ett namn och till en nationalitet. De har rätt att så långt möjligt känna sina föräldrar och bli vårdade av dem.

Annons

Artikel 19: Hur beskrivs rätten att leva ett självständigt liv och att delta fullt ut i samhället?

Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bland annat genom att säkerställa att:

a) personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer,

b) personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället, samt

Annons

c) samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras behov.

Artikel 20: Hur formulerar konventionen rätten till personlig rörlighet?

Människor med funktionsnedsättning ska kunna röra sig fritt och så oberoende som möjligt, kunna förflytta sig på det sätt och vid den tid som de själva väljer. De ska ha tillgång till bra och användbara hjälpmedel, assistans och personlig service.

Hur fungerar dessa rättigheter i Sverige?

Åtagandet i konventionen är mer omfattande än hur rättigheterna utövas i verkligheten av svenska myndigheter.

Annons

Konventionen är inte svensk lag, och frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns alltför få indikatorer av hur väl Sverige följer konventionen. Kunskapen om konventionen brister både bland myndigheter och allmänhet, precis som med LSS.

I FN:s övervakningskommittés första rapport 2014 pekade man ut vissa specifika problemområden avseende artiklarna 12–20 i Sverige:

Artikel 12: Likhet inför lagen

Även om omyndighetsförklaring är helt avskaffad uttrycker kommittén oro över att förvaltarskap är en form av ställföreträdande beslutsfattande.

Annons

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar omedelbara åtgärder för att ersätta ställföreträdande beslutsfattande med stödjande beslutsfattande och att den erbjuder ett brett utbud av åtgärder som tar hänsyn till och respekterar personens självbestämmanderätt, vilja och önskemål och till fullo överensstämmer med artikel 12 i konventionen, med beaktande av den enskildes rätt att efter egen förmåga själv kunna ge och ta tillbaka sitt samtycke till medicinsk behandling, få tillgång till rättssystemet, rösta, gifta sig och arbeta.

Artikel 13: Tillgång till rättssystemet

Ingen kommentar från kommittén

Mina kommentarer

Jag saknar kritik mot att personalen som arbetar inom rättssystemet saknar ”ändamålsenlig utbildning” om funktionsnedsättningar. Jag är också tveksam om man undersökt om ”relevanta anpassningar” har gjorts enligt punkt 1. Rättsstödet från samhället är mycket bristfälligt när det gäller tvister i förvaltningsdomstolarna.

Annons

Artikel 14: Frihet och personlig säkerhet

Kommittén uttrycker oro över att svensk lag tillåter att en person blir intagen mot sin vilja på en sjukvårdsinrättning om vederbörande har en psykosocial funktionsnedsättning och anses utgöra en fara för sig själv eller andra. Kommittén är vidare oroad över att lagen även tillåter psykiatrisk tvångsvård på eller utanför sjukvårdsinrättningar.

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar alla omedelbart nödvändiga lagstiftande, administrativa och rättsliga åtgärder för att säkerställa att ingen hålls kvar mot sin vilja på en sjukvårdsinrättning på grundval av faktisk eller upplevd funktionsnedsättning.

Kommittén rekommenderar också att konventionsstaten säkerställer att all psykiatrisk vård förutsätter att den berörda personen lämnar ett fritt och informerat samtycke till detta.

Annons

Kommittén rekommenderar konventionsstaten att avsätta mer ekonomiska resurser till personer med intellektuella och psykosociala funktionsnedsättningar, som är i behov av mycket stöd, för att säkerställa att det finns tillräckligt med resurser inom öppenvården till stöd för att personer med funktionsnedsättning.

Artikel 15: Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten avskaffar användningen av metoder för behandling av personer med psykosocial funktionsnedsättning på sjukvårdsinrättningar om samtycke saknas.

Kommittén rekommenderar vidare konventionsstaten att tillhandahålla utbildning till medicinska yrkesgrupper och personal inom vården och andra liknande inrättningar om förhindrande av tortyr, grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i enlighet med konventionen.

Annons

Kommittén uttrycker oro över de metoder som används vid tvångsvård eller ofrivillig behandling av pojkar och flickor med funktionsnedsättning i psykiatriska vårdmiljöer, i synnerhet användningen av remmar och bälten samt användningen av avskiljning som Barnombudsmannen rapporterat om.

Kommittén yrkar på att konventionsstaten följer Barnombudsmannens rekommendationer när det gäller pojkar och flickor med funktionsnedsättning.

Artikel 16: Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp

Kommittén är oroad över rapporter som visar graden av våld som kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för, och över den låga andelen skyddade boenden som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten säkerställer att våld och övergrepp mot flickor och pojkar samt kvinnor med funktionsnedsättning identifieras och att det stöd som fordras finns tillgängligt och att frågan bör tas upp i utbildningar på nationell nivå för personer som arbetar inom hälso- och sjukvård, skola, polis och rättsväsende.

Artikel 17: Skydd för den personliga integriteten

Ingen kommentar från kommittén.

Mina kommentarer

Behovsbedömningarna för att bli beviljad personlig assistans, ledsagning med mera är oerhört integritetskränkande då Försäkringskassan eller kommunerna kartlägger vardagslivet i minuter eller till och med sekunder. Vi anser att behovsbedömningarna som de är utformade nu inte är förenliga med skyddet för den personliga integriteten i artikel 17.

Några kommuner har emellertid gått åt motsatt håll vilket förtjänar att nämnas. När det gäller ledsagning har åtminstone Laholm och Jönköping infört fri ledsagning, det vill säga berörda personer får själva välja hur många timmar hen anser sig behöva. Detta är helt i linje med LSS intentioner.

Artikel 18: Rätt till fri rörlighet och till ett medborgarskap

Ingen kommentar från kommittén.

Mina kommentarer

Den fria rörligheten är begränsad för de personer som ingår i LSS-gruppen. Du kan inte fritt bestämma var du ska bo och det till och med så att du kan tvångsflyttas efter en märklig dom i HFD.

Problemen förstärks av att fler och fler helt eller delvis förlorar både personlig assistans men även andra LSS-insatser. Konsekvenserna är mycket allvarliga. En del hade tvingats sluta sina jobb, några hade flyttat hem till föräldrarna och i något fall jobbade en assistent gratis. Brukare säger sig inte känna sig som fullvärdig medborgare.

Artikel 19: Rätt att leva självständigt och att delta i samhället

Kommittén uttrycker oro över att den statligt finansierade personliga assistansen har dragits in för ett antal personer sedan 2010 på grund av en ändrad tolkning av ”grundläggande behov” och ”andra personliga behov”, och att personer som fortfarande får assistans drabbats av kraftiga minskningar utan kända eller till synes motiverade skäl. Kommittén är vidare oroad över det rapporterade antalet beslutade insatser enligt den svenska lagen om stöd och service som inte verkställs.

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten säkerställer att program för personlig assistans ger tillräckligt och rättvist ekonomiskt stöd för att säkerställa att en person kan leva ett självständigt liv i samhället.

Mina kommentarer

Även personer som inte har personlig assistans har fått begränsade möjligheter att röra sig fritt. Tillgången på ledsagare har för många tagits bort eller minskats. En ”kommunarrest” har blivit effekten av ännu en märklig dom i HFD.

Artikel 19 ska garantera att personer med även stora funktionsnedsättningar har rätt att själv välja bostadsort och bostadsform. För de som berörs av insatsen personlig assistans innebär indragen assistans att hen inte kan välja bostadsort och bostadsform eftersom assistansen är en förutsättning för att kunna bo själv. Den hårdare tillämpningen har därmed som framgår ovan fått mycket allvarliga konsekvenser för personer i flera olika LSS insatser.

Artikel 20: Personlig rörlighet

Ingen kommentar från kommittén.

Mina kommentarer

Här finns begränsningar i det egna valet om du bor på gruppbostad LSS. Det är oftast personaltillgången som styr. Många som helt eller delvis förlorat sin assistans pratar om husarrest. Därmed är också den personliga rörligheten mycket starkt begränsad.

Kommuner påstår felaktigt att när man bor i gruppbostad får man inte vare sig ledsagare eller kontaktperson. Bor du i gruppbostad har kommuner ofta felaktiga egna riktlinjer att du bara får en egen aktivitet per vecka.

Hur överensstämmer konventionens artiklar 12–20 med LSS?

Dessa rättighetsartiklar förtydligar på ett utmärkt sätt problem som inte fullt ut tas upp i LSS. De är således utmärkta att ta med i tolkningar av de individuella stöd en person i LSS-gruppen har rätt till. Tillsammans med LSS kan de ge ett liv som andra utan funktionsnedsättning med de goda levnadsvillkor som LSS utlovar.

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar omedelbara åtgärder för att ersätta ställföreträdande beslutsfattande med stödjande beslutsfattande och att staten erbjuder ett brett utbud av åtgärder som tar hänsyn till och respekterar personens självbestämmanderätt, vilja och önskemål och till fullo överensstämmer med artikel 12 i konventionen.

Artikel 12.3 betyder översatt att staten skall erbjuda rättshjälp. Något vi påpekat ett stort antal gånger utan gehör från ansvariga. Det fanns ursprungligt med i förarbetena till LSS med föll bort, kanske för att man trodde att det inte skulle vara nödvändigt? Det har dock visat sig i högsta grad nödvändigt på grund av okunskapen om olika funktionsnedsättningar och LSS hos domstolar.

Övrigt i artikel 12 är rätt självklara rättigheter, men samtidigt problematiska för all enskilda personer som möter en motpart med stora resurser. Åter är meningen ovan ”Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar omedelbara åtgärder ett förtydligande ….” ett uttalande som domstolarna behöver ta hänsyn !

Artikel 13 Tillgång till rättssystemet lämnades utan kommentar av kommittén, medan jag saknar kritik mot att personalen som arbetar inom rättssystemet saknar ”ändamålsenlig utbildning” om funktionshinder. Jag är också tveksam om man undersökt om ”relevanta anpassningar” har gjorts enligt punkt 1. Denna artikel för LSS-gruppen flyter ihop med artikel 12 avseende behov, för att uppnå rättssäkerheten som LSS skall ge.

För Artikel 14 ger kommittén kommentarer om brister i sjukvården vilket överensstämmer med de krav LSS-gruppen ställer, då HSL inte trots skarp skrivning ”de med störts behoven först” inte kan och ser den gruppen.

Artikel 15.1 om förnedrande behandling läser vi tyvärr inte sällan om i utförandet av LSS.

Artikel 15.2. LSS har tyvärr inte visat sig vara så effektivt som lagen var tänkt. Men orsaken är inte lagen utan okunskapen om funktionshinder och även om lagen mål hos de som skall uttolka och förverkliga den.

Artikel 16 Fysiskt våld är numera sällsynt. Psykiskt våld förekommer, även här på grund av okunnighet om olika funktionshinder.

Artikel 17 fungerar rätt ok i Sverige av idag. Kanske för att det gäller inte bara funktionshindrade utan oss alla. Vi är emellertid mycket kritiska till de integritetskränkande behovsbedömningarna. Se kommentar ovan.

Artikel 18 och artikel 19. Detta funkar inte i LSS! Dessa artiklar borde alltid tas med som komplement till LSS. Dels att få välja var du vill bo och ha möjlighet att flytta när du själv vill. Absolut inte tvångsflyttas när det passar kommunen.

Artikel 19 a) är väldigt tydlig.

Artikel 19 b) förtydligar LSS ”att leva som andra” på ett utmärkt sätt vad gäller delaktighet i samhället. Det fungerar inte i LSS idag pga. restriktiv tolkning av lagen.

Artikel 19 c) är mycket fokus på, men det återstår mycket att önska för att uppnå full delaktighet.

Artikel 20 Personlig rörlighet är en brist i LSS idag på grund av en kvarvarande felaktig inställning, att personer med funktionsnedsättning inte kan. Men också på för att för lite resurser avsätts.

Vad säger ”Respekt för rättigheter” om rättighetsartiklarna 12–20?

Respekt för rättigheter är civilsamhällets granskning av hur Sverige lever upp till funktionsrättskonventionen. Nedan citerar vi ur rapporten från april 2020, som kan laddas ned från Funktionsrätt Sveriges webbplats.

Artikel 12: Likhet inför lagen

Rekommendationen från 2014 om att införa stödjande beslutsfattande har nu hanterats i en ny statlig utredning, Gode män och förvaltare – en översyn, SOU 2021:36, som presenterades i maj 2021.

Organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning rapporterar att medlemmar blir tilldelade god man eller förvaltare mot sin vilja och att beslut fattas utan det stöd en individ behöver för att fatta egna beslut (stödjande beslutsfattande).

Efter Riksrevisionens granskning av gode män och förvaltare föreslogs inga åtgärder från regeringen för att ersätta förvaltarskap som är en form av ställföreträdande beslutsfattande, med stödjande beslutsfattande. Personer med funktionsnedsättning erbjuds inte tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet.

Rätten att äga eller ärva egendom (artikel 12:5) begränsas för många personer som på grund av funktionsnedsättning inte har någon förvärvsinkomst.

De låga ersättningsnivåerna i socialförsäkringen leder till beroende av ekonomiskt bistånd från kommunen som förutsätter att den enskilde saknar egna tillgångar.

De som utförsäkras från socialförsäkringen utan att få ett arbete är hänvisade till ekonomiskt bistånd från kommunen som permanent försörjning, vilket också förutsätter avsaknad av egna tillgångar. (Se vidare under artikel 28 Tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet.)

Negativa beslut om stödinsatser eller ersättningar inom socialförsäkringen kan ha avgörande betydelse för den enskildes livsföring. Vid en överklagan har den klagande en resursstark myndighet som motpart, men saknar tillgång till eget juridiskt stöd. Personer med funktionsnedsättning erbjuds inte tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet. Rättshjälp saknas för att säkerställa stöd till individers anspråk på rättigheter i förvaltningsrätten.

Översyn av regler om gode män och förvaltare

I pressmeddelandet om SOU 2121:36 står:

Ställföreträdarutredningen har överlämnat sitt betänkande till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. Utredningen presenterar sin översyn av reglerna om gode män och förvaltare och lämnar en rad förslag på förbättringar.

En utgångspunkt för utredningen har varit att skapa en ordning som på ett bättre sätt än i dag säkerställer att de personer som är i behov av en god man eller förvaltare ska kunna lita på att de får den hjälp och det stöd som de behöver.

– Gode män och förvaltare har ett viktigt uppdrag. Det finns inget utrymme för oegentligheter. Den som behöver hjälp ska veta att stödet är korrekt och rättssäkert, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Utredningen föreslår bland annat följande:
• Större hänsyn ska tas till huvudmannens vilja och välbefinnande.
• Bättre möjligheter till information och insyn i ställföreträdarens verksamhet.
• Överförmyndarna ska vara skyldiga att anmäla till åtal om en ställföreträdare misstänks för att ha begått brott mot sin huvudman.
• Obligatorisk introduktion och fördjupad utbildning för gode män och förvaltare, samt att det införs regler kring information och stöd.
• En bättre styrning och tillsyn över landets ställföreträdare och överförmyndare. En ny statlig myndighet ska få ett huvudansvar på området. Bland annat ska myndigheten ha föreskriftsrätt, ansvara för den officiella statistiken samt ta fram allmänna råd, utbildningar och anpassat informationsmaterial.
• Kraven på kompetens och kvalitet hos överförmyndarna ska skärpas. För att säkra hög kvalitet och rättssäkerhet i myndighetsutövningen hos överförmyndarna ska överförmyndarnämnd bli den obligatoriska organisations¬formen.
• Det ska föras ett nationellt register över ställföreträdarskap, vilket bland annat kan förenkla för ställföreträdare och ge både ställföreträdare och huvudmän en möjlighet att använda digitala tjänster.

Utredningen föreslår också moderniseringar av bestämmelserna på området.

Merparten av förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.

Det lär hinna komma många kommentarer innan lagen träder i kraft!

Artikel 13: Tillgång till rättsväsendet

Personer med funktionsnedsättning har inte tillgång till rättssystemet på lika villkor som andra och därmed inte lika rätt till en rättvis rättegång som andra.

Det handlar såväl om bristande fysisk tillgänglighet som om förutfattade meningar och bristande kunskap inom rättsväsendet. Men framför allt handlar det om begränsade resurser till biträde i domstolen.

Brottsofferdirektivet, rätten att förstå och bli förstådd, har implementerats genom rätt till tolk inom rättsväsendet men ingen hänsyn har tagits till kognitiv tillgänglighet. Det skulle behövas systematiska uppföljningar av praktisk tillämpning och effekter utifrån funktionsnedsättning.

Inom EU finns gratis utbildningar om lagar och rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket saknas i Sverige. Sedan 2016 görs ingen uppföljning av kunskapen inom olika professioner i rättsväsendet från juristutbildning till domstolsväsendet, men den har tidigare uppvisat stora brister.

Ett förslag från arbetsgruppen är:

Ge uppdrag till Domstolsverket att systematiskt åtgärda brister i tillgänglighet till lokaler och kommunikation för såväl allmänhet som anställda inom rättsväsendet.

Artikel 14: Frihet och personlig säkerhet

Trots kritik från FN-kommittén har inga ytterligare åtgärder vidtagits för att förhindra frihetsberövande enbart på grund av att en person har en funktionsnedsättning. Det har under de senaste åren till exempel skett en påtaglig ökning av antalet barn med autism som tvångsvårdas. Sverige har fortfarande ett strukturellt problem med långa vårdköer till den frivilliga psykiatriska vården vilket ökar risken för senare tvångsvård.

Personer som lever i sexuell utsatthet, missbruk eller har frihetsberövats har ofta en bakgrund med psykosocial eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Men enligt lag har psykiatrin inget ansvar för beroendevård och inom beroendevården saknas kunskap om psykisk och fysisk ohälsa. Det gör att många antingen går in i den ena tvångsåtgärden efter den andra, eller hamnar helt utanför.

Svensk rätt skiljer inte mellan vårdbehov och samhällsskydd som grund för frihetsberövande. Det saknas också aktuella förslag till förändring.

Det finns små möjligheter till förändring genom att överklaga den obligatoriska vården och institutionaliseringen. Förvaltningsrätter i Sverige gör sällan en objektiv bedömning utan låter sig vägledas av vad överläkaren har skrivit.

(Jämför gärna med hur förvaltningsrätten gärna litar på kommunens jurister och brister i att lyssna på brukaren).

Artikel 15: Rätt att inte utsättas för tortyr

Ingen rekommendation från 2014 gällande artikel 15 har genomförts.

Det förekommer mer tvång och restriktioner, exempelvis i form av bältning, än vad som är nödvändigt för god vård inom psykiatrin. Bidragande orsaker till detta är brist på insyn och ett arbetssätt som inte främjar alternativ till tvång och restriktioner. Här saknas en tolkning av konventionen och lagstiftningen samt ett människorättsbaserat angreppssätt.

Artikel 16: Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp

Barn och kvinnor med funktionsnedsättning riskerar i högre grad än barn och kvinnor utan funktionsnedsättning att utsättas för våld och övergrepp.

Stödmaterial har tagits fram för att höja medvetenheten hos personer som i sitt arbete möter personer med funktionsnedsättning. Men problemet med högre risk för utnyttjande och våld kvarstår.

Det saknas rutiner för att säkerställa att personal har tillräcklig kunskap och att de som utsatts för brott får det extra stöd och den hjälp de har rätt till på grund av sin funktionsnedsättning, till exempel stöd med kommunikation.

Artikel 17: Skydd för den personliga integriteten

Försäkringskassan och kommuner genomför ofta integritetskränkande undersökningar för att bedöma behov av stöd, som klockning av hur lång tid det tar att gå på toaletten eller att duscha.

Artikel 18: Rätt till fri rörlighet och till ett medborgarskap

Asylprocessen är rättsosäker för asylsökande och migranter med funktionsnedsättning.98 Brister i mottagande gör att Migrationsverket ofta inte upptäcker funktionsnedsättning. Det beror bland annat på att inte samtliga migranter genomgår en hälsoundersökning. Konsekvenserna av detta är många. Skälen till att personen i fråga söker asyl riskerar att inte komma fram, vilket påverkar möjlighet till beviljad asyl. Det försvårar också möjligheterna att sätta in stödinsatser i ett tidigt skede inför och under etableringstiden. Detta är särskilt allvarligt när det gäller barn och ungdomar där behovet av stödinsatser i förskola och skola riskerar att förbises.

Den information som ges vid asylmottagandet är otillgänglig för många personer med funktionsnedsättning. Det innebär att asylsökande inte får nödvändig information om rättigheter, förfarande och tillgång till stöd och service.
Den nya migrationslagstiftningen som infördes 2016 påverkar särskilt personer med funktionsnedsättning. Dels omöjliggörs i princip uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl, som exempelvis omfattande funktionsnedsättningar och vårdbehov. Dels innebär den skarpare lagstiftningen särskilda krav på anställning vilket har negativ inverkan på möjligheterna för migranter med funktionsnedsättning att få uppehållstillstånd, eller att återförenas med sina familjer. Situationen för migranter med funktionsnedsättning försvåras ytterligare då bidragsanställningar inte betraktas som anställning.

Det saknas fakta och statistik kring personer med funktionsnedsättning i asyl- och etableringsprocessen och kring konsekvenserna av den nya migrationslagstiftningen för denna grupp. Enligt Myndigheten för Delaktighet, MFD, innebär detta en stor risk för indirekt diskriminering av denna målgrupp.

Artikel 19: Rätt att leva självständigt och delta i samhällslivet

Rekommendationen från 2014 har inte hörsammats, tvärtom har de ekonomiska resurserna reducerats. Trots starka nationella finanser påbörjade regeringen åtgärder för att minska kostnaderna för personlig assistans 2015. Besparingskrav, domstolsavgöranden och Försäkringskassans tolkningar av svensk lag och domar har orsakat en allvarlig kris där mer än 1 500 personer har förlorat statligt finansierad personlig assistans sedan 2015.Förändringarna i rättstillämpningen har haft särskild negativ inverkan på barn och familjer. Regeringen räknar med att den statliga assistansersättningen kommer att fortsätta minska framöver, vilket har skett.

LSS är en rättighetslag som liksom konventionen uttrycker den enskildes självbestämmande som en bärande princip. Sedan lagens införande 1994 har rättstillämpningen successivt urholkat lagens rättigheter. Kommunerna som ansvarar för flertalet av LSS tio olika insatser blir alltmer restriktiva i sin bedömning. Konsekvenserna är att personer inte får det stöd de behöver och har rätt till. Möjligheterna att styra över sitt eget liv har inskränkts för många. Forskning pekar på hur politisk styrning påverkar myndighetens tolkning av rätten till individuellt bedömda socialförsäkringsförmåner. Forskare har också lyft fram hur nedskärningar politiskt har motiverats genom felaktiga uppskattningar av förekommande bidragsfusk.

Friheten för personer med funktionsnedsättning att själva göra sina livsval och att styra sitt eget liv är inte säkerställd i svensk lagstiftning och försvagas successivt.

Rätten att välja sin bosättningsort och var och med vem man vill leva, på lika villkor som andra, efterlevs inte för alla med funktionsnedsättning. Den enskildes möjligheter till självbestämmande i bostäder med särskild service är begränsad och har försvagats. Stödinsatser såsom kontaktperson och ledsagare beviljas sällan vid gruppboende och försvårar möjligheten till individuella val. Rätten till stöd skiljer sig beroende på vilken kommun man bor i, vilket i praktiken hindrar människor från att byta bostadsort utan att riskera att förlora sina stöd. Möjligheten att flytta ihop eller att flytta isär försvåras eller omöjliggörs av regelverk, som inte drabbar personer utan funktionsnedsättning på samma vis.

Bland barn med omfattande behov varnar Socialstyrelsen för att fler barn riskerar att flytta ifrån sina familjer på grund av otillräckligt stöd. Möjligheten att flytta är begränsad på grund av reglerna för bostadsanpassning som ställer högre krav vid byte av bostad. Det sker en utveckling av samlokalisering av flera boenden på samma plats med servicepersonal i likadana arbetskläder. Sammantaget ser vi en utveckling mot institutionalisering som motverkar integrering i samhället.

Artikel 20: Personlig rörlighet

Ansvaret för transporter och hjälpmedel är splittrat mellan regionala myndigheter och privata tjänsteleverantörer. System för betalning för kollektivtrafik och stöd för personlig rörlighet varierar runt om i landet. Många personer med funktionsnedsättning isoleras hemma i stället för att resa på grund av brister i helhetssyn och information.

Rapporter kommer från hela landet om brister i upphandlad färdtjänst.

Rullstolsplatser på tåg kan i dagsläget bokas av personer utan behov av dessa. Det innebär att de få rullstolsplatser som finns riskerar att inte komma personer till godo som är i behov av dessa.

Förslag till rekommendationer artikel 20:

• Utveckla åtgärder och uppföljning av likvärdighet i regelverk och tillämpning i kommuner och regioner för att säkerställa individens rätt till personlig rörlighet. Det omfattar bland annat ledsagning, hjälpmedel, tillgång till anpassade bilar, upphandling av färdtjänst och persontransporter till en överkomlig kostnad.

• Säkerställ att platser i kollektivtrafiken som är avsedda för personer med funktionsnedsättning inte används av personer utan behov av dem.

 

Fler artiklar om detta ämne

Så ska alla kunna delta i det offentliga livet
Avsnitt 6 av Funktionsrättskonventionen 2021, en uppföljning
7 självklara rättigheter som Sverige fortfarande inte lever upp till
Avsnitt 5 av Funktionsrättskonventionen 2021, en uppföljning
7 övergripande rättigheter i funktionsrätts-konventionen
Avsnitt 3 av Funktionsrättskonventionen 2021, en uppföljning
Funktionsrätts-konventionen 2021, grundläggande principer
Avsnitt 2: Vilka är de grundläggande principerna?
Funktionsrätts-konventionen 2021, en uppföljning
Avsnitt 1 av Funktionsrättskonventionen 2021, en uppföljning

Artikeln publicerades 2021-06-22