”Alla har dolda talanger!”
Allt fler unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning accepterar inte längre att den traditionella handikapprollen, skriver Magnus Tideman, professor, och Erik Dahlman, arbetskonsulent, i denna debattartikel.
I maj medverkar de i en internationell konferens på Hawaii för att dela med sig av svenska erfarenheter av den växande self advocacy-rörelsen.
Under mycket lång tid har personer som av samhället kategoriserats som ”utvecklingsstörda” lärt sig att de måste anpassa sig efter andra och därför haft låg tilltro till den egna förmågan.
Det är en grupp med små möjligheter att hävda sig, sina intressen och sin rätt i samhället, andra har bestämt vad som är bäst för dem.
De senaste 15–20 åren har dock unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning (den beteckning de själva vill använda istället för utvecklingsstörning) slutat acceptera att bara vara tysta och tacksamma.
De har börjat organisera sig i grupper för att tillsammans försöka stärka makten över sina liv och bestämma mer själva.
Allt fler accepterar inte längre den traditionella handikapproll som ofta är knuten till till exempel deltagande i daglig verksamhet, man vill ha arbete med lön och inte obetald sysselsättning.
Genom att dela sina erfarenheter med andra i en sk self-advocacygrupp så får man kunskaper och kraft att våga och orka förändra så att man får mer att säga till om i sitt eget liv.
Samtidigt vill grupperna också öka toleransen för människors olika förutsättningar och för allas rätt till delaktighet i samhället. Ett exempel på en sådan grupp (av ett 60-tal i Sverige) är Kraftkälla.
Kraftkälla startades av deltagare och personal på den dagliga verksamheten Misa AB i Stockholm 2012. Efter att ha bjudit in och lyssnat till medlemmar i self-advocacyföreningarna Grunden i Göteborg och Alfa i Laholm ville man starta något eget.
En lokal fanns att tillgå på kvällstid och några ur personalgruppen fick möjlighet till handledning för att kunna coacha gruppen.
Gruppen bestämde att den skulle vara öppen för alla och inte bara vara för deltagare i den dagliga verksamheten. Sedan starten har Kraftkälla träffats en kväll varje vecka och under träffarna har man planerat allt från olika sociala aktiviteter till att anordna en egen konferens om empowerment. Intresset för att vara med i gruppen växer och man är idag ungefär 20 personer.
Fokus i gruppen har varit att det ska finnas acceptans för varandras olikheter och att man ska vara öppen för att dela med sig av och få nya erfarenheter. De första träffarna ägnades väldigt mycket tid åt att diskutera exempelvis kaffekassa och aktiviteter.
Konflikter i gruppen uppstår emellanåt och det kan ibland vara svårt att komma överens. Coachernas roll har varit att hjälpa gruppen skapa struktur och ramar och låta deltagarna lägga sin energi på att ge träffarna mening och ett värdefullt innehåll tillsammans.
Kraftkällas medlemmar har vid flera tillfällen föreläst om sina erfarenheter på olika forskningskonferenser. Bland annat Forsa i Stockholm 2013 och nu i vår kommer man delta på konferenser i Lissabon och i Honolulu.
Möjligheten att få komma ut och berätta om hur det är att vara med i gruppen skapar en känsla av att man också har värdefulla livserfarenheter att berätta om. Anna, en av deltagarna, brukar säga att gruppen har fått henne att inse att alla har dolda talanger.
Magnus Tideman,
professor i Handikappvetenskap
Erik Dahlman,
arbetskonsulent på Misa
