Alla ska få chansen att vara funktionshindrad för en dag | HejaOlika

Alla ska få chansen att vara funktionshindrad för en dag

0926_paralympisk_puff_0.jpg

ANNONS

Annons för USKA

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Labanskolan

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

Paralympiska skoldagar står inför sin största utmaning när det nu ska nå ut till skolor i hela landet. Det första pressade rektorer svarar när projektledare Anders Olsson kontaktar dem är vad kalaset kostar.

Anders Olsson gör elever funktionshindrade för en dag. Och han vet att de uppskattar det. Likväl står han nu inför projektet Paralympiska skoldagars kanske största utmaning: att nå ut till skolor i hela landet. Även fattiga skolor. Det första pressade rektorer svarar när Anders ringer är vad kalaset kostar.

När Idrottsgymnasiet i Bollnäs behövde ledare och tränare i slutet av 1990-talet tog Anders Olsson chansen. År 2002 fick han även anställning på Svenskt Utvecklingscentrum för Handikappidrott (SUH). Sedan dess har han tränat och testat svenska landslagsparalympier, fungerat som lärare på skolan samt varit högst inblandad när Paralympiska skoldagar formats till vad det är idag.

– Det började som ett europeiskt projekt mellan sex länder. Jag var med och startade den svenska grenen, säger han.

Vid en gemensam konferens länderna emellan byttes erfarenheter och ett grundläggande koncept togs fram. Därefter har det varit upp till varje nation att ytterligare putsa och slipa på upplägget. För Sveriges del innebar det att vintersporter lades till. Något som bland annat de grekiska representanterna fann spännande och ”exotiskt”.

– Det var rätt stor skillnad i upplägg mellan länderna. Grekland var till exempel ganska inställt på mer kulturella inslag, som att teckna och måla. Och Belgien, som ligger långt framme inom det här, ville att eleverna först skulle läsa och lära om handikappidrott, och att de därefter skulle få prova på.

– Vi vill vara mer aktiva från början, allra helst med tanke på hur små barnen är. Vi tror att det är bra att först få testa på olika idrotter under en dag, träffa idrottare med funktionshinder och prova tillgängligheten i närmiljön kring skolan och att därefter följa upp med samtal och ytterligare aktiviteter kring dagen, funktionshinder och erfarenheter, säger Anders Olsson.

Det svenska upplägget väckte så stort intresse av övriga europeiska samarbetspartners att Anders Olsson & Co fick uppdraget att arrangera en slutkonferens i Åre 2006 med ski-cart och sit-ski som populära inslag. Kulturkramarna var uppenbara.

– Här fick de chansen att prova på. Bland annat minns jag några grekiskor i högklackat som aldrig hade stått på skidor. Det är roliga minnen, skrattar Anders Olsson.

När grekiskorna hade halkat ner för backen och representanterna från de övriga länderna hade åkt hem till sig fortsatte projektet på hemmaplan med test- och pilotdagar med verkliga elever i verkliga skolor.

Fram till idag har åtta paralympiska dagar genomförts med skolor i Bollnäs, Sandviken, Åre och Gävle. Samtliga dagar har byggt på ett grundkoncept som låter elever under en dag prova på paralympiska idrotter som rullstolsbasket, goalboll, bordtennis, friidrott, kryckfotboll, (som var uppvisningsgren i senaste Paralympics), därtill har de fått träffa idrottare med funktionshinder, se en video om idrott och funktionshinder samt testa tillgängligheten i sin egen skola.

Och emottagandet har varit mycket gott. Åtminstone om man får tro den lärare och den elev som Föräldrakraft varit i kontakt med.

Anton Hyving är elva år och går i femte klass i Kilbergsskolan i Bollnäs, som tillhört pilotgruppen.

– Det var kul att åka rullstol, och att spela rullstolspingis.

Var det något som inte var kul?

– Nej, men läskigaste var att vara blind. Man fick turas om att ha en bindel för ögonen så skulle de andra klappa händerna och göra ljud så att man visste var man var och vart man skulle, säger han.

Förstår du bättre nu än tidigare vad det kan innebära att ha ett funktionshinder?

– Ja, det tror jag. Man förstår hur svårt det är och hur det till exempel blinda kan ha det.

Tommy Johansson är lärare på skolan.

– Dagen emottogs mycket positivt. Ungarna tyckte allting var jätteroligt. Också tror jag att det kan vara bra att de får se hur paralympisk idrott går till och hur handikappade har det, säger han.

På Svenskt utvecklingscenrum för handikappidrott, SUH, har man också märkt att projektet är omtyckt.

– Intresset har varit mycket stort och en del andra skolor har varit upprörda att de inte fått prova på. En elev sa efter en paralympisk skoldag att han önskade sig en rullstol, säger Jenny Rosell, koordinator för information och utbildning på SUH.

Anders Olsson väljer gärna begreppet mervärde, när han ger sin syn på projektet och dess mening och mål.

–Elever har varit roade, och samtidigt kan där ha uppstått ett mervärde, säger han.

Mervärdet han syftar på leder som en röd tråd genom hela projektet och förklarar varför så mycket energi läggs ned på att få elever att testa att sitta i rullstol, eller gå omkring med bindel för ögonen. Det handlar om att skapa en öppen attityd för funktionshinder i allmänhet. Och om rekrytering till handikappidrotten.

– Man ska inte ta för lätt på det heller, en rullstol är ingen leksak, den är ett hjälpmedel. Men en elev som fått testa att simulera ett funktionshinder och prova på olika hjälpmedel kommer inte att ha fördomar mot personer med funktionshinder när de blir vuxna, säger han.

Paralympiska skoldagar har möjlighet att faktiskt åstadkomma något mycket stort. Att förstärka den öppna attityd inför funktionshinder och personer med funktionshinder som barn i åldrarna sex till tolv år har.

Att konceptet fungerar står utanför allt tvivel. Vad Anders Olsson varit med om så här långt är rent av succéartat. Men om konceptet inte når utanför den pilotgrupp som nu fått ta del av det spelar det ingen roll hur bra och roande det är. Värdet av paralympiska skoldagar står och faller med hur många som faktiskt kommer att erbjudas möjligheten att prova. Den största utmaningen kvarstår.

– När jag ringer till rektorer för att presentera konceptet och höra om det finns intresse att prova på är den första fråga jag får hur mycket det kostar.

Under pilotstadiet har Anders Olsson kunnat argumentera med att skolan inte själv behöver står för några kostnader, varken för bussresa eller material.

– När jag väl fått chansen att komma ut till skolorna och träffa lärarteamen har jag alltid tagits emot med öppna armar, säger han.

Men när projektet snart lämnar pilotstadiet och för att ut till landets skolor gäller det att lokala distrikt och föreningar är beredda att ställa upp med material och engagemang. Därtill har Anders Olsson planer på att ytterligare underlätta för skolorna genom att hjälpa till i arbetet med att söka bidrag.

– Vi funderar på att göra en mall för ansökningar, säger han.

I dagsläget finns en dvd och skriftliga instruktioner till lärare och rektorer som beskriver hur paralympiska skoldagar ska genomföras. Kostnaden för introduktionskittet kommer att ligga kring 500 kronor. Nu gäller det att nå ut.

Anton Hyving har sedan länge tagit av sig bindeln. Än så länge är det bara en bråkdel av Sveriges elever som likt Anton Hyving fått chansen att prova på.

För Anders Olssons och SUH har resan knappt börjat. Den största utmaningen består. Sveriges skolor ligger för deras fötter. Alla hjälpmedel är tillåtna för att nå dem.

Publicerad:
2007-09-26

Av: Mikael J Nyberg

Nyckelord:
idrott


ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för USKA

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för Labanskolan

ANNONS

Annons för LSS-skolan

Senaste nytt. Helt gratis. Direkt till din mejlbox en gång per vecka.

STÄNG
Skip to content