Alla vill ha en riktig vän

Har man en funktionsnedsättning kan det finnas flera aspekter att ta hänsyn till när det gäller att hitta och träffa kamrater.

Att sociala relationer är viktiga för oss människor är ett känt faktum.

Vi är sociala varelser och vi behöver kontakt med andra människor för att överleva. Sociala relationer fyller en rad behov, som till exempel stöd när livet känns stressigt eller när oron knackar på dörren. Någon lär ha sagt att människan är ett flockdjur och behovet av mänsklig närhet och sociala relationer finns djupt inom oss, i vårt biologiska arv.

Vi är alla en del av en familj, liten eller stor, och formas till den vi är i samspel med personer som står oss nära.

Vårt kontaktnät sträcker sig emellertid ofta långt utanför familjens gränser. Make, hustru, flick- eller pojkvän, släktingar, vänner, arbetskamrater och lärare är exempel på personer som vi kan ha en relation till. Men det kan också handla om relationen till ett djur. En hund, en katt, en häst eller något annat djur fyller en viktig funktion för många.

Bra för oss

Att få prata och vara tillsammans med andra och ha någon att dela sina känslor med är viktigt. Oavsett om det handlar om översvallande glädje, djupaste sorg eller något däremellan. Sunda sociala relationer kan också bidra till att vi får eller behåller en god självkänsla.

Kort och gott; kärlek och vänskap får oss att känna trygghet, glädje och ökar vårt välbefinnande.

I romanen Doktor Glas skriver författaren Hjalmar Söder­berg ”Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris.” Och visst hade han rätt. Forskare har bekräftat det Söderberg satte på pränt; möten är livsviktiga.

De sociala relationerna kan se olika ut för olika människor, vissa har behov av att ha många vänner och har lätt för att skapa kontakter. Andra är blyga och är nöjda om de har en eller två nära vänner.

Det kan också se olika ut för samma människa under olika perioder i livet. En variation som kan bero på många saker; man kanske känner ett större behov av fler relationer under vissa tider, man kan ha flyttat långt bort så att det blir svårare att umgås med sina vänner, man kan ha mist en nära vän, men man kan också ha påbörjat ett nytt arbete eller gått med i en förening och fått många nya kamrater där.

Övervinner

Man kan också ha varit tillbakadragen, men övervunnit sin blyghet. En av dem är Mikael Svensson, 20 år, som är elev på Furuboda Folk­högskola. Han har under hela grundskolan haft inlärningssvårigheter och kämpar nu för att läsa in grund­skolebetygen.

– Det har blivit lättare med åren att hitta vänner. Det första året på skolan var jag ganska blyg och försiktig, då var det svårt att lära känna någon, sedan blev det lättare. Det var inte så farligt som jag trodde att ta nya kontakter. Nu har jag till och med träffat en flickvän här på skolan, säger Mikael.

För barn och ungdomar är förskola, skola och fritidsaktiviteter naturliga mötesplatser för att skapa vänskapsrelationer.

– Det är extra viktigt att man under uppväxten får hjälp med att skapa sociala relationer eftersom det påverkar individen när den blir äldre, säger Lena Sorcini, psykolog vid Habilite­rings­center Södermalm i Stockholm.

– Vad man kan göra för att stötta beror givetvis på hur gammalt barnet är. Är barnet lite yngre kan man till exempel lära barnet vad man ska göra om kamraten säger nej, säger Marina af Schultén, psykolog och kollega med Lena Sorcini.

Träna

Generellt kan man säga att ju fler tillfällen barnet får att skapa sociala relationer, desto större blir möjligheterna att träna färdigheterna.

Två killar som varit vänner i många år är Hannes Glavå, 20 år, och Viktor Ahn­felt, 19 år. Sedan början av 2000-talet har de hängt ihop i vått och torrt. De träffades på Ågrenska, som bland annat driver verksamheter för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning.

Han­nes och Viktor har också gått i samma gymnasieskola och träffats varje dag under flera år. Idag går Viktor sista året på Riksgymnasiet i Angered och Hannes är en relativt nybliven student. Att de har ett nära vänskapsband går inte att ta miste på.

– Ja, vi är jättenära. På Ågrenska har vi varit och är en riktig duo och andra brukar kalla oss Piff och Puff, säger Viktor och skrattar.

Viktor och Hannes är eniga om att det är viktigt att ha kamrater.

– Det är väldigt viktigt att få ett socialt utbyte med andra människor och ha vänner som man kan anförtro sig åt och skoja med. Det ökar självförtroendet och skapar trygghet, säger de om vartannat.

– För mig har det varit en utmaning att själv ta initiativ till vänskapsrelationer. Om man är för mycket för sig själv, gäller det att ta tag i saken och se till att man kommer iväg, säger Hannes.

Tidigare, när killarna gick på samma skola, sågs de så gott som dagligen. Nu, när Hannes har slutat, blir det inte lika ofta. Men de fortsätter att ses på Ågren­ska utanför Göteborg, där de vistas en helg varje månad.

Alltid i samma grupp, med cirka 15 deltagare och som de har någon form av relation till, om än inte så nära som med varandra. Båda två har också ytterligare någon kamrat som de träffar och båda har haft assistenter som betytt extra mycket för dem.

– Men ingen som Hannes, säger Viktor med skärpa i rösten.

– Och ingen som Viktor, fyller Hannes i.

Alltid finns där

Vad är det då som gjort Hannes och Viktor till ett radarpar? Kanske för att båda uppfyllt varandras kriterier på hur en god vän ska vara; någon som alltid finns till för en, någon man kan lita på och prata med om vad som helst och någon man kan dela sina intressen med och ha roligt tillsammans med.

Marcus Berntsson, idrottspedagog och Andreas Smedman, sjuksköterska, arbetar på Ågrenska.

De har jobbat med gruppdynamik, kamratskap och sammanhållning i sina korttidsgrupper.

– Ågrenska är ett ställe där man kan träffa vänner, förklarar Andreas.

En funktionsnedsättning kan komplicera vänskapsrelationerna, särskilt i hög- och mellanstadiet, där kraven på att vara som alla andra är större än i lägre åldrar.

– Vistas man långa tider på sjukhus kan det också vara svårare att upprätthålla en kontakt, säger Marcus.

Del av grupp

De menar att möjligheten att få delta i olika grupper och sammanhang, tillsammans med andra, liksom personlighet och stödet hemifrån är viktiga faktorer för att etab­lera vänskapsrelationer och behålla vänner. Samtidigt betonar de att en funktionsnedsättning inte alls behöver påverkar kamratrelationer. Och det är ju så det ska vara.

– Det är viktigt att alltid bli sedd som den person man är, och inte utifrån sin funktionsnedsättning, säger Andreas och Marcus. +