Allas lika värde
Uttrycket ”allas lika värde” har börjat användas mer frekvent igen – men kanske inte som det var tänkt – utan mer som ett tillhygge i debatter för att nedvärdera sina opponenter.
Dess ursprung i modern tid kommer från artikel 1 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, där det står ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”.
Alla (nästan) i Sverige ansluter sig till detta upprop! Det finns ett fåtal som även utåt tycker att det kanske inte gäller alla grupper – de kallas av andra rasister. Med viss rätt kan tyckas.
Ett kanske inte lika tydligt exempel i avståndstagande är att vissa företagsledare tycker de är mycket mer värda – åtminstone i mammons värde.
LSS-lagens intentioner om att alla är lika värda oavsett funktionsnedsättning – jämfört med hur detta idag tolkas av myndigheter och jurister – har fått mig att fundera. Är allas lika värde bara tomma ord utan större eftertanke?
Hur värderas till exempel en ”arbetslös” av våra riksdagspolitiker? I sin politik kan jag tycka att merparten i sina handlingar betraktar de arbetslösa som mindre värda? Och detsamma verkar gälla även ”bidragstagare”? Det är som jag hör snarare ett skällsord bland allianspolitiker.
Vi ska inte använda ordet ”handikappade” längre, då det ger ett eko av gamla tiders handikappolitik. Men vilka bättre värderingar följer idag med ordet ”funktionshindrad”?
En funktionshindrad person som omfattas av LSS är idag en ”brukare”. Ett attribut som dessa själva avskyr, då det i deras värld känns (på flera sätt) närbesläktat i tolkningar som ”missbrukare”.
De vill ju också vara medborgare, kommuninnevånare, hyresgäst, anställd, klient och kanske till och med kund ibland.
De ser ju, liksom jag, att orden medför ”översättningar” som ger dem mindre värde!
