”Allt går att anpassa om bara viljan finns”

Mats Öhman, Sveriges ende rörelsehindrade rallycrossförare, om hur viljan att tävla fört honom tillbaka till toppen. Motorintresserade ungdomar får gärna kontakta honom för råd, tips och inte minst – motivation.

I januari har det gått tio år sedan Europamästaren och flerfaldige svenske mästaren i snöskotercross, Mats Öhman, fick överstyrning i en kurva under en tävling och olyckan var framme.
– Jag fick skotern bak i nacken. Sedan dess är jag lam från sjätte halskotan, berättar han när Föräldrakraft når honom en tisdagsmorgon i tidiga december.

Det är redan full fart på företaget som han driver med sin bror, men han tar sig tid med Föräldrakraft. Minns och berättar om den olycksaliga kurvan och om åren som följde. Hur han efter en tid utan kontakt med tävlingsbanan kom i kontakt med rallycross.
– Det var inte det första jag tänkte efter (efter olyckan), men jag har alltid varit intresserad av rallycross och hade väl provkört någon gång, säger han.

I januari 2001 började planerna på att återuppta tävlandet växa fram mellan Mats och hans bror.
– Efter att jag hade anpassat min första privata bil konstaterade jag att jag inte var en sämre förare än tidigare. Då började jag spåna om möjligheter.

Snöskotercross är mer fysiskt påtagligt för utövaren än rallycross. Men likheterna finns där.
– Det gäller att ha känsla för hur man hanterar grejer när det blir hög fart. I och med att jag tävlat så mycket blir jag nervös på ett positivt sätt. Jag är tävlingsmänniska, det är bara så. Det är fruktansvärt roligt att tävla.

Men att köra rallycross ställer krav som en vanlig standardbil, och standardanpassning, inte möter.

Med högst måttliga erfarenheter av bilkörning, och rally, kan det vara svårt att hänga med när Mats förklarar. Det är som att sitta i baksätet under ett race, föreställer jag mig. Det är bara att hänga med:
– För att få upp bakvagnen när jag kommer in i en snäv kurva måste jag frikoppla först, sedan handbromsa.

Det klarar inte den dator som i standardbetonade anpassningar sköter kopplingsjobbet.
– Rallycross är en intensiv sport. Starten är viktig. Det måste gå fort från det att du är frikopplad till att du släpper upp kopplingen, annars är du körd.

Inledningsvis löste Mats det genom att hålla en ”mikrobrytare” i munnen. Men mikrobrytaren klarade bara två lägen, på eller av. De påfrestningar som uppstår när 500 hästkrafter når asfalten via fyrhjulsdrift med slicks är inte försumbara, allra helst om de utlöses på ett ögonblick.
– Drivaxlar och annat gick sönder. Men nu har jag byggt om, så nu har vi inga problem med det längre. Nu känner jag dragläget via en kopplingspedal som som jag håller med armbågen.

Mats har tänkt ut och anpassat efter eget huvud. Han styr hela tiden med sin vänstra hand, allt annat sköter han med höger hand och armbåge. När han för armbågen ifrån sig växlar han upp, när han för armbågen till sig växlar han ned.
– Mekaniskt har jag gjort allt själv. Men jag har haft hjälp med datoriseringen.

Har anpassningsföretag visat intresse för dina lösningar?
–Nej, det tycker jag inte.

Men Mats är inte förvånad eller besviken över att andra anpassare inte visat intresse för det han utfört. En sak är att utföra standardanpassningar, en annan att bygga om en rallybil.
–Jag har lagt ned 1000-tals timmar i det här, säger han.

Ekonomiskt har det gått ihop tack vare att företaget går bra, samt att Mats var välförsäkrad.
–Jag hade tur att jag var rätt bra försäkrad, inte alla har den turen. Det känns bra att kunna göra något som är roligt för pengarna.

Mats började tävla rallycross i tvåhjulsklassen (bilar drivna med två hjul) och kom bland annat tvåa i en SM-deltävling. För ett par år sedan bytte han klass, till högsta SM-serien där han möter namnkunniga rallyförare som bland andra Per Eklund.
– Jag strävar alltid uppåt. Nu tävlar jag på högsta nivån, det är som formel ett på grus. Bilarna har 560 hästkrafter och de gör noll till hundra på mindre än 2,5 sekunder.

Mats kör en tvåliters turboladdad Ford Focus. Om det inte vore för att regelverket sätter gränser skulle han kunna få ut ytterligare 200 hästkrafter.

Mats har inte varit en strykpojke i högsta serien. Men det verkliga lyftet har låtit vänta på sig.
– Jag nådde en A-final i en deltävling. Men jag har haft mycket problem. När vi väl hade fått ordning på allt utvändigt började motorn krångla.

Ditt bästa minne som rallycrossförare?
– När jag tog pole position i en SM-deltävling efter att ha vunnit de två kvalomgångarna och jag fick se att jag kunde slå alla.

Om det blir en säsong till håller Mats ännu öppet. Än finns tid att tänka. Även om den krymper. Dag för dag. I maj måste allt vara klart om han ska ge högsta serien en sista ärlig chans.
– Jag har inte beslutat än om det blir något mer. Jag har tävlat i 30 år och det tar mycket tid. Det märks allra helst som firman kräver så mycket tid.

Slutligen, har du något råd till unga som vill pröva på?
– De ska inte vara rädda för att prova. Allting går att anpassa, det är bara att konstatera. De kan höra av sig till mig om de vill ha tips och råd. Finns bara viljan så går allt att ordna. Känslan av att hantera bilen själv är underbar, när jag sätter mig i min bil känner jag mig inte handikappad, inte det minsta.