Än en gång ifrågasätts anhöriga som god man

Publicerat av
Harald Strand
Dela

DEBATT. Jag har tidigare skrivit ett debattinlägg här på Föräldrakraft om att ”Uppdrag Granskning förstärker bilden att godmanskap bara är att sköta ekonomi åt huvudmannen”.
Nu satt jag åter på LSS-konferens och hörde en deltagare säga att ”anhöriga inte borde få vara god man”!

Det stora problemet var inte en enskild person påstår detta utan att han fick applåder från många övriga delatagare.

De flesta av dessa arbetar som personal och chefer med LSS i kommuner och vårdföretag – det var ett mycket större problem. Jag och några andra, som både är föräldrar och gode män samt dessutom jobbar ideellt i FUB, blev förbannade!

Det visar att de inte förstår vad godmanskap innebär och vilken målgrupp vi pratar om!

De tror att god man bara sköter ekonomi? Och som vi visat i rapporten ”Fångad i fattigdom” har gruppen inte några pengar! Och finns det några beror det på att anhöriga gett dem pengar, då det samhället ger inte räcker till goda levnadsvillkor ett liv som alla andras! Dessutom är den ekonomiska redovisningen det enda Överförmyndaren kollar – och på öret!

Det som är viktig för vår grupp är istället:

”Bevaka huvudmannens rätt”
Att bevaka en huvudmans rätt är att se till att han eller hon får den hjälp från samhället som han eller hon behöver. Det kan vara att ansöka om stöd enligt LSS eller bidrag enligt SoL med mera från kommunen och Försäkringskassan.

”Sörja för huvudmannens person”
Att sörja för huvudmannens person innebär att kontrollera och se till att huvudmannen har det bra samt att hålla kontakt med henne eller honom. En god man ska hålla sig informerad om huvudmannens levnadsförhållanden och om det finns brister försöka avhjälpa dem.

Var hittar du en bättre God man än en närstående anhörig? Och hur skall jag som förälder våga lämna över ansvaret om jag inte är säker på att någon annan gör det minst lika bra?

Som en mamma utryckte det i en artikel här på Föräldrakraft: ”Väljer jag bort god manskapet, förlorar jag all insyn och beslutanderätt vad gäller min son; hans ekonomi, hans hem, hans aktiviteter, arbetet i assistentgruppen, vilka som ska arbeta som assistenter – det vill säga allt det som formar hans liv.”

Att sörja för person har alltid varit viktigast för unga vuxna med måttlig till grav utvecklingsstörning. Du skall se till att Individuella planer och alla genomförandeplaner skrivs med individuella behov och önskningar som fokus och att alla har rätt till ett gott liv oavsett funktionshinder. Du måste bevaka att personalen har rätt utbildning. Du måste kontrollera att den personliga omsorgen är god. Dessutom bevaka att tillgång till fritidsaktiviteter inte reduceras till kollektiva utflykter etc.

Det finns betydligt fler fall av avslöjade brister i vården än de få fall av förskingring som finns redovisade. Och IVO kan bara ”skrapa på ytan”. Det behövs närvarande och engagerade gode män!

Harald Strand
Ordförande för Stockholms läns FUB
 

   

Annons

Artikeln publicerades 2014-09-23

Publicerat av
Harald Strand

Denna webbplats använder cookies.

Läs mer