Debatt

Är personlig assistans bättre än gruppbostad?


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

NYTT: Enkät om att vara anhörig under covid-19
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




Det är synd att motsättningarna mellan insatserna blivit så förstorade, skriver Harald Strand

Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson

Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson.

 

Vi kan nog enas om att det finns många fördelar med assistans. Inte minst med självbestämmande om du har den möjligheten. Du kan bo kvar i egen vald bostad, göra aktiviteter du gillar, träffa vem du vill etc. Men det finns fördelar även med en gruppbostad, särskilt om du har en begränsad förmåga att uttrycka din vilja och svårigheter att umgås med andra personer.

Det är lite tröttsamt att några intresseorganisationer inom personlig assistans klankar ned på gruppbostad som ett alternativ som innebär institution.

Behov och självbestämmande

Både personlig assistans och gruppbostad ingår som insatser i LSS, och borde inte ställas mot varandra. I LSS ska alltid berörd persons individuella behov vara styrande. I de fall behovet innebär att det finns möjlighet att välja insats är det personens självbestämmande som gäller.

För det mesta är det så att alternativ inte finns baserat, och att det blir kommunens resurser som styr. Men – observera att brist på resurser inte får avgöra. LSS är en rättighetslag.

Om kostnaderna

Alla som tillhör LSS-gruppen kan dock inte få assistansersättning för att det är en dyr insats med en genomsnittlig kostnad på cirka två miljoner per person och år. Motsvarande genomsnittliga kostnad för plats på gruppbostad är cirka en miljon kronor.

Nettokostnaden för samhället betydligt mindre, eftersom det i huvudsak handlar om kostnader för personal. Nästan hälften av kostnaden för assistansersättning går tillbaka till samhället genom skatteinbetalningar. För gruppbostad är det något mindre.

När media som värst bedrev jakt på LSS skrev jag ett inlägg på ReclaimLSS.org om att ”LSS är en lönsam affär för samhället”. Där tog jag med lite mer intäkter i kalkylen. Några assistansföreträdare har gjort liknande kalkyler men då tyvärr ofta bara jämfört de två insatserna personlig assistans och gruppbostad.

Naturligtvis finns det personer med stora behov som kräver hög personaltäthet och därmed kostar lika mycket om de väljer gruppbostad som om de väljer personlig assistans. Då bör LSS princip om självbestämmande avgöra, så att den enskilde själv får välja den insats som hen upplever som bäst.

Prognosen underskattade

Ursprungsidén med personlig assistans var att det gällde en mycket liten grupp med stora behov, i huvudsak från Personkrets 3, som med hjälp av assistenter skulle kunna leva och arbeta som vi andra. Till det kom en ännu mindre grupp från övriga personkretsar med så speciella behov att gruppbostad inte var lämpligt. År 1992 beräknades de tillsammans utgöra cirka 7000 personer. Även med befolkningsuppräkning så innebar bedömningen bara hälften så många som de som hade personlig assistans 2019. Ursprungstanken från 1992 gäller nog bra även idag – det var bara prognosen som var en underskattning, som prognoser ofta är.

Prognosen för hur många som totalt sett skulle omfattas av LSS var däremot kraftigt överskattad (prognosen 1992 var att cirka 100 000 skulle ha behov av LSS, med befolkningsökningen borde det väl bli mellan 120 000 till 130 000 idag).

När förmågan att välja är begränsad

Självbestämmande är en väldigt stark princip i LSS och som jag ser det måste svaret för de personer som är nära kostnadsneutrala för samhället vara deras personliga val på vad som passar dem bäst! Det är kanske ett enkelt val för de som kan förstå och uttrycka sig själva. Men för många som idag har eller kan välja personlig assistans är den förmågan begränsad.

Valet görs ofta av andra som kanske uppfattar att gruppbostad efter alla skriverier är en institution? Jag har ofta undrat om man kan vara objektiv som anhörig och god man.

Fördelar och nackdelar med assistans och gruppbostad

Låt oss nu enas om att det finns bra och dåliga gruppbostäder liksom bra och dåliga assistansutförare. Vi har stora kvalitetsbrister inom hela LSS, inte minst vad gäller personalkompetens.

Vi kan nog enas om att det finns många fördelar med assistans. Inte minst med självbestämmande om du har den möjligheten. Du kan bo kvar i egen vald bostad, göra aktiviteter du gillar, träffa vem du vill etc.

Men det finns fördelar med en gruppbostad också, särskilt om du har en begränsad förmåga att uttrycka din vilja och svårigheter att umgås med andra personer. I en bra gruppbostad får du träna att umgås med andra och får en gemenskap med övriga boenden som du inte skulle få annars. Den förmågan kan du ta med dig ut i samhället. Du blir inte lika ensam och inte lika utelämnad.

Varför uppstår motsättningar?

Det är synd att motsättningarna mellan insatserna blivit så förstorade. En av anledningarna är nog att det finns olika huvudmän som slåss om att slippa betala. En annan är att vi har för många olika kommuner. En tredje är att politikerna i kommunerna har en ideologi som inte främjar jämlikheten i LSS. Var du bor ska inte påverka besluten.

Jag slutar som jag ofta gör: Det är inte fel på LSS utan på hur lagen uttolkas av olika beslutsfattare. LSS kräver en kvalitet som ger goda levnadsvillkor för de som berörs. För detta krävs en skärpning både i personalkompetens och beslutsfattande – inte en ny lag eller förstatligande.

 

   

8 Comments

  1. Kerstin, du har rätt men uppskattningen, prognosen som gjordes var övervägande personer ifrån personkrets 3. För de andra hade stöd enligt omsorgslagen. Och man trodde att när insatserna gick in i LSS skulle lagen ge fortsatt trygghet och goda levnadsvillkor. När jag påbörjade hösten 1993 med uppsökande verksamhet tillsammans med försäkringskassan var det övervägande de från personkrets 3 vi besökte. Under vår uppsökande verksamhet fick vi för kännedom en person från personkrets 1 som hade bott kvar hemma hos en åldrig mor, som hastigt avled. Personens enda insats var då daglig verksamhet enligt omsorgslagen.

  2. Fast det är felaktigt att påstå att personlig assistans i huvudsak var tänkt för personkrets 3. Personer med flerfunktionsnedsättning var med och påverkade hur lagen utformades och i förarbetena till lagen står bland annat:
    ”Jag anser att personlig assistans kan vara av grundläggande betydelse för barn som har omfattande omvårdnadsbehov under hela dygnet eller stor del av dygnet och som på grund av t ex hjärnskada, genetisk skada eller sjukdom har flera funktionshinder samtidigt. Sådana funktionshinder kan vara någon eller
    flera kombinationer av t ex rörelsehinder, utvecklingsstörning, synskada, hörselskada, epilepsi, andningsproblem, hjärtsjukdom eller extrem infektionskänslighet.” (Prop 1992/93:159, s66)
    Och:
    ”Med personlig assistans kan den enskilde ges frihet att själv bestämma om i vilka situationer och vid vilka tillfällen hjälpen skall ges. För vissa personer kan personlig assistans vara en viktig förutsättning för att de skall kunna arbeta eller studera. Andra behöver ett fåtal medhjälpare som de känner väl för att kunna göra sig förstådda och för att själva kunna ta emot information. För många är sådan hjälp som kan ges samlat i olika situationer och verksamheter ett
    viktigt medel för att undvika isolering och passivitet och för att kunna delta i både planerade och spontana aktiviteter. För vissa infektionskänsliga personer är det viktigt att stödinsatserna ges av bara ett fåtal personer.” (Prop 1992/93:159, s64)

  3. Det är väl framförallt bristen på valfrihet som oroar. Ingen ska tvingas att bo på gruppbostad, institution eller annan boendeform där stödet är fastlåst till verksamheten eller lokalen oavsett funktionsnedsättning. Men den som vill och tycker det fungerar ska absolut ha den rätten.

  4. En sak till angående FN-s definition av institution som är mycket brett.

    Även personer som är beviljade personlig assistans hamnar i ett institutionsliknande förhållandena om CRPD-s definitioner om ett självständigt liv inte tillgodoses. Det handlar bland annat om att antalet beviljade timmar är för lågt för att tillgodose de verkliga behoven eller att en eller flera assistenter utsätter en assistansanvändare för våld eller hot om våld. I dagsläget har många p g a besparingar inte ”riktig personlig assistans” även om hen på papperet är beviljad insatsen.

  5. Det stora problemet är den totala bristen på rättssäkerhet/rättstrygghet som råder. I dag är det enbart slumpen som avgör om du får en plats där dina individuella behov tillgodoses i en ”boendegrupp” som kan ge social gemenskap, där det finns en personalgrupp inkl. ledning med kompetens och vet att de är där för de boendes skull. Samma sak kan vi se inom assistansen.

  6. Att sätta olika LSS insatser emot varandra är inte så konstruktivt och därför vill jag inte använda ordet institution för gruppbostäder generellt. Det måste också finnas fler alternativ än personlig assistans – vi kan inte utgå från att alla tycker att personlig assistans är bästa lösningen. Vill hen bo i ett gruppboende så ska den möjligheten finnas.

    Samtidigt, vi vill samtliga att CRPD konventionen efterlevs – själv anser jag att den ska bli svensk lag. Och ska vi följa CRPD S definitioner av institution är exemplen med Dick och Robin definitivt just institutioner i allting utom till namnet. Ja, varenda gruppboende där det förekommer våld eller hot om våld är institutioner enligt samma definitioner i CRPD. Storleken på verksamheten är helt oväsentlig.

    Sammanfattningsvis, det finns naturligtvis gruppboenden som fungerar bra och alla är nöjda med god insyn mm i verksamheten. Samtidigt finns det många som är extremt långt ifrån att uppfylla både LSS intentioner och CRPD-s definitioner av ett självständigt liv. Självklart blir folk livrädda för gruppbostäder när vi läser om alla skandaler och reportagen i UG – jag är definitivt en av dem, livrädd för att hamna på ett om min personliga assistans dras in. Många som är gamla nog att ha erfarenheter av tiden före att personlig assistans blev en del av LSS vittnar också om en livskvalitet som var oerhört mycket lägre. Det finns givetvis ingen garanti för att allt fungerar friktionsfritt i en assistansverksamhet. Grundidén är emellertid suverän.

  7. Man kan faktiskt ha personlig assistans också i gruppbostad. Om så önskas och behov föreligger. Då handlar det om stora och omfattande omvårdnadsbehov och stor och omfattande kommunikationsproblem. Det blir då kommunen som får stå för kostnaderna inte försäkringskassan.

  8. Helt rätt att PA (personlig assistans) var en insats man uppskattade i första hand för personkrets 3.
    Att det skulle vara ett delat ansvar mellan kommun och stat avseende PA var att de med stora timinsatser inte skulle bli påverkade av en ”dålig” ekonomi i kommunerna. För när LSS sjösattes 1994. Fanns det redan kommuner som brottades med underskott i sin budget framför allt landsbygdskommuner. Och på så vis skulle det bli en mer likvärdig bedömning i landet.
    Jag känner två föräldrar. Vars vuxna barn fick insatsen gruppbostad från början. Men efter några år blev de uppringd av kommunens handläggare att deras vuxna barn var ett arbetsmiljöproblem på grund av att de var utagerande. Det var inte brist på personalens kompetens eller personaltäthet. Och blev ombedda att ansöka om PA. Vilket de gjorde och allt var frid och fröjd tills försäkringskassans tuffare tolkningar runt 2016.
    Så även kommuner har bidragit till att ”gruppbostäder” har fått ett dåligt rykte. Och kanske såg chansen att det var bättre för alla att den enskilde sökte PA som översteg 20 Tim/vecka istället för att satsa resurser på utbildning eller öka personaltätheten i boende.
    Sedan tror jag att Dick och Robin har skapat en stor rädsla hos företrädare att ansöka om gruppbostad. För att man associerar det till miniinstitutioner utan insyn och kontroll.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *