Assistans kan förstatligas 2026 – dagens behovsregler behålls?

Huvudmannaskapsutredningen har tänkt om kring behovsbedömning för personlig assistans.
Utredningen väntas nu föreslå att dagens regler och praxis behålls.
Vidare bedömer man att förstatligandet kan ske först i januari 2026.

LÄS ÄVEN: Så kan förstatlig assisans ändra behovsbedömningen

Utredningen har varit öppen med förslag och idéer

Det framkom när Martin Johansson, huvudsekreterare i utredningen Statligt huvudmannaskap för personlig assistans, den 28 oktober medverkade på SKR:s och Socialstyrelsens konferens Funktionshinder i tiden 2022.

Martin Johansson betonade att inget av det som utredningen kommit fram till ännu är definitivt: ”allting kan ändras”. Utredningen har valt att vara extra öppen, och släppt fram många olika idéer och tankar. Senast den 1 mars 2023 ska utredningen överlämnas till socialdepartementet. Länk till utredningens direktiv.

Svår fråga om undre gräns för rätt till assistans

Martin Johansson berättade att utredningen nu börjar landa i den ”riktigt, riktigt svåra frågan” om kvalifikationen – den undre gränsen för när en person får rätt till personlig assistans. Utredningen tycks ha tagit ett steg tillbaka från en tidigare bedömning och väntas nu i första hand föreslå att nuvarande reglering behålls.

Tidigare har särskilde utredaren Lars Lööw sagt att man troligen skulle föreslå en ny modell som uppfattats som mer generös. Den modellen finns fortfarande kvar, men som en andrahandslösning.

TIDIGARE ARTIKLAR OM HUVUDMANNASKAPSUTREDNINGEN:
Ny modell för behovsbedömning kan bli mycket dyrare
Kommunalt huvudmannaskap är inget alternativ

Hur ska behovet av assistans beräknas?

– Vi har jobbat väldigt mycket med kvalifikationen och provat många olika alternativ. Vi kommer att lämna två olika förslag. Som det ser ut nu är vårt huvudförslag att vi behåller nuvarande reglering och rättspraxis. Det som ändras blir att Försäkringskassan ska tillämpa det istället för kommunerna, sa Martin Johansson.

Alternativ modell för behovsbedömning

– Vårt andrahandsalternativ är att rätten till assistans avgörs av en sammanvägd bedömning av grundläggande och andra behov, men vi behöver ha en undre tidsgräns. Det som vi jobbar med nu är att de grundläggande behoven ska uppgå till i genomsnitt mer än 3 timmar per vecka, samtidigt som hela stödbehovet ska uppgå till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.

Utredningen har analyserat en lång rad alternativa fasta gränser; 3, 5, 7 eller 15 timmar som under gräns för att få rätt till assistans. Man har kommit fram till att det är väldigt svårt att hitta en gräns som är rimlig, men dessa analyser kommer att finnas med som underlag i utredningen.

Varför har utredningen bytt till ett mindre generöst förslag?

Utredningens huvudförslag är nu mindre generöst än det tidigare huvudspåret (som nu är andrahandsförslag). Men även med den nya linjen räknar Martin Johansson med att fler får rätt till personlig assistans.

– En del tycker att vi gör fel bedömning, att det skulle bli färre som får assistans, men det är dessa data vi har att gå på, sa Martin Johansson.

Varför har utredningen då ändrat sig om kvalifikationen?
– Det kom väldigt mycket synpunkter från sakkunniga och experter kopplat till kontrollfrågan. Förslaget skulle bli för öppet, och för svårt att bedöma om man når upp till tröskeln. Det gamla förslaget öppnade upp för fusk på ett sätt som vi inte hittade förslag som kunde möta.

Martin Johansson. Foto: Linnea Bengtsson
Martin Johansson på konferensen ”Funktionshinder i tiden”. Foto: Linnea Bengtsson.

När kan ett förstatligande av assistans ske?

– Som vi ser det kan förändringarna träda ikraft tidigast 2026. Det här är en stor och svår reform, sa Martin Johansson.

Det som tar tid, och som är extra svårt, är bland annat att tusentals kommunala beslut om personlig assistans ska föras över till staten.

Hur ska kommunala beslut överföras till staten?

Överföringen till Försäkringskassan av kommunala beslut föreslås ske under en 12 månader lång period. Det kommer att finnas ärenden som inte kan överföras under perioden, och då ska de kunna överföras senare.

– Överföringen ska ske utan att Försäkringskassan prövar den enskildes rätt till assistansersättning. Försäkringskassan får lita på att det som framgår av det kommunala beslutet är korrekt. Det här ska ske utan ansökan och utan generell omprövning, betonade Martin Johansson.

Han avslöjade dock att ”det finns två ventiler för Försäkringskassan att lyfta vissa saker men de är ganska små”.

Samtidigt framgick att inte alla kommunala beslut kommer att kunna överföras till Försäkringskassan. Fem procent (eller ett par hundra) beslut kommer kommunerna att behålla ansvaret för. Det gäller exempelvis beslut som innebär en kombination av gruppbostad och personlig assistans. Om sådana beslut är tidsbegränsade har kommunen en möjlighet att ompröva för att även dessa beslut ska kunna överföras till staten.

Staten ska ersätta kommunerna för assistans som utförs under överföringsperioden, för att det ska bli ekonomiskt neutralt för kommunerna.

Vad ska ett förstatligande uppnå?

Syftet med utredningens arbete är att ge långsiktiga och stabila förutsättningar för att personlig assistans ska ha god kvalitet, hög rättssäkerhet men även bättre uppföljning och kontroll.

– Det finns väl kända avigsidor med den nuvarande ordningen med delat ansvar mellan Försäkringskassan och kommunerna, sa Martin Johansson. Systemet är otydligt och det finns risker för bristande rättssäkerhet och inlåsningeffekter. Ingen har samlat ansvar för kvalitet eller kostnader. Det finns också risk för övervältring av kostnader mellan stat och kommuner, även om vi inte har sett några exempel på det. Det finns också onödiga administrativa kostnader för till exempel medfinansiering.

Vad tycker kommunerna om ett förstatligande?

Utredningens enkät till alla kommuner har visat att många mindre kommuner tycker att personlig assistans är väldigt svårt att utreda och besluta om. Vissa kommuner uppger att de saknar kompetens att göra detta på ett bra sätt.

– Försäkringskassan har helt andra resurser och kompetens. Arbetet mot fusk kan också förbättras genom ett förstatligande, sa Martin Johansson.

Kommuner behåller utföraransvaret

Kommunerna föreslås dock behålla det yttersta ansvaret för att assistans utförs. Utredningen tycker inte att staten har förutsättningar att ta över det ansvaret från kommunerna. Staten kan inte ha den kompetensen på lokal nivå.

… men ska inte medfinansiera assistansen

Utredningen har kommit fram till att kommunerna inte ska behöva betala för assistansen.

– Ansvaret för beslut och finansiering ska hänga ihop. Kommunerna ska inte behöva finansiera något som de inte kan påverka, sa Martin Johansson.

Hur påverkas assistansanvändarna av ett förstatligande?

Martin Johansson betonade att det blir enklare för användarna om det finns en enda myndighet som ansvarar för personlig assistans, med ett regelverk och en kvalifikation.

Hur kan nackdelarna med förstatligande åtgärdas?

Utredningen anser att det inte finns några starka skäl att föreslå något annat än ett förstatligande, och Martin Johansson sa sig vara säker på att nackdelarna med ett förstatligande kan åtgärdas.

– Vi tror att vi kan hitta lösningar på de nackdelar som finns, till exempel när det gäller det ökade avståndet mellan huvudman och användare. Vi kommer att ha förslag om uppföljning, sa Martin Johansson.

Vad händer med sjuklönekostnaderna?

Utredningen tänker föreslå att assistansanordnarna får ansvar för sjuklönekostnaderna. Kostnaderna ska läggas in i assistansersättningens timschablon, men detaljerna kring detta är ännu oklara.

Det är i linje med förslag i Lars Lööws tidigare utredning ”Översyn av yrket personlig assistent”. Där föreslogs att privata assistansanordnare tar över sjuklönekostnaderna från kommunerna. Anordnarna får därmed starkare incitament att förebygga sjukdom och arbetsskador för sina anställda.

Hur ska god kvalitet inom assistans garanteras?

Utredningen väntas föreslår att begreppet ”god kvalitet” förtydligas i LSS paragraf 6, och förtydligandet ska utgå från förarbetena till LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Det handlar bland annat om att förtydliga självbestämmandet, och hur ramarna för detta påverkas av till exempel arbetsrättslagstiftning.

Utredningen vill att Socialstyrelsen får i uppdrag att ytterligare precisera vad god kvalitet innebär. Socialstyrelsen föreslås även ge stöd till brukare, anordnare och myndigheter i dessa frågor.

Det är inte minst assistansanvändare som ska få stöd. Många användare har svårt att ställa krav, man har en svag ställning gentemot anordnaren. Samtidigt ska anordnare få stöd om hur man jobbar med kvalitet och garanterar självbestämmande. Martin Johansson menar att även IVO, som utför tillsyn, behöver bättre stöd.

Försäkringskassan föreslås även göra kontinuerliga brukarundersökningar, för att fånga upp hur användarna upplever kvaliteten i utförd assistans, och hur den förhåller sig till lagens krav.

– Brukarundersökningar ska göras vart tredje år på ett representativt urval. Resultaten ska kunna brytas ned på olika användargrupper, och ge ett bättre underlag framåt, sa Martin Johansson.

Martin Johansson. Foto: Linnea Bengtsson
Martin Johansson. Foto: Linnea Bengtsson.

I korthet: Vad har utredningen kommit fram till?

Martin Johansson sammanfattade läget för utredningen i dessa punkter:

  • Ett statligt huvudmannaskap skapar bättre förutsättningar för likvärdighet, arbetet mot fusk och felaktiga utbetalningar och kan förenkla för brukarna.
  • Men det innebär en risk för ökat avstånd mellan huvudman och brukare och leder till ökat behov av samordning.
  • Det finns inga starka skäl för att föreslå ett alternativ till statliga huvudmannaskap.
  • Staten ska ansvara för utredning, beslut och finansiering samt för tillfälliga utökningar.
  • Kommunerna ska fortsatt ansvara för att utföra assistans.
  • Sjuklönekostnaderna ska ersättas genom schablonersättningen.
  • Två förslag till kvalifikation.
  • Kommunerna ska inte medfinansiera assistansersättningen.
  • Flera förslag för att skapa bättre förutsättningar för uppföljning, insyn och kontroll.

Utredningens viktigaste uppgifter

De viktigaste uppgifterna för utredningen ”Statligt huvudmannaskap för personlig assistans” (länk till utredningens direktiv):

  • Analysera och lämna förslag på hur insatsen personlig assistans kan organiseras i ett statligt huvudmannaskap.
  • Lämna förslag om organisering, nedre gräns, medfinansiering, överföring av kommunala beslut och uppföljning.
  • Syftet är att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för en insats av god kvalitet och som präglas av hög rättssäkerhet och möjligheter till uppföljning och kontroll.
  • Utredningen ska vara klar 1 mars 2023.

LÄS ÄVEN: Ansöka om personlig assistans 2023

 

IfA om hur förstatligande kan ändra behovsbedömningen

Nuvarande behovsbedömning för personlig assistans behålls vid ett förstatligande. Det väntas huvudmannaskapsutredningen föreslå. Vad innebär det i praktiken?

HejaOlika bad Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, att kommentera. Sophie är även knuten till huvudmannaskapsutredningen som expert. Utredningen ska överlämnas till regeringen senast 1 mars 2023.

Sophie Karlsson. Foto: Linnea Bengtsson
Sophie Karlsson. Foto: Linnea Bengtsson.

Om förslaget att behålla nuvarande reglering

– Utredningens förslag om att behålla dagens reglering kring kvalifikation kan vara både bra och mindre bra. Det kommer att bero på hur Försäkringskassan kommer att tillämpa det, och i förlängningen domstolarnas avgöranden, säger Sophie Karlsson.

[Förslaget innebär att grundläggande behov ska bedömas utifrån nuvarande läge, men med viss justering för ändringarna som börjar gälla den 1 januari 2023, kopplat till förslagen i ”Stärkt rätt till personlig assistans”.]

– Förslaget bra på så vis att man inte låser fast vid någon viss tid, rent textmässigt. Den stora risken blir var tillämpningen landar när Försäkringskassan och domstolar sätter nivån.

Om den undre gränsen för rätt till assistans

– Dagens gräns om minst 20 timmar grundläggande behov per vecka är förstås tänkt att försvinna, och de som idag har beslut från kommunen ska med in i det statliga, säger Sophie Karlsson.

– Vi kan kanske utgå från att den undre gränsen inte kommer att bli lägre än dagens tillämpning, särskilt om utredningen skriver att det är dagens tillämpning som är förslaget. Men man har sagt att alla som har kommunbeslut ska med. Och sett till alla kommunerna så varierar lägsta nivån, även om snittet hamnar på cirka 7 timmar.

– Man kan inte säga exakt var kommunernas undre gräns går idag, men man måste ändå sätta gränsen för kvalifikationen någonstans. Om utredningen skulle föreslå en lägsta kvalifikation om minst 7 timmar så ligger gränsen för högt, eftersom ganska många med kommunbeslut då skulle hamna utanför.

Andrahandsförslaget skulle troligen kunna innebära att fler skulle kunna beviljas assistans, eftersom de flesta kommuner ligger på en högre lägsta gräns än 3 timmar grundläggande behov och de flesta har mer omfattande behov än 20 timmar per vecka.

Om behovsbedömning för personlig hygien

– Jag känner viss oro för domen om personlig hygien, som vi ännu inte har sett full verkan av eftersom det är stopp i tvåårsomprövningarna.

LÄS ÄVEN: 15 år av åtstramningar inom personlig assistans

– Samtidigt innebär utredningens förslag [både huvudförslaget och andrahandsförslaget] att det ska göras en sammanvägd bedömning av behoven. Det innebär att även om bara vissa delar kring den personliga hygienen skulle räknas med som grundläggande, så kan det tillsammans med andra grundläggande behov och andra personliga behov ändå leda till att personen anses ha så omfattande behov att assistansersättning ska beviljas.

Sophie Karlsson. Foto: Linnea Bengtsson
Sophie Karlsson. Foto: Linnea Bengtsson.

Om utredningens andrahandsförslag för behovsbedömning

– På IfA tycker vi att ”3-20-förslaget” är tilltalande, för genom det ser vi att det är troligt att man landar rätt i vilka som har behov av personlig assistans. Det förslaget har en lägsta kvalifikation om minst 3 timmar grundläggande behov per vecka, tillsammans med totalt assistansbehov om minst 20 timmar per vecka, grundläggande och andra personliga behov tillsammans. Då borde vi få med i stort sett alla som idag har assistans och samtidigt sätta en vettig nivå för kvalifikation.

– Helst vill vi komma bort från viss angiven tid, eftersom det kan leda till minuträkning. Vissa kommer alltid balansera på gränsen, men egentligen räknas tid i båda de aktuella förslagen.

– Det går inte att helt komma från tidräkning, men behoven behöver ses mer i sin helhet. Det handlar om att få livet att fungera och livet kan inte delas upp i korta punktinsatser. Behovsbedömningen är och kommer alltid att vara den viktiga springande punkten när det gäller personlig assistans, och det löser inte denna utredning.

Om tidpunkten för ett förstatligande

– Vi hade gärna sett att ett förstatligande skulle genomföras snabbare än 2026. På tre år hinner det hända en del kring tillämpningen, så då vet vi inte riktigt i vilket läge vi är när det gäller kvalifikationen. Men visst kan vi ha viss förståelse för att det tar tid att ändra om systemet, och kommunerna och Försäkringskassan behöver tid till att ställa om.

Om definitionen av god kvalitet

– Det är bra att definiera god kvalitet och att utgå från de ursprungliga intentionerna kring den personliga assistansen. Viktigt är att det inte får handla om att måla in människor i ett hörn, med vissa angivna aktiviteter som måste genomföras. Självbestämmandet ska vara utgångspunkten och då måste det utformas flexibelt och fritt så assistansen kan följa livets vardagliga svängningar.

– Socialstyrelsen brukar ta fram föreskrifter och är mest lämpad att förtydliga vad god kvalitet innebär. Vi har också från funktionsrättsrörelsens sida lagt fram önskemål om Socialstyrelsen som den som bör jobba vidare med den definitionen, säger Sophie Karlsson.

Bakgrund

Ingen ny tanke att förstatliga all assistans

Frågan om ett förstatligande av huvudmannaskapet för assistans (vilket idag är delat mellan staten/Försäkringskassan och kommunerna) har lyfts i flera tidigare statliga utredningar.

Senast föreslog LSS-utredningen SOU 2018:88 ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen ”trots den principiella utgångspunkten att stöd enligt LSS är en kommunal uppgift”. Även Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har sedan länge förordat ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen.

Riksdagens krävde förstatligande 2020

I november 2020 enades en majoritet i riksdagens socialutskott (och senare i riksdagen) om ett uttalande att staten ska vara huvudman för all assistans, och att förstatligandet skulle ske snabbt – redan före valet 2022. Men utskottet var då splittrat i frågan. S, MP, C och L röstade alla nej till förslaget. ”Situationen är akut. Det är viktigt att regeringen lyder riksdagens vilja och omgående tillsätter en kompetent utredare”, sa Pia Steensland (KD).

Hon motiverade brådskan med ett förstatligande så här: ”Idag lever många personer med funktionsnedsättning i en mardröm. De får inte det stöd de behöver för att klara vardagen. Framför allt i små kommuner med begränsade resurser är det en överhängande risk att det är kommunens budget – inte personens behov – som avgör hur omfattande assistansen blir.”

Att inget konkret har hänt har skapat frustration hos många. Socialdemokraterna har bromsat frågan. Tanken om kommunen som den part som bäst känner sina medborgare och dess behov lever kvar enligt socialdemokratisk tradition, detta trots att det delade huvudmannaskapet länge erkänts som ett problem.

IfA: Kom till skott

I en debattartikel i maj 2021 uppmanade IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, regeringen att ”komma till skott med utredningen om statligt huvudmannaskap”. IfA beskrev problemen med dagens delade huvudmannaskap så här:

Assistansberättigade hamnar i kläm när stat och kommun bollar personer med omfattande assistansbehov mellan sig för att slippa kostnaden.

Idag är det ett problem att ett beslut från kommunen om personlig assistans kan påverkas av kommunens ekonomi, trots att personlig assistans handlar om en rättighetslagstiftning och den kommunala ekonomin således inte ska vara avgörande.

Dessutom kan olika kommuner besluta olika, dvs besluta om mer assistans, mindre assistans, eller ingen assistans alls, vilket gör att enskilda personer kan bli fast i en kommun, utan möjlighet att flytta till en annan kommun för att arbeta, studera, bli sambo med mera.

Det är förstås också ett problem när två stora administrativa enheter som kommunerna och Försäkringskassan var för sig kan göra sin utredning av samma assistansbehov och kan komma fram till olika slutsatser, som sedan eventuellt ska processas i domstol. Detta leder till stora administrativa kostnader för samhället, samtidigt som den assistansberättigade hamnar i kläm och riskerar att inte få sina livsnödvändiga behov tillgodosedda.

Lars Lööw. Foto: Linnea Bengtsson
Tidigare var Lars Lööw aktivist inom funktionsrättsrörelsen och även Handikappombudsman. Sedan ett år tillbaka är han överdirektör på Arbetsförmedlingen, och från och med nu även särskild utredare av huvudmannaskapet för personlig assistans. Foto: Linnea Bengtsson.

Lars Lööw ett populärt val som utredare

Till slut släppte regeringens utredningens direktiv och utsåg Lars Lööw till utredare.

Lars Lööw som utredare välkomnades av funktionsrättsrörelsen, eftersom han har lång erfarenhet av funktionshinderfrågor, bland annat som tidigare ordförande för Handikappförbunden och Handikappombudsman. Lars Lööw genomförde även utredningen ”Översyn av yrket personlig assistans”, med funktionsrättsrörelsens gillande.

– Jag hoppas att kunna bidra med min kunskap och bakgrund kopplat till funktionshinderfrågor. Personlig assistans är en väldigt viktig rättighet, och en förutsättning för att människor ska kunna leva det liv som de vill ha, sa Lars Lööw när utredningen tillsattes.

Han sa vidare att målet är att skapa både långsiktig stabilitet och trygghet inom personlig assistans, ett område som under många år plågats av hastiga förändringar, strider och konflikter.

Lars Lööw samlade fyra personer i sekretariatet: huvudsekreteraren Martin Johansson, ekonomen Peter Sjöqvist, ekonomen Lena Birkelöf och juristen Thomas Agdalen.

Hur många har statlig assistansersättning?

År 2020 hade 13 867 personer personlig assistans genom Försäkringskassan (assistansersättning).

Det var 6 279 kvinnor och 7 588 män i åldern 20 år och äldre, samt av 1 107 flickor och 1 485 pojkar i åldern 0–19 år.

Kvinnorna beviljades i genomsnitt 127 timmar per vecka och män 132 timmar.

Den totala kostnaden för assistansersättningen år 2020 var drygt 27 miljarder kronor.

Hur många har kommunalt beslutad personlig assistans?

I oktober 2019 hade 5 210 personer beslut om kommunal personlig assistans.

År 2019 var kostnaden 12 miljarder kronor för kommunal assistans inklusive 4,5 miljarder kronor i medfinansiering till den assistansersättningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *