Att ändra ingrodda attityder är en större utmaning än att stifta en lag
Det händer att våra politiker tagit steget före den allmänna opinionen i syfte att utveckla samhället. Därefter har det krävts att övriga maktpooler i samhället fullt ut tagit sitt ansvar för att förverkliga intentionerna bakom den nya lagstiftningen. Det har uppenbarligen inte skett i tillräckligt hög grad i fallet med LSS-reformen. Långt ifrån bara det nu aktuella inslaget i TV4s Kalla Fakta, vittnar om detta.
Efter högertrafikomläggningen 1967 skulle det varit högst uppenbart om grupper av politiker, tjänstemän, domare eller andra fortsatt köra på vänster sida.
När man bildligt talat gör detsamma i fråga om LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade) är det inte lika uppenbart för alla, men likväl förenat med livsfara.
Det reformen syftade till var att ge hela Sveriges befolkning, från att vi föds, eller blir medborgare i Sverige, en grundläggande trygghet. Vi ska alla ha rätt att styra vårt personliga liv. Vi ska inte behöva leva i oro för att en dag, mot vår vilja, tex bli tvingade att lämna vårt barn till en institution på grund av en funktionsnedsättning.
Vi ska heller, av samma anledning, inte behöva befara att själva bli instängda i vårt hem under en hel livstid och se livet passera utan möjlighet att på ett naturligt sätt ta del av det. Att försäkra sina medborgare den tryggheten bör tillhöra ett väl utvecklat samhälles allra mest basala grundfunktioner och om det var Riksdagen i princip helt enig då LSS-lagstiftningen klubbades igenom 1993.
Människor vars livsgnista slocknar dör tidigare än andra. Personer som får stöd och service genom LSS lever idag i genomsnitt längre än vad man gjorde före reformen. I takt med att intentionerna i LSS förverkligas fullt ut i praktiken kommer livslängden för personer med LSS-insattser fortsätta att öka. För fortfarande har personer som omfattas av LSS på en rad områden, generellt sätt, det mycket sämre än vad andra har. Det finns också fler grupper av människor, personer med grava synskador tex, som borde omfattas av LSS, men som inte gör det.
Det största hotet mot förverkligandet av reformens intentioner är inte det öppna ifrågasättandet, utan det motstånd som verkar i det dolda. Det där den gamla kulturens förespråkare, de som inte vill släppa makten över personer med funktionsnedsättningar, i smyg, fortsätter att köra på fel sida av vägen, men hävdar motsatsen.
Att fostra barn genom att förnedra och aga dem är numera sett som en absurditet för majoriteten av svenskar. Så var det inte 1979. Får LSS-reformen uppnå sina ursprungliga intentioner kommer det att ses som lika märkligt hur vi tidigare förhållit oss till personer med funktionsnedsättningar.
Vad vann vi på det? Samhället i sin helhet har vunnit på att stärka sina medborgares rättigheter såsom man gjort genom t.ex. införandet av kvinnlig rösträtt och förbudet mot barnaga. Samhället kommer också att vinna på att fullt ut genomföra den kulturella, attitydmässiga omvandling som LSS-reformen ursprungligen syftade till.
Trots omfattande kostnader kommer intäkterna och de uteblivna alternativkostnaderna att vara större. Det kostar att nedvärdera, utestänga, förnedra och skapa otrygghet. Det är hög tid att rannsaka de attityder som uppenbarligen lever kvar sedan före 1994 och aktivt fasa ut dem. Bara så kan vi uppfylla lagens ursprungliga intentioner. För allas bästa skapas då ett tryggare, mer diversifierat och inkluderande samhälle.
Mikael Särnmark och Cecilia Ekholm
Grundare och ägare av Särnmark Assistans
