Att lyckas med det o-möjliga

Vi genomförde världens största orienteringstävling. Mitt i sommarvärmen var det plötsligt bara två minuter kvar till vår start i O-ringen 2014. Vi var två ledsagare som tillsammans med Jörgen stod beredda vid start­fållan.

Allt var med; kompass, mobil och första-hjälpen-väska. Jörgen Hornell hade sin klocka på vänster handled, sin kompass på höger och sin krysstavla och markeringspenna i handen. Vi var redo.

I över ett år hade vi tränat för det här ögonblicket.

Att motion är viktigt för att Jörgen ska må bra, hålla sig frisk och reducera stress är tydligt. Dagliga promenader, simning i badhuset och löpning har varit schemalagda i många år, men vi ville få in en social aspekt förutom den fysiska träningen.

Peter Hagström, i personalgruppen, är aktiv i Falkenbergs Orienteringsklubb och vi kom överens om att ta med Jörgen och introducera honom, inte bara för orientering utan också för de människor som är med i klubben.

Vi anpassade orienteringskonceptet så det skulle passa Jörgen med bland annat en ”krysstavla” där Jörgen kryssar i en ruta när han kommer fram till en kontroll.

Genom krysstavlan ser han en mening och ett mål med aktiviteten, till skillnad mot vanlig löpning:

Snart är det bara en ruta kvar att kryssa och efter den väntar saft och en macka i klubbstugan.

Efter hand kände Jörgen mer och mer trygghet med människorna i klubben och de lärde känna honom bättre. De flesta hade inga tidigare erfarenheter av autismspektrumstörningar. Jörgen blev klubbmedlem och vi köpte klubbens träningskläder för ökad känsla av gemenskap och tillhörighet.

Vi utarbetade strukturer som försäkrade att alla i gruppen genomförde aktiviteten på samma sätt (lika viktigt för alla aktiviteter man ska göra med Jörgen), personalen lärde sig läsa karta och kompass, hitta lämpliga stigar och undvika för branta höjdkurvor och våtmarker.

När Jörgen (och personal) var trygg i konceptet införde vi ett ”höger-vänster-system” för ökad självständighet. Med en klocka på vänster handled och en kompass på höger kunde Jörgen springa några meter framför och få information om vägval genom att personalen sa ”sväng klocka” eller ”sväng kompass”.

Vi var på många mindre tävlingar med mycket folk och många intryck. Klubbarna sitter tillsammans med sina egna medlemmar och Jörgen, som nu kände igen de flesta, kände sig trygg.

Vi hade också börjat planera för själva O-ringen och allt vad det innebär med packning, resor, övernattning, toalettbesök, dusch, måltider med mera.

Tack vare en motiverad personalgrupp med rätt kunskap, väl utformade strukturer och tålamod, att med små steg under lång tid sträva efter ett gemensamt mål, lyckades vi genomföra världens största orienteringstävling!

Jörgen behövde, trots sin svåra funktionsnedsättning i form av autism och utvecklingsstörning, inte känna någon stress, trots 20 000 män­niskor runt om honom. Han visste vad han skulle göra och litade på att personalen kunde lösa eventuella problem.

Med enkla pedagogiska medel och tydliga strukturer kunde en trött men glad Jörgen efter tre dagar och två övernattningar på en camping tryggt landa i sin vardag och sina rutiner igen.

Tack till Falkenbergs Orienterings­klubb för öppenhet och acceptans. Personalen på O-ringen som på ett mycket professionellt sätt visade att de var där för att hjälpa och ville att allt skulle fungera.

Frösunda Assistans Falkenberg för att de lät oss planera och genomföra ett till synes omöjligt uppdrag. Peters familj, som var en viktig del i att det lyckades. Alla i personalgruppen och Willy Engebrethsen för handledning och kunskap.

Text: Andreas Engebrethsen