Jenny Ströms krönika: Sedan kom sorgen över allt dumt jag gjort och sagt

Jenny Ström är en av Föräldrakrafts experter som kan svara på
läsarfrågor. I denna krönika som publicerades i Föräldrakraft nr 6, 2007 berättar hon om sina egna personliga
erfarenheter.

Är egenskaper som man förknippar med funktionshinder verkligen bara problem eller är det tillgångar som vi måste värna om?
Under större delen av mitt liv har jag känt mig utanför och annorlunda. Jag hade alltid lätt att få vänner, men svårt att behålla dem. Jag förstod aldrig varför.
För sju år sen läste jag om Asperger syndrom, och jag blev fascinerad, någon hade skrivit en hel bok om ”mig”! Nu började jag förstå, vilken lättnad jag kände, det var ju inte mitt ”fel”.

Räcker din energi inte till? Känns alla krav övermäktiga? Maila frågor till Jenny Ström genom info@faktapress.se
Du kan även kontakta Jenny direkt via hennes egen egen webbsajt på www.jennystrom.com  Strax därefter kom sorgen, sorgen över allt som kunde ha varit annorlunda om någon förstått tidigare i mitt liv, sorgen över allt dumt jag gjort och sagt. Men framför allt en stor skam över alla som jag omedvetet sårat i min ”brutala ärlighet”, jag menade ju inget illa, jag sa ju bara som det var.
Jag läste vidare i boken och insåg att även mina barn hade samma egenskaper. Idag är både jag och mina barn utredda. Jag har diagnoserna Asperger syndrom och ADD (underaktiv AD/HD) och barnen, ja, de stora har samma diagnoser, den lilla är vad jag humoristiskt brukar kalla NTV (Normal Tills Vidare), även om jag inte alls gillar ordet normal.
För två år sen började jag föreläsa om neuro­psy­ki­atriska funktionshinder som är ett samlingsnamn för bland annat Asperger syndrom, AD/HD, ADD och Tourette syndrom.

Jag blev förskräckt över hur minimal kunskapen var om hur man kan hjälpa personer med ”osynliga” funktionshinder. Jag ringde runt till flera företag som jag visste hade bra produkter och frågade om jag fick låna och visa på föreläsningar, och det fick jag!
Efter några månader samarbetade jag med över 30 företag och organisationer som tillhandahöll produkter av olika slag, det blev tungt att bära till alla föreläsningar.
En idé föddes, varför inte iordningställa en lägenhet så att man kunde se allt i naturlig miljö? Jag kontaktade min hyresvärd och frågade om de inte kunde sponsra mig. De beviljade min önskan och gav mig sex hyresfria månader till en tvåa som låg vägg i vägg med min egen lägenhet i bottenplan.

Nu gick det undan, på en och en halv månad inredde jag, med stor hjälp av en mängd nya samarbetspartners samt nära och kära, hela lägenheten.
Den 30 november 2005 var det öppet hus i visningslägen­heten, över 100 personer kom. Elever från gymnasiesärskolor, föräldrar, boendestödjare, arbetsterapeuter blandades med personer från Autismcenter syd, Handi­kapp­upplysningen, Cogmed, Frö­sunda LSS och vuxenneuropsykiatriska enheten på S:t Göran med flera.
Åtta månader senare var jag tvungen att ge upp mitt livsverk, trots att hyresvärden numera subventionerade hyran rejält varje månad. Kostnaden totalt för hyra, el och försäkringar blev för stor just då.


I samråd med min familj
, tog jag beslutet att flytta in visningslägenheten i vårt hem, vi bor i en etagelägenhet och kände att vi kunde ha undervåningen som visningslägenhet. Sagt och gjort, under sommaren 2006 flyttade vi över allt och verksamheten fortsatte som vanligt.
Idag har jag över 90 företag och organisationer som samarbetar med mig, så jag har möjlighet att visa ett stort utbud av produkter och tjänster, både privatpersoner och yrkesverksamma reser långväga ifrån för att få utbildning i mitt hem! Jag reser även runt hela Sverige och föreläser om förmågor och svårigheter (funktionshinder), verktyg (hjälpmedel) och strategier.


Ända sedan Föräldrakraft startade
har jag lovordat och rekommenderat denna tidning till de jag mött. Anledningen är enkel. Tid­ningen ser möjligheter och inte problem med att själv ha eller vara anhörig med någon som har funktionshinder.

Enligt de diagnoser jag har så har jag en mängd ”störnin­gar”, men de stör inte mig så mycket.
Däremot vet jag att många människor stör sig på mig, men är det då mig det är fel på?

Jenny M Ström