Bättre hälsa för hela familjen
Under den första riktigt varma helgen i mitten av maj träffades ett dussin familjer som har barn med dövblindhet för att lära sig olika tekniker som minskar stress och ökar återhämtningen i vardagen.
”Du är allt jag nånsin önskat. Du är allt jag nånsin drömt.”
Sonja Aldéns ballad strömmar ut i rummet, på helgvistelsen som ska främja hälsan hos familjer som har barn med kombinerad syn- och hörselnedsättning. I en halvcirkel står barn och ungdomar, några med egen dövblindhet, några syskon, för att träna på teckensången de ska överraska föräldrarna med i kväll.
Det är Pernilla Henriksson från Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor, som håller i just den här aktiviteten här på familjevistelsen i Uddevalla denna lördag.
Lukas, 11, med Ushers syndrom, står bredvid Stella, 8, som har en lillebror med Charge syndrom.
Pernilla tecknar och säger att ikväll kommer nog inte ett öga vara torrt.
I rummet bredvid är Stellas bröder Evian, 5 och Angelo, 3, sysselsatta med att flyga egenhändigt gjorda pappersflygplan. De allra största barnen, Lukas storasyskon bland annat, har åkt och bowlat, och en trappa ned finns möjlighet för små syskon att träffa psykologen Christina Renlund.
Samtidigt sitter en stor grupp föräldrar och lyssnar på en föreläsning om stress med mindfulnessinstruktören Pake Hall. Han säger att stress är en naturlig och viktig reaktion på fysisk och psykisk ansträngning, och att alla som blir föräldrar upplever stress eftersom föräldraskap innebär att ha ansvar för en annan människa. Men om man utsätts för ovanligt mycket press i samband med sitt föräldraskap måste man vara uppmärksam.
– Stress är bra och behövs om faran är reell eftersom sinnena skärps, till exempel om du möter en björn i skogen.
Men om faran inte är verklig, utan bara ett tänkt hot, och stressen håller i sig över tid, då blir stressen negativ, och kan leda till ångestsymtom och depression. Tankspriddhet och sömnsvårigheter är tecken på att man har svårt att varva ned och återhämta sig. Det är viktigt att ta signalerna på allvar och bryta mönstret i tid.
Pake Hall säger att det handlar mycket om omständigheter och förhållningssätt.
Att stressen ”bara” är kroppsförnimmelser, känslor och tankar. Förhållningssättet och attityden till dessa kroppsförnimmelser avgör utfallet. Vissa omständigheter kan man inte påverka, men däremot sin egen attityd. Och kanske kan förhållningssättet och attityden förändra hur man upplever världen, oavsett omständigheterna.
– Men om man har ett barn med dövblindhet kanske det inte bara är att säga ”chilla bara ner,
så är det lugnt”. Står björnen där så gör den.
Då kan kanske inte attityden rädda mig… Eller vad tror ni?
