Bitter!
Några av deltagarna på en föreläsning av de som jobbar i LSS-verksamheter, tyckte att jag var ”bitter” när jag föreläste om hur LSS numera tolkas jämfört med hur det var tänkt när lagen tillkom.
Jag har själv inte funderat över det, då min roll är att kämpa för att de som omfattas av LSS skall få det ”liv som andra” trots sina funktionsnedsättningar och uppnå ”goda levnadsvillkor”, det som är målet med lagen. Men kommentarerna gav mig naturligtvis funderingar och eftertanke.
Jag har kämpat för min egen son i 40 år, för att han skall få ett bra liv. Det har definitivt inte varit enkelt. Inget kom av sig själv trots fina lagar, vilket naturligtvis är ett underkännande av ansvariga myndigheter. Och för mig som förälder var det nödvändigt att kunna de lagar som styrde omsorgen om min son!
Att det samma inte gällde de myndigheter som var satta att tolka dem kanske var det som skapade min ilska, det som lätt kan uppfattas som bitterhet. Det gällde ju att kämpa för varje liten insats, samtidigt som jag var en utarbetad förälder!
Några av de något provocerande citat jag använder vid föreläsningar är inte mina utan klippta från LSS-propositionen, som ”Människor med handikapp har i alltför liten grad fått del av välståndsutvecklingen”; ”…vissa behöver mer för att få lika”; ”De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke” och ”Den människa som har ett svårt handikapp får aldrig betraktas som föremål för åtgärder, utan skall ses som en individ med rättigheter.”
Min son har ett hyfsat bra liv tack vare personer som jobbar med och runt honom.
De bilder jag presenterade på föreläsningen var alla, utom de tre sista om LSS-utredningen, klippta utdrag från LSS-propositionen! Men varje gång jag läser från propositionen och jämför med dagens debatt blir jag lite stridslysten.
Det kan uppfattas som påhopp av er alla som jobbar i LSS-verksamheter, vilket naturligtvis inte är min mening. Min son har idag ett hyfsat bra liv tack vara många av de personer som jobbar med och runt honom. Min kommun blev ”Bästa LSS-kommun 2016”. Vår samverkan mellan intresseorganisationerna och kommunen bygger inte längre på konflikter utan på bra dialog.
Utöver att jag var bitter, var jag enligt utsago ”en gammal man”!
Jo, det är definitivt rätt!
Så gammal att jag har sett ett betydligt mer solidariskt samhälle än det vi har idag! En tid där det var självklart att de med svåra funktionsnedsättningar skulle få samhällets hjälp. En tid då omsorgslagarna skapades.
Det är mycket bra formulerat i propositionen till LSS, den jag envist och ibland kanske lite ilsket försöker beskriva, för att peka på hur LSS-lagen var tänkt och varför den tillkom. Utan den historien är det svårt att förstå varför LSS finns och varför så många är upprörda idag.
Kanske är jag lite bitter efter många års kamp, när jag nu ser hur LSS nedmonteras och allt handlar om pengar igen. Som i gamla tiders fattigvård och institutionsboende.
Jag rekommenderar alla som jobbar med LSS att läsa Karl Grunewalds sista bok ”Omsorgsrevolutionen”, som är en utmärkt historia från hur det gick till när personer med utvecklingsstörning fick sina mänskliga rättigheter erkända och om debatten i media 1950 till år 2000 om detta.
Jag säger dock inte att ”jag är inte bitter”, som Robert Gustavsson i sin berömda sketch från Idrottsgalan, utan säger att det faktiskt är upp till er andra runt mig att avgöra!
