Blågul succé i Paralympics

Ett guld, två silver och ett brons. Den svenska Paralympics-truppen överträffade alla förväntningar i Sotji.

Inför Paralympics i Sotji uttryckte den svenska truppchefen Hans Säfström förhoppningar om att kunna ta fler medaljer och klättra i medaljligan jämfört med spelen i Vancouver 2010, där Sverige slutade på en 19:e plats med två brons.

När spelen väl drog igång behövde de svenska längdskidåkarna bara en dag på sig för att uppfylla det första målet. Zebastian Modin – som tog ett brons redan i Vancouver, blott 15 år gammal – slog lite överraskande till med en ny tredjeplats på distansen 20 kilometer klassiskt, i klassen för personer med synnedsättning.

Och redan samma dag knep Helene Ripa guld på 15 kilometer klassiskt i den stående klassen – en helt fantastiskt prestation av den 42-åriga stockholmaren, som gjorde sitt allra första Paralympics-skidlopp någonsin.

Zebastian Modin (till höger) och guiden Albin Ackerot. Foto: Karl Nilsson.

Zebastian Modin, som åker tillsammans med guiden Albin Ackerot, följde upp sitt brons med en imponerande andraplats i sprinttävlingen, där han bara hade suveräne kanadensaren Brian McKeever framför sig.

Zebastian Modin och Helene Ripa avslutade den svenska medaljskörden genom att komma tvåa i den mixade stafetten, där de körde två sträckor var.

På den sista fristilssträckan lyckades Zebastian Modin, som är helt blind, spurta om norrmannen Eirik Bye, som är betydligt högre klassad – en mycket imponerande prestation som säkrade det svenska silvret och den fjärde blågula medaljen totalt.

Stafettsilvret. Foto: Karl Nilsson.

I de alpina tävlingarna satte Sverige sitt hopp till den talangfulla sitskiåkaren Linnéa Ottosson Eide. Hon fick dock en mardrömsstart på tävlingarna när hon körde ut redan efter ett par portar i sitt inledande slalomlopp, vilket betydde att hon missade andra åket.

Hon fick en ny chans i storslalom, där hon slutade elva av tolv åkare. Det är möjligt att rädslan för att åka ur och återigen missa andra åket påverkade Linnéa – för hon såg ut att ta det ovanligt försiktigt i första åket.

I lagsporterna gick det tyvärr inte lika bra som för de individuella idrottarna. Det medaljtippade rullstolscurlinglaget inledde med en seger mot Finland, men förlorade därefter fyra raka matcher. Skippern Jalle Jungnell menade att isen var under all kritik, men i så fall anpassade sig de andra lagen snabbar än svenskarna. Laget vaknade dock till på slutet – och avslutade med två storsegrar mot Norge och Sydkorea. Det räckte dock bara till en sjundeplats, även om man hade samma poäng som USA och Slovakien på femte och sjätte plats.

Kälkhockey. Foto: Karl Nilsson.

Kälkhockeylaget tog sig till Sotji via en kvalturnering i Turin och var rankat sist av de åtta deltagande lagen. Laget kämpade och slet genom hela turneringen och var faktiskt ytterst nära att få spela en match om femteplatsen. Men Italien lyckades vända ett 0-2-underläge till seger med 3-2 i sudden death i den avgörande matchen. Därmed fick ”Kälkkronorna” spela en match om sjundepriset, som man förlorade mot Sydkorea.

Totalt sett får dock Paralympics ses som mycket lyckat ur svensk synvinkel. Man dubblade antalet medaljer jämfört med Vancouver 2010 – och fick dela elfteplatsen i medaljligan med Norge, som normalt sett alltid kommer före Sverige.