BO Lena Nyberg: Barn blir ofta diskriminerade
För några år sedan träffade jag en mamma som upprört berättade för mig vad som hade hänt hennes dotter. Dottern hade haft idrottsdag och klassen skulle åka skridskor, men dottern hade en funktionsnedsättning som gjorde att hon var rullstolsburen och kunde inte åka skridskor. Hennes lärare hade då tagit med en filt och låtit sin elev sitta inlindad i filten och titta på sina klasskamrater när de åkte skridskor under hela idrottsdagen. Jag förstår att mamman kände sig upprörd och att dottern kände sig kränkt. Tyvärr har jag vid flera tillfällen mött liknande berättelser.
I mitt arbete som barnombudsman ska jag bevaka barns och ungas rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen och försöka driva på så att Sverige blir bättre på att leva upp till de rättigheter som barn har enligt konventionen. Enligt konventionen får inte barn diskrimineras, inte gentemot andra barn och inte gentemot vuxna.
Barn har mänskliga rättigheter precis som vuxna har det. Trots detta kan jag om och om konstatera att barn blir diskriminerade till exempel i skolan där det allt för ofta händer att de inte kan delta i alla aktiviteter på grund av bristande tillgänglighet eller okunnigt bemötande. Men det är inte bara i skolan diskriminering kan förekomma utan även på fritiden, i föreningar och i samhället i övrigt.
Att delta i roliga aktiviteter på sin fritid gör barn nöjda och tillfreds. Men fritidsaktiviteter för barn och unga med funktionsnedsättningar är mer än bara lite kul. Det är för många barn habilitering i lekens och lustens form. Lek är utvecklande för alla barn, men särskilt viktigt för barn med funktionsnedsättningar. Vi har sett många exempel på hur mycket barn har utvecklats när de kommit igång med en aktivitet. Barn behöver mötas av ledare som tänkt nytt, så att varje barn som vill vara med också kan vara det.
En annan viktig rättighet är rätten att bli hörd och lyssnad till. Vi vuxna har ett ansvar att låta barn bli hörda och lyssnade till. Det gäller alla barn oavsett bakgrund eller
situation. Denna rättighet är viktig för alla barn i alla situationer, men det är allt för lätt för oss vuxna att glömma bort denna rättighet inte minst för barn som är långvarigt sjuka, lever i olika typer av utsatthet eller har en funktionsnedsättning. Det är så lätt för oss vuxna att tro att vi vet vad de behöver och vad som är bra för dem.
Ännu mindre inflytande riskerar de att få om de dessutom tillhör de yngsta barnen i vårt samhälle. I vår senaste årsrapport till regeringen ville vi belysa situationen för barn upp till 6 års ålder. Barn är individer med egna rättigheter och det gäller alla, även de yngsta. Barnkonventionen är tydlig med att varje barn har rättigheter, men det är vi vuxna som bär ansvaret för att de kan omsätts i verkligheten. Ansvaret för att kunna möta de yngsta barnens rättigheter och behov är extra stort. Inte för att de har fler rättigheter eller för att de är viktigare än andra barn, utan för att många tycks tro att små barn inte kan uttrycka sina åsikter. Vi vuxna har inte alltid lärt oss att ta till oss det de förmedlar. Alla barn har rättigheter och alla ska få möjlighet att bli lyssnade till eftersom deras synpunkter är viktiga.
Det kan vara svårt att ta reda på vad ett yngre barn känner, tycker eller vill. Men det går om vi vuxna är öppna och lyssnar på dem. Vi får mer och mer kunskap om de yngre barnen och vad de upplever. Det finns många skäl till att vi vuxna måste bli bättre på att lyssna på våra barn oavsett ålder på barnet men det främsta skälet är att vi ska kunna fatta bättre beslut och bättre kunna möta barns behov på olika sätt. Som vuxen kan jag sällan veta hur barnet själv ser på en situation utan att ta reda på det och få barnets egen bild. Genom att bättre möta barns behov och rättigheter gör vi vardagen bättre för oss alla.
Lena Nyberg
Barnombudsman