Nyheter

Bortborstad assistans


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

NYTT: Enkät om att vara anhörig under covid-19
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




Domen som har betydelse för framtida ärenden om assistans.

 

Barn under 12 år ska inte borsta tänderna själva. Det var ett av de märkliga argument som Försäkrings­kassan tog till för att avslå en ansökan om personlig assistans för en tioårig flicka. Kammarrätten valde dock att bortse från argumentet och slog fast att flickan var berättigad till assistans.

Barn under 12 år ska inte borsta tänderna själva. Det var ett av de märkliga argument som Försäkrings­kassan tog till för att avslå en ansökan om personlig assistans för en tioårig flicka. Kammarrätten valde dock att bortse från argumentet och slog fast att flickan var berättigad till assistans.

Här berättar juristerna Olle Fellenius och Ulf Sjöberg, OFUS, om den aktuella domen som troligen kommer att åberopas i framtida ärenden om personlig assistans.

Domen har betydelse för bedömningen av grundläggande behov då den funktionshindrade behöver tillsyn och hjälp att äta och hjälp vid kommunikation och för bedömningen av föräldraansvaret i dessa fall.

Det gällde en tioårig flicka vars funktionshinder och hjälpbehov beskrevs ungefär på följande sätt i domen:

Flickan har en utvecklingsstörning och en avvikande tal- och språkutveckling. Hon är hyperaktiv, förstår inte konsekvenserna av sitt handlande. Hon blir lätt arg och kan putta, slå, dra i hår och hon har ofta sönder saker. Hon kommunicerar huvudsakligen genom tecken, bilder och piktogram eftersom hon har dålig ordförståelse. Hon har en medfödd hög gom som gör det extra svårt att forma ord och tala. Vid måltiderna leker hon med maten, viftar med händerna och spiller därför mycket. För att få i sig maten måste hon därför väldigt ofta matas. Hon måste också få hjälp med tandborstning.

Försäkringskassan bedömde att flickans behov av hjälp med sina grundläggande behov inte översteg 20 timmar i veckan. Kammarrätten i Göteborg anförde att flickan har ett behov av hjälp med sina grundläggande behov som klart överstiger 20 timmar i veckan och att hon därför var berättigad till assistansersättning.
Vi ska nu redogöra för hur kammarrätten såg på de olika frågorna. (Ej ordagrant citerat.)

Tillsyn
Frågan gäller om flickan har behov av sådan aktiv tillsyn som anses ingå i de grund­läggande behoven.
Arbetsterapeuten NN har i två intyg uppgett bland annat följande. Flickan visar ingen försiktighet vid trappa eller för varma och vassa föremål. Hon klarar att korsa en gata i förälders sällskap. Hon kan inte vistas i hemmet eller närmiljön utan tillsyn. Hon förstår inte vad som kan vara farligt vilket innebär risk att skada sig. Hon är aktiv, hela tiden på gång och blir utåtagerande när hon inte får som hon vill. Hon är rymningsbenägen och klarar inte att hitta tillbaka hem.

Överläkaren NN har i intyg uppgett att flickans utåtagerande beteende förekommer flera gånger dagligen och att hon inte förstår farofyllda situationer.

Enligt Försäkringskassans utredning samt de uppgifter som flickans ombud har lämnat till Försäkringskassan blir flickan lätt arg och kan då bli aggressiv mot sin mamma och bror eller andra barn i skolan och putta, slå eller dra dem i håret. Vidare framgår att hon ofta förstör saker i hemmet.

Mot bakgrund av vad som framkommer i utredningen om flickans beteende samt med hänsyn till Regeringsrättens avgörande 2010-01-20 bedömde kammarrättens att den ständiga och aktiva tillsyn som flickan behöver får anses kräva, bland annat med hänsyn till hennes kommunikationssvårigheter, sådan ingående kunskap om henne att den ingår i hennes grundläggande behov. Inte heller i detta avseende ska något avdrag göras för föräldraansvar.

Hjälp vid måltider
Kammarrätten finner att det av utredningen måste anses framgå att flickan, trots att hon klarar att äta viss mat själv, ofta behöver matas och således inte självständigt kan klara sitt matintag. Viss hjälp vid måltider ska därför inräknas i hennes grundläggande behov.

Hjälp vid kommunikation
Försäkringskassan uppgav i sitt ursprungliga beslut att den kommunikation som ingår i de grundläggande behoven endast avser kommunikation med tredje part som myndigheter, skola och sjukvård samt att flickan ännu är så liten att detta hjälpbehov faller under föräldrarnas ansvar. I sitt omprövningsbeslut anförde kassan att tid för hjälp med kommunikation endast räknas till de grundläggande behoven i de fall man är i behov av hjälp av en personlig assistent för att kommunikation med andra över huvud taget ska vara möjlig.

Mycket begränsad
Av utredningen framgår att flickans kommunikationsförmåga är mycket begränsad. Hon använder endast ett fåtal ord och kommunicerar i övrigt genom piktogram och tecken. Med beaktande av Regeringsrättens dom 2010-01-20 anser kammarrätten det visat att flickan har ett grundläggande behov av hjälp för att kunna kommunicera i sociala sammanhang utanför hemmet, skolan och korttidsboendet. Enligt den bedömning som Regeringsrätten gjort (i nämnda dom, som gäller ett barn i ungefär samma ålder som flickan) kan man inte heller beakta något föräldraansvar vid beräkningen av hennes hjälpbehov för kommunikation.

Vi kan se att kammarrätten inte gjorde något avdrag för föräldraansvar för de hjälpbehov som ingick i de grundläggande behoven. Detta är ganska självklart eftersom det rör sig om hjälpinsatser som inte förekommer när det gäller barn utan funktionsnedsättning i denna ålder.

Ytterligare reflektioner
Vi vill göra några ytterligare reflektioner med anledning av denna dom.

Försäkringskassan anförde (i sitt överklagande till kammarrätten) att ”barn under tolv år inte ska borsta tänderna själva”. Moment som nagelklippning klarar jämnåriga barn utan funktionshinder inte heller själva, skrev kassan. Tid för dessa hjälpbehov kan enligt kassan således inte medräknas. I det överklagade beslutet har 30 minuter per dag dragits av för hjälp med de grundläggande behoven motsvarande så kallat föräldraansvar.

Påstående går att ifrågasätta
Man kan fråga sig på vad Försäkrings­kassan bygger sitt påstående att ”barn under tolv år inte ska borsta tänderna själva”. Finns det något belägg för detta? Gäller denna regel samtliga Försäkrings­kassans kontor eller kontoren i den ifrågavarande regionen? Eller är det ett påstående som handläggaren fört fram just i detta ärende? Det borde vara självklart att Försäkrings­kassan redogör för vad den bygger sådana generella påståenden på när de förs fram i en domstolsinlaga.

I vart fall har kammarrätten inte ansett att påståendena om tandborstning och nagelklippning varit värda att kommentera. +

 

ANNONSER
  • Annons för Humanas föreläsningar om LSS
  • Annons för Mo Gård
  • Annons för Valjevikens folkhögskola
ANNONSER
  • Annons för Primass
  • Annons för Made for Movement
  • Annons för HD Motion
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Annons för Unik Försäkring
  • Annons för Tidvis
  • Annons för Särnmark
  • Etac R82 Caribou tippbräda
  • Annons för Tobii Dynavox
  • Annons för JAG
  • Annons för Fremia
  • Annons för STIL
  • Annons för HEA Medical
  • Annons för Mini Crosser X