Brott mot funktionshindrade anmäls sällan, enligt forskare

Få brott mot funktionshindrade i gruppboenden hamnar på polisens bord. Många brott, allt ifrån stölder till sexuella övergrepp, hamnar utanför statistiken. Orsaken till detta är att många av offren själva inte uppfattar gärningen som ett brott och att personal ser på brotten som interna angelägenheter.
Forskningsledarna Kerstin Färm och Denise Malmberg utreder just nu hur det ser ut på 100 gruppboenden i tre olika kommuner. Sammanställningen presenteras i december, men redan nu kan de se att bristen på kunskap är stor på många gruppboenden.

– Man kan se samma tendenser som när man förr hade synen att kvinnomisshandel och barnmisshandel var en angelägenhet som skulle lösas bakom hemmets stängda dörrar, säger Kerstin Färm.

– Man har dåliga rutiner kring brottshantering på många gruppboenden. Istället för att anmäla brott ändrar man rutiner på boendet, avskedar opassande personal och så vidare. Okunskapen är den största orsaken till att många brott aldrig bli anmälda.

Polisen engagerad
Enligt Kerstin Färm är polisen i de tre intervjuade kommunerna engagerade och villiga att göra sitt bästa för att reda ut brotten. Problemet, menar hon, är att det aldrig förs något protokoll över vem som är funktionshindrad.

– Personer med osynliga funktionshinder kan ha svårare att minnas rätt tidpunkt för brottet och måla upp ett händelseförlopp som håller i rätten. Detta måste man ta hänsyn till när man utreder ett fall. Men i många fall finns det risk att personen i stället inte får rätt hjälp, eftersom polisen inte känner till personens funktionshinder, säger hon.

I USA arbetar man efter en modell där man frågar alla brottsoffer om de själva uppfattar att de har ett funktionshinder.
– På så sätt diskriminerar man ingen, utan ger individen möjlighet att bestämma om han eller hon vill uppge ett funktionshinder. En liknande modell i Sverige skulle kunna hjälpa brottsoffer med osynliga funktionshinder, menar Kerstin Färm.