Chalmerister som går före

Hanna Siggelkow och Johan Friemann är två chalmerister som vet mer om hur det är att vara student och samtidigt leva med en funktionsnedsättning. Johan har börjat sina studier på tekniskt basår i höst, medan Hanna tog sin examen förra året och nu är ute i arbetslivet.

Vi träffar de båda tillsammans med samordnaren Annelie Karlsson på Chalmers Lindholmen, ett modernt campus med ljusa och luftiga lokaler på ett område där det bygges båtar fram till slutet av 70-talet.

Nu finns en växande andel av den välkända tekniska högskolans verksamhet här ute, bland annat tekniskt basår, där Johan går nu. Hanna har gått det treåriga AE-programmet, där AE står för Affärsutveckling och Entreprenörskap, inom byggteknik.

Det finns många olika möjligheter för den som gått det, många är ute på byggen, medan Hanna arbetar med förstudier på det kommunala fastighetsbolaget Higab.

Hanna gick ut förra året, hon började på ett masterprogram men fick jobb och valde det istället. Hon har dyslexi, men fick inte diagnosen förrän andra året i gymnasiet.

– Mamma har gjort läxorna med mig, jag har alltid varit en sån som har gjort saker annorlunda och fått be om hjälp med mycket. Jag blev utredd både i trean och i åttan, men fick ingen dyslexidiagnos förrän jag blev grundligt utredd, i nio timmar, då på gymnasiet.

Hanna berättar också att hon under gymnasietiden skrev en uppsats som grundades på en intervju med sin dåvarande pojkväns farmor, som forskat just kring dyslexi, och det gav en del nya insikter. Hon tillbringade fyra läsår på Chalmers, tre med studier plus ett år i kårledningen.

När hon började på Chalmers så hade hon dokument om sin funktionsnedsättning med sig, och tog kontakt med handledaren för att få anteckningshjälp: hon tog också del av inläst material, sådant som man idag kan laddas ned från hemsida.

Hanna fick också förlängd tentatid, och kände att det var bättre att få sitta i en lite mindre grupp, det blir lite mindre stressat. Hon berättar att hon var på väg att starta en förening för studenter med dyslexi på Chalmers, men sedan kom året i kårledningen emellan.

Annelie fyller i att tanken är att starta sådana grupper till våren: det är stor efter frågan på en grupp runt dyslexi och en för dem med neuropsykiatriska diagnoser, och de nya studenterna med narkolepsi vill också träffas.

Hur påverkas du av dyslexin idag?

– Jag påverkas ännu mindre, men ibland behöver jag att någon korrläser det jag skriver. Jag får vara noggrann med vissa saker, det tar längre tid. Men att läsa går bra. Det hade varit mycket svårare utan tiden på Chalmers, idag tänker jag inte så ofta på min dyslexi i jobbet, förklarar Hanna.

Johan är rätt ny på Chalmers, han går tekniskt basår och har sina studier förlagda här ute på Lindholmen. På gymnasiet gick han ett musikprogram och det kan ju tyckas otippat för den som vill studera teknik. Men det var helt enligt planen:

– Ja, jag valde att göra så, jag hade blivit alltför stressad av att läsa det tekniska samtidigt med allt annat, säger Johan.

Han gillar upplägget med att det bara är två kurser samtidigt här, då är det OK att ha ett högt tempo. Nu läser han matematik och fysik, senare blir det kemi också. Att det är ett otroligt inrutat liv på Chalmers tycker han också är skönt.

Johan berättar att han har vetat länge att han har aspergers syndrom:

– Ja, mamma hade nog anat det sedan jag var tre år. Men det märktes mycket mer när jag var yngre, men jag har fått mycket habilitering och blivit mycket bättre. Jag var elva år när jag blev ordentligt utredd.

Vilka är dina styrkor tycker du?

– Jag har mycket ordning och reda, och blir jag väl intresserad av något så skulle det krävas mycket för att jag skulle slarva. Spelar jag musik kan jag göra det större delen av dygnet. Jag spelar elgitarr, mest jazzmusik, men det är lite ont om tid för det just nu. Jag ger alltid allt, jag har svårt för att inte ge allt!

Johan berättar att han siktar på att fortsätta sina studier med teknisk fysik, och hoppas på att kunna jobba med rymdteknik, eftersom han alltid har varit intresserad av rymden. Men han kan också tänka sig att arbeta med material­vetenskap.

– Vi skall välja inriktning till våren, men jag vet att det finns en kvot för dem som gått teknisk basår, får bara hoppas att det finns plats just på teknisk fysik, tidigare år har det gjort det.

Johan har fått utökad tid för tenta och möjlighet till mindre grupper om det finns. Han har också förtur till platser längst fram där det är lättare att vara fokuserad med mindre som stör runt omkring. Numera vet också hans kamrater att det är så och låter bli att ta de platserna.  

– Men jag behöver inte något anteckningsstöd. Det kan vara så att jag inte behöver mer tid heller men jag slipper stressen på så vis, förklarar Johan.

Han trivs med livet på Chalmers, tycker det är en fördel att alla här är vuxna och att man kan vara tydlig med vad man behöver.

Johan har inte tagit del i några kåraktiviteter, han tycker det är lagom med social interaktion att träffa folk i korridorerna. Jodå, han gillar folk men behöver också mycket egen tid för att vila.

På den punkten är Hanna och Johan ganska olika, Hanna upplevde kårlivet som något mycket positivt som gav henne mycket. Johan förklarar att han inte alls dricker alkohol, och eftersom han fått intrycket att det är ett viktigt inslag i kårlivet så blir det ännu mindre intressant.

Hanna menar att det är synd om man får intrycket att kårliv bara handlar om att dricka, det finns många grupper som samlas kring gemensamma intressen, bland annat just musik som

Johan har som ett stort intresse.  Både Hanna och Annelie intygar också att man arbetar mycket med attityderna kring alkohol bland studenter.