Dags att ta de viktiga orden på allvar

Det svenska språket verkar svårt att förstå för alla. Kanske skulle lagar skrivas på lättläst svenska så att myndigheter och domstolar förstår?

Men ord används också för att förvilla oss, av politiker och andra makthavare. Ibland läser vi in vad vi vill det ska stå – vi blir småbarn igen.

Många ord är svåra för att de kan misstolkas eller tolkas på alternativa sätt beroende på kultur eller personliga attityder.

Ta det som står i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och gäller i alla länder som är med i FN; ”alla människor är lika värda”. Det efterföljs väl knappast ens i Sverige?

Grundpelaren i LSS misstolkas ständigt (medvetet?) av både LSS-handläggare och av domare i förvaltningsrätterna; ”leva som andra i gemenskap med andra”. Vi kan även ta med det som i juridiken kalls ”likhetsprincipen”, det vill säga allas likhet inför lagen. Är det någon som tror på det? Inte jag, efter länsförbundet FUB:s tre undersökningar av domar i olika förvaltningsrätter.

Bland de ord från LSS som missbrukas av myndigheter finns ”goda levnadsvillkor”. Jag läser i kommuners LSS-beslut ”att NN redan har goda levnadsvillkor utan den nya sökta insatsen”.

Och vad värre är så diskuterar förvaltningsdomstolarna i samma anda! Det är märkligt hur de kan avgöra om jag har goda levnadsvillkor, det kan väl bara jag själv? Och de får inte avslå en sökt insats i LSS på dessa premisser – avslag kan bara ges om jag inte har behov av just den insatsen som jag nu sökt.

Hur tolkas begreppet ”självbestämmande” i LSS? Hur ofta får du själv bestämma vad du ska göra, resa, bo eller vem du ska bo med och vilka som är dina boendestödjare?

Möjligtvis om du har personlig assistans. Jag tror att det är främsta orsaken till att så många fler än tänkt vill ha den insatsen.

För vem vill bo i en gruppbostad som allt mer börjar likna en institution och där du i princip inte bestämmer något själv?

Det är dags att vi tar de viktiga orden på allvar! Och blir överens om vad de betyder!