Dåligt bemötande och brist på ledsagning stoppar ungas fritid

Unga med funktionsnedsättning måste få bättre möjligheter till en god fritid.
Det är ett av huvudbudskapen i Fokus 14, den rapport om ungas fritid som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämnade till statsrådet Aida Hadzialic på måndagen.

Rapporten uppger bland annat att det är mer än dubbelt så vanligt bland unga med funktionsnedsättning att avstå från fritidsverksamheter av rädsla för att bli dåligt bemötta, jämfört med övriga unga.

Brist på ledsagning och assistans är andra förklaringar till att unga med funktionsnedsättning inte har en bra fritid.

Rapporten beskriver att en mångårig nedåtgående trend för föreningsaktiviteter för unga fortsätter.

Det bidrar till att det nu finns stora brister när det gäller möjligheten till god fritid för unga med funktionsnedsättningar, unga hbtq-personer, unga nyanlända och unga i utsatta bostadsområden.

– Det behövs ett tydligare nationellt initiativ för att fritidsaktiviteter och föreningar ska omfatta grupper av ungdomar som i mindre utsträckning än andra är aktiva, säger Eva Theisz, vikarierande generaldirektör på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

Unga med funktionsnedsättning – utsatthet och begränsad fritid.
(Utdrag ur Fokus 14)

Ungdomsstyrelsen (2012b) har tidigare visat hur unga med funktionsnedsättning har sämre levnadsvillkor än andra unga. Unga med funktionsnedsättning deltar i mindre utsträckning i fritidsaktiviteter än andra unga.

Andelen som aldrig idrottar på fritiden är mellan två och tre gånger så stor bland dem enligt våra enkäter, vilket går i linje med andra studier.

Det är mer än dubbelt så vanligt bland unga med funktionsnedsättning att ha avstått från att besöka en fritidsverksamhet av rädsla för att bli dåligt bemött jämfört med övriga unga.

Det är också betydligt vanligare att ha blivit mobbad eller utfryst i samband med idrottsutövande.

Tidigare studier visar att det är en dubbelt så stor andel bland unga med funktionsnedsättning, 16–25 år, som upplever att de har så mycket fritid att de inte vet vad de ska göra med den (Ungdomsstyrelsen 2012b), vilket kan tyda på ett begränsat utbud eller en begränsad tillgång till fritidsaktiviteter. Vår fördjupning i 42 kommuner visar att det är särskilt vanligt bland tjejer med funktionsnedsättning i gymnasieåldern att uppge att det finns lite att göra på fritiden.

Det är också vanligare bland unga med funktionsnedsättning att inte vara med i någon förening alls jämfört med andra unga.

I kommunerna sträcker sig fritidsaktiviteter för flera ur denna grupp upp till 20-årsåldern. Att aktiviteter sedan försvinner kan påverka livssituationen mycket negativt, med ökad ensamhet och sämre hälsa som följd.

Vi ser även flera tecken på begränsade möjligheter att ta del av det utbud som finns. Det kan handla om hur olika kommuner tolkar rätten till ledsagning och assistans, brist av samverkan mellan kulturens och fritidens område och socialtjänstens arbete, samt elitsatsningar inom idrott som kan göra att unga med funktionsnedsättning kan få allt svårare att stanna kvar i verksamheterna.

Mer om rapporten på webbsajten för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor