Jag lämnar partiet vars funktionshinderpolitik var min

Per Frykman lämnar Liberalerna, partiet vars funktionshinderspolitik han har varit med om att utveckla. I denna krönika förklarar han varför.

Arbetade för en modern politik i funkisfrågor

KRÖNIKA. Det går till en gräns för vad som är värdigt att acceptera. Min går vid att bli buren in för kunna delta i lokalförenings årsmöte.

Det handlar om Liberalerna. I förra veckan höll min lokala partiförening årsmöte. Vi hade valt att arrangera det tillsammans med grannföreningen i södra Stockholm. Grannföreningen bestämde att årsmötet skulle hållas i lokaler som låg en trappa upp. Någon hiss finns inte. Jag var välkommen – man skulle minsann bära upp mig. Passade inte det fick jag vara med på Facetime.

Jag blev först så överrumplad att jag bara gapade. Jag sov på saken. Dagen efter meddelade jag min lokalförening att jag tycker det här är ovärdigt, och att jag lämnar jag partiet om årsmötet inte hålls i en tillgänglig lokal.

Under flera år arbetade jag på partiets riksdagskansli med att utveckla partiets funktionshinderpolitik, vilket innebar att jag jobbade med partiledningen för att utforma en modern politik för funkisfrågor. Frågan jag ställer mig nu är: till vilken nytta?

Jag informerade partiet centralt och ledningen för partiet i länet om den minst sagt märkliga synen på partimedlemmar som använder rullstol. Alla blev bestörta. Någon vädjade till mig att inte lämna partiet. Andra hade förståelse för mitt beslut.

Men ingenting hände. Trots påtryckningar uppifrån vägrade grannföreningen att flytta årsmötet till en tillgänglig lokal.

Ingen ska bäras in på partimötena

Liberalerna i Stockholms län har enligt uppgift från länsförbundets ledning policys för att alla partimöten ska hållas i tillgängliga lokaler. Lokaler som alla kan ta sig in till utan att behöva bli burna. Dessutom finns också en pott pengar som lokalföreningarna kan söka från om det blir för dyrt med tillgängliga lokaler.

Föreningarna söker inga medel utan kör hellre på i gamla hjulspår. Var är Liberalernas trovärdighet i frågor som rör personer med funktionsnedsättning? Är det bara ord och dokument på högre plan?

I alla mina kontakter med partiet har jag varit tydlig med att det får konsekvenser om otillgängliga lokaler används. Då lämnar jag partiet. I min egen lokalförening tog man till sig av min kritik. Vårt årsmöte hölls inte tillsammans med grannföreningen utan hemma hos en medlem. De stod upp för mig. Men skadan var redan skedd, såret i mig är djupt.

24 procent med funktionsnedsättning röstade inte

De politiska partierna säger sig vilja spegla hur befolkningen i vårt ser ut och alla säger sig vilja verka för ett fullt tillgängligt samhälle med full möjlighet till delaktighet. Fakta är att exempelvis valdeltagandet bland personer med funktionsnedsättning är betydligt lägre än befolkningen i övrigt. I valet 2022 deltog 76 procent av röstberättigade med funktionsnedsättning – motsvarande siffra bland befolkningen i övrigt var 87.

Liberalerna har stuckit ut i dessa frågor. Jag har varit övertygad om partiet dessutom jobbat med detta inåt. Men så är det ju inte. Otillgängliga lokaler och en inskränkt syn på vad delaktighet är, är två viktiga förklaringar till att det är så få personer med funktionsnedsättning som är politiskt aktiva. Och utan kunskap och förståelse fattas det politiska beslut som inte sällan är uppåt väggarna.

Ilska över att så lite har hänt

Personligen känner jag både en vrede och sorg över de senaste veckornas spektakel. Jag känner en sorg, jag har en uppgiven känsla av den naivitet som finns, en ilska över att det i verkligheten hänt så förskräckligt lite i partiet. Ledsen över att mitt politiska engagemang stupar på jag använder rullstol och förståelsen för att med sådan är det svårt att sig upp för trappor.

Per Frykman
Tidigare Liberal

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *