Därför vill Emelie och Unga Rörelsehindrade stoppa nya lagen
”Jag blir väldigt rädd.” Barn och unga med rörelsehinder drabbas hårt av regeringens förslag till nya regler för assistansersättning. Det skriver Emelie Felderman, språkrör för Unga Rörelsehindrade, i ett brev till riksdagen som på torsdag fattar beslut om lagändringen.
Emelie Felderman fick en CP-skada vid födseln och sitter därför i rullstol. Hennes funktionshinder gör henne totalt beroende av praktisk hjälp från personliga assistenter.
– Jag är egen arbetsgivare och tycker att det fungerar väldigt bra, både för mig och mina anställda, men jag blir väldigt rädd när jag läser er proposition, ”Kostnader för assistans”. Den kommer att försvåra mitt och andra assistansberättigades liv väldigt mycket. Livet, det är precis vad personlig assistans handlar om. Utan mina assistenter kommer jag ingenvart, och då kan jag inte leva.
– Ni föreslår att assistansersättningen inte ska kunna sparas i mer än ett halvår, att det som blir över ska betalas tillbaka till Försäkringskassan. Vi i Unga Rörelsehindrade tycker att det verkar väldigt ogenomtänkt från er sida, skriver Emelie Felderman.
– Kanske förstår ni inte hur det kommer att påverka våra liv, men det kan jag berätta för er. Vi kommer inte att kunna resa, varken på semester eller i arbetssyfte. Kostnaderna blir ofta skyhöga för oss, eftersom vi måste ha med våra assistenter, som är våra armar och ben. De summorna är omöjliga att spara ihop till på sex månader. Alltså blir vi väldigt låsta, får svårigheter att arbeta, tvingas leva inaktiva och meningslösa liv, som vi inte själva kan styra. Detta var inte lagens intentioner! Vi har fått rådet att söka extra timmar hos kommunen vid tillfälliga behov, men då har ni missuppfattat hur assistansen fungerar. Det är skillnad på att ansöka om timmar, och pengar för t.ex. resor och logi. Erfarenheten är att kommunerna väldigt sällan beviljar det sistnämnda.
– Dessutom vore ett sådant system, att gå tillbaka i tiden. Det gör oss väldigt beroende av kommunernas goda vilja. Ingenting blir självklart, vi tvingas tigga och be, stå med mössan i handen, som om vi vore andra eller tredje klassens medborgare. Det vore fruktansvärt! I övriga sammanhang talas det alltid om vikten av att planera och spara. Det verkar ologiskt att ni vill ta den möjligheten ifrån oss.
Emelie Felderman vänder sig också mot att hon ska tvingas spara kvitton på till exempel restaurang, bio och teaterbesök, och redovisa dem till Försäkringskassan, för att göra det möjligt att kontrollera att assistansersättningen används på rätt sätt.
– Det känns kränkande att behöva göra detta, eftersom det i så fall blir våra privatliv som kontrolleras! Det assistenterna gör i tjänsten, gör de ju tillsammans med oss, och på vårt initiativ. Våra privatliv är redan så begränsade, på grund av våra funktionshinder och det hjälpbehov vi har. Skulle ni själva vilja spara kvitton på allt ni gör privat, och redovisa dem?
Hon befarar också att assistansyrket får lägre status med sämre villkor idag.
– Som arbetsgivare vill man inte riskera att hamna i arbetsrättsliga konflikter, då det krävs en buffert för att lösa sådana. Detta leder till att assistenterna anställs under otrygga arbetsformer med låga löner och dåliga arbetsvillkor. Arbetsgivaren har skyldighet att ta arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar, men detta omöjliggör ni. Under vissa perioder kommer det ju inte att finnas några pengar! När en ny assistent börjar, måste hon eller han ofta gå bredvid en annan, för att lära sig arbetet. Denna utbildningskostnad är omöjlig att planera och förlägga då det finns pengar. Kort sagt är en buffert absolut nödvändig för att allting ska fungera.
– Från början var propositionen, vad jag förstår, tänkt som ett sätt att lösa problemet med oseriösa assistansanordnare, som betalat ut s k trivselpengar. Jag förstår mycket väl att det på något sätt måste göras, men felet med denna proposition, är att ni låter oss vanliga assistansanvändare lida för deras fusk, och det är inte rättvist!
Emelie Felderman och Förbundet Unga Rörelsehindrade kräver att ”denna kollektiva bestraffning” inte får genomslag, utan att politikerna tar fram ett ”mer genomarbetat och humant förslag som inte urholkar assistansreformens goda intentioner, om valfrihet, jämlikhet, självbestämmande och personlig integritet”.
Unga Rörelsehindrade har sin webbsajt på http://www.ungarorelsehindrade.se
