Datalingvisten som drömmer om att skriva för barn

Att träffa Sandra är som att titta in i framtiden. Plötsligt känns allt möjligt. Det är den känslan hon förmedlar som person. Men också som professionell. Hon jobbar som datalingvist, fullt sysselsatt med tekniska genombrott. Men Sandras egen dröm är lite mer jordnära – att skriva böcker för barn. 

Vi träffar Sandra en höstdag i Jönköping. Vi är på resa söderut och chansar på att Sandra är hemma. Vi googlar fram Sandras telefonnummer och har turen att få svar när vi ringer. Sandra tvekar inte, hon har en ledig dag och ställer gärna upp på intervju, trots att varken vi eller hon förberett något.
Snart kliver vi in med anteckningsblock, penna och kamera i Sandras bostad i östra Jönköping, något stenkast från Vätterns strand.

Vi möter en glad och entusiastisk tjej i en liten, men bekväm och mysig, lägenhet. Bekväm om man gillar modern teknik i alla fall, för här samsas den sköna vardagsrumssoffan med platta skärmar och datorer. Det är inte svårt att föreställa sig att här bor någon som gillar IT. Och det visar sig stämma in på både Sandra och hennes sambo.

Fick stipendium
För snart fyra år sedan fick Sandra David Legas stipendium på Sällsynta dagen. Under en fantastisk kväll på Nalen mitt i Stockholm tog Sandra emot utmärkelsen av kronprinsessan Victoria, assisterad av David Lega.

Nu sitter hon själv i juryn tillsammans med David Lega. Ansvaret för att utse ny stipendiat delar de med SVT-chefen Eva Hamilton och socialminister Göran Hägg­lund.

När vi träffar Sandra har hon fortfarande inte koll på vilka som har nominerats. Men hon ser ivrigt fram mot juryarbetet och att få träffa socialministern och övriga jurymedlemmar.
– Det ska bli jättespännande att ha jurymöte, säger Sandra.

När Sandra fick stipendiet hade hon redan gjort sig känd som föredöme för personer med kraniofaciala diagnoser. Hon hade bland annat medverkat i den uppmärksammade boken ”Ett annat ansikte” som utkom 2006. Hon hade varit aktiv i föreningar och nätverk. Och det var bland annat därför som hon nominerades till stipendiet. Att priset var på gång hade hon dock inte en aning om.

– Jag visste ingenting förrän ett par dagar före utdelningen av stipendiet.

Med i nätverk
De följande åren blev om möjligt ännu mer aktiva, bland annat inom ett nätverk som arbetar med frågor som rör ansiktet. Hon har även skrivit en presentation i nya boken ”Diagnos och identitet”.

Vad är viktigast för dig idag?
– Jag har två saker jag brinner för, svarar Sandra. Det första är att jag vill uppmärksamma hur medierna framställer personer med funktionsnedsättningar. Det handlar till exempel om i vilka sammanhang personerna förekommer och vilka ord som används. Man skriver ofta att någon ”lider av…” och skapar en offerroll. Eller så framställs man som otroligt duktig.

– Nästan alltid är man med i media med anledning av sin funktionsnedsättning, inte i egenskap av yrkesroll, eller som representant för en åsikt.

– Men det finns goda exempel på motsatsen också, säger Sandra. I SVT:s barnprogram har man numera en programledare som sitter i rullstol och där har man även alla sorters barn som deltagare.

– Arbetsmarknaden är den andra frågan som är viktigast för mig. Personer med funktionsnedsättningar är en väldigt stor grupp. Vissa har stora behov av stöd medan det för andra bara är felaktiga attityder som är hindret.
– I debatten framställs de som en enda grupp och det skapar problem att man inte ser att det är stora skillnader. Det behövs mycket mer kunskap.

Det är inte svårt att förstå att Sandra utsågs till första mottagaren av David Legas stipendium. Kraniofaciala före­ningens slagord ”Se oss! Vi stödjer varandra!” verkar vara lite av ett motto för Sandra. Hon har till och med mött kärleken genom ett av de nätverk som skapats för denna diagnos.

– Jag träffade Mattias på en temavecka på Ågrenska för åtta år sedan. Vi var elva ungdomar med kraniofaciala diagnoser som deltog. För mig var det allra första besöket på Ågrenska och jag var där bara en enda dag, för jag skulle resa bort på semester, men ända sedan dess har många av oss fortsatt hålla kontakt.

Mycket chatt
Men det var inte den där dagen för åtta år sedan som hon blev kär.
– Nej, inte då, men vi höll kontakten och två och ett halvt år senare sa det klick.

Med Mattias i Göteborg och Sandra i Uppsala blev det mycket chat via internet och mycket resande innan de slutligen flyttade ihop i Jönköping för några år sedan.

Lika spännande som att möta Sandra är att höra henne berätta om sitt jobb. Som datalingvist på Dart i Göteborg är hon involverad i flera utvecklingsprojekt som ligger tekniskt långt framme.

Datalingvistik innebär, bland mycket annat, att få datorn att översätta och att skapa talsyntes.
– Det är både brett och smalt, säger Sandra entusiastiskt.

Just nu jobbar hon med tre olika projekt. Ett handlar om att visa ord man skriver på skärmen som symboler. Det unika med detta projekt är att det är framtaget som fri och öppen programvara, till skillnad från de kommersiella produkter som redan finns.
– Jag bygger upp en stor databas med många olika språk, projektet är internationellt.

TV-texter till talsyntes
Ett annat projekt går ut på att förvandla undertexterna på filmer till talsyntes.
– Om man inte kan läsa, eller inte ser så bra vad som står på skärmen, eller inte kan språket, så kommer vårt nya datorprogram att kunna läsa upp en textremsa med talsyntes, berättar Sandra.

Att styra datorspel med tecken är det tredje projektet som Sandra just nu tacklar. Det låter komplicerat för den oinvigde, men Sandra räknar med att detta blir verklighet år 2013.

– Det blir ett roligt sätt att träna tecken. Målgruppen är barn som behöver tecken som stöd i sin kommunikation.

Det går inte att ta miste på att Sandra trivs med sina uppgifter. Hon gillar kombinationen av språk och hjälpmedel i samband med funktionsnedsättning. Och hon får mycket uppmuntran. Till exempel har Post- och telestyrelsen, satsat pengar på datorspelet, ett projekt som Sandra initierade.
När vi frågar henne vilka nya idéer hon har inför framtiden, ja då handlar det inte alls om modern teknik.

– Jag vill gärna skriva böcker, säger Sandra. Jag har redan skrivit en barnbok, den är i alla fall nästan färdig. Jag läste väldigt mycket som barn och det gör jag även nu. Böcker är så viktiga för barn som påverkas mycket och lär sig så mycket genom det.

Allra först ska Sandra dock författa något helt annat, nämligen en rapport från sitt besök nyligen hos organisationen Changing Faces i London.
– Det är verkligen en viktig organisation i England och de imponerar genom att ha en så professionell rådgivning och så stark påverkan på samhället, skolan och sjukhusen.
– De är så mycket större än våra sven­ska organisationer och kan göra mer, säger Sandra som ändå tror att svenska föreningar kan ta efter.

Bra metoder
– Changing Faces har bra metoder för att vägleda sina medlemmar vid intervju­kontakter, och även för att ge riktlinjer till journalister. Här i Sverige skulle vi kunna utveckla en egen medievägledning, så att våra medlemmar kan känna stöd, har någon att bolla med och inte blir så utsatta i kontakterna med medier.

Ser du fram emot Sällsynta dagen den 29 februari 2012?
– Ja, det blir roligt! Det är en bra chans att lyfta frågorna. Och det är roligt att det bara är vart fjärde år, så att man kan göra det extra stort!

Vilket råd vill du ge till nästa stipendiat?
– Använd uppmärksamheten för att föra ut ditt budskap och passa på att lära dig mer om frågor som har relevans för området.

Även om Sandra snart får en efterträdare som stipendiat fortsätter hon att lyfta frågorna som är viktiga för alla som har sällsynta diagnoser.

– Jag startar ett barnboksprojekt tillsammans med en tjej i Stockholm, Caro­line van Mourik. Vi vill skriva sagoböcker om just sällsynta diagnoser, böcker som barn kan känna igen sig i. Nu jagar vi finansiärer, berättar Sandra.