De är guld värda för kompisarna

Vana vid sina hjälpmedel.  Rasmus Pampin och Matilda Lundgren visar gärna hur de använder rättstavningsprogram och lyssnar på inläst material.

Ur Tema IT-stöd i Föräldrakraft nr 6, 2009.

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för durewall.se

Sofielundsskolan i Sollen­tuna är inhyst i moderna ljusa lokaler, där varje klass har dels ett större rum, dels ett eller flera mindre vilka är avgränsade med glas och fönster. Arkitekturen säger en del om den strävan som Viktoria Svedberg, låg- och mellanstadielärare på skolan och föreståndare för en klass i årskurs fem, ger uttryck för.

– Hela klassen gynnas av att ha elever med dyslexi. Man kan inte som lärare bara säga att ”läs från sidan 36 och skriv svar på instuderingsfrågorna i slutet av texten”, säger Viktoria Svedberg.

Sofielundsskolan i Sollen­tuna är inhyst i moderna ljusa lokaler, där varje klass har dels ett större rum, dels ett eller flera mindre vilka är avgränsade med glas och fönster.

Arkitekturen säger en del om den strävan som Viktoria Svedberg, låg- och mellanstadielärare på skolan och föreståndare för en klass i årskurs fem, ger uttryck för.

– Avsikten med de här små rummen och glasrutorna är att någon eller några elever ska kunna gå iväg utan att känna att de lämnar klassen. Det är en stor fördel, tror jag. Men oftast är vi alla kvar i klassrummet under lektionerna, säger hon.

IT i olika former blir ett allt mer påtagligt inslag i undervisningen på Sofie­lunds­skolan, inte bara för elever med diagnoser.

– Jag har varit lärare här i 6,5 år. När jag började, fanns det en dator per klassrum. Idag har vi tre datorer. Pro­grammen finns tillgängliga på alla datorer som är uppkopplade till Sollentuna kommuns nät, Solnet, och alla elevdatorer på skolan är anslutna dit, säger hon.

I klassen har man även cd-spelare för att lyssna på inläst material, hörlurar och god tillgång till internet. Och nu satsar skolan på IT överlag, enligt Viktoria Sved­­berg.

Så sent som dagen innan Föräldrakraft kom på besök installerade Viktoria Sved­berg klassens första minidator, ämnad för en av klassens elever med dyslexi.

– Vi har även möjlighet att låna minidatorer från skolans mediatek. Dessa kan vi dock bara låna under enskilda lektionstillfällen, eftersom de ska vara tillgängliga för alla elever på skolan, säger hon.

Ny anteckningstavla

Och snart ska skolans första interaktiva anteckningstavla, en så kallad Active­Board, installeras.

– Med den blir det enkelt att spara ned alla anteckningar på en sticka (usb-minne) och lämna till de elever som inte klarar att anteckna själva, säger Viktoria Svedberg.

Ett interaktivt WhiteBoard är inte tillräckligt för att alla klasser ska kunna ta del av den. Skolans två klasser i årskurs fem är lyckligt lottade och står först på tur att använda den interaktiva tavlan.

Viktoria Svedberg planerar och lägger upp undervisningen för att den ska passa klassens dyslektiker. Mycket av den hänsyn som tas till de dyslektiska eleverna är en hänsyn också mot andra grupper i klassen.

– Vi har mycket högläsning, och även uppgifter i läs- och skrivförståelse gör vi tillsammans i grupp. Vi har många elever med annat modersmål än svenska.

Den undervisning som är bra för dem är ofta även bra ur ett dyslexiperspektiv, säger Viktoria Svedberg.

– Vi tittar på strömmande medier, webb-tv, tittar på nyhetsfilmer som passar det vi håller på med, det kan vara Lilla Aktuellt till exempel. Nyligen såg vi en film om kemi, det skulle ha varit helt omöjligt för en del att läsa sig till det vi lärde oss från filmen. När man har elever med dyslexi kan jag tycka att hela klassen gynnas av det. Man kan inte säga ”läs från sidan 36 och skriv svar på instuderingsfrågorna i slutet av texten”, säger Viktoria Svedberg.

I Viktoria Svedbergs klass finns tre elever med dyslexi. I parallellklassen finns två.

Även inläst material införskaffas åt klas­sens dyslektiker men kommer ofta hela klassen till del.

Det senaste tillskottet av it-hjälpmedel i klassrummet, en mycket liten bärbar dator, ska användas av Matilda Lundgren, som har dyslexi.

När klassrummet har fått trådlöst internet ska Matilda kunna sitta kvar vid sin skolbänk även när hon behöver arbeta med hjälp av en dator.

– Tanken är att allt ska bli trådlöst och att eleverna kan sitta kvar på sina platser. De stationära datorerna ska vara tillgäng­liga för alla elever vilket innebär att Ma­til­da måste logga ut när hon inte sitter vid datorn för att tillgängliggöra den för andra elever. Minidatorn skulle bara hon använda och då räcker det att hon bara låser den, säger Viktoria Svedberg.
 


Välkomnar IT. Viktoria Svedberg ser många fördelar med det it-stöd som hennes elever får ta del av.

Kan inte ta med hem

Men att ta minidatorn med sig hem är inte aktuellt, inte än.

– Som mycket annat är det en ekonomisk fråga. Vi överväger att satsa på att ge alla elever ett usb-minne så att de kan ta med sig de filer de behöver för att kunna jobba hemma. Inget av detta är ännu beslutat  utan ligger bara som förslag. Vi har en del andra alternativ som vi också överväger, säger Viktoria Svedberg.

Viktoria Svedberg ser en annan fördel med att minidatorer blir allt vanligare i klassrummen – det kommer att motivera andra lärare att lära sig mer om datorer och hur de används.

– När det ingår i ens jobb att lära sina elever hur man använder datorn, måste man först lära sig själv. Det här kommer att öka kompetensen bland lärarna, säger hon.  

Att eleverna har tillgång till internet efter skolan är en förutsättning för att klara en del av läxorna. De som inte har en dator med internetuppkoppling hemma kan använda skolans.

– Vi ser till att skolan hålls öppen för de elever som behöver låna en dator, säger Viktoria Svedberg.

Matilda Lundgren, 11, har ett avspänt förhållande till sin dyslexi-diagnos. Hon visar och berättar gärna hur hon använder rättstavningsprogrammet Stava Rex. Att hon känner sig van med programmet står utom allt tvivel.

Skriver ett fel

Matilda demonstrerar genom att, medvetet, skriva fel. ”Jag har en kat”, skriver hon. Därefter markerar hon meningen och får flera alternativ till ”kat”. Hon väljer det som passar.

Att skriva betyder mycket för Matilda.

– Även fast jag är dyslektiker så älskar jag att skriva långa berättelser, säger hon och berättar om hur hon och en tjejkompis brukade leka att de hade fantasihästar, och hur hon senare skrivit om det.
Och så läser hon.

– Jag läste tio böcker under sommarlovet, säger hon och visar med tummen och pekfingret hur tjocka böckerna var.

Rasmus Pampin, jämngammal med Matilda, har också dyslexi, men föredrar att läsa tyst. Han har läst flera böcker säger han, och även lyssnat.

– Harry Potter lyssnade jag på, säger han.

 

Publicerad:
2009-12-10

Av: Mikael J Nyberg

Nyckelord:
IT och datorer, dyslexi


ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Etac