De arbetar för att bryta dubbelt utanförskap

Det är inte fel att ha förutfattade meningar, alla har det på något sätt. Men det är fel att inte ifrågasätta dem och det är farligt när fördomar används för att stänga ute människor.

Nasrin Isfandary började sitt seminarium på Anhörigriksdagen, tillsammans med Britta Lundqvist, med att be deltagarna gissa vad de båda har för yrke, bostad, religion och familj och var de kom ifrån. 

– Nej jag bor inte i lägenhet och jag är inte muslim, jag bor i villa och är ateist, berättade Iran-födda Nasrin.

Att öka kunskaperna om våra fördomar är ett viktigt steg i det arbete som de båda tillsammans bedriver för att öka självförtroende och en känsla av tillhörighet hos föräldrar som har barn med funktionsnedsättning, och som är av en annan etnicitet än svenska.

Britta är beteendevetare och diplomerad coach och Nasrin är genus- och mångfaldsexpert. Britta har i 14 år lett utbildningar för föräldrar till barn med någon form av funktionsnedsättning.

Hon har egna erfarenheter av att vara ”en speciell förälder” genom en son som föddes med en skada på lillhjärnan, och vet hur det kan vara att försöka förena arbete och anhörigomsorg.

När hon ville gå ned till deltid fick hon beskedet att i så fall fick hon lov att sluta som personalchef och bli lagerarbetare. Så hon startade ett företag för att alls kunna arbeta med det som hon är utbildad för.

På hennes föräldrakurser var andelen föräldrar med utländskt ursprung mycket liten, ungefär lika få som där var pappor, men de som kom hade ett stort behov att berätta om sin situation.

De hade hamnat i ett dubbelt utanförskap, och det är det som Britta och Nasrin nu vill arbeta för att motverka.

Dit vill man nå genom ökad kunskap om målgruppen, ökad medvetenhet om fördomar, ökat samarbete, förbättrad kommunikation och en förbättrad kvalitet på bemötandet:

– Bara ett vänligt ”Hej, hur mår du” kan rädda en dag för en person, säger Britta Lundqvist.