”De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.”
”De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.” Denna mening ingår i ett av de viktigaste styckena i LSS-propositionen 1992/93:159.
”Som jag (anm. statsrådet Bengt Westerberg) nyss påpekade har människor med allvarliga funktionshinder sämre livsvillkor än de flesta andra. Deras livsvillkor måste alltid jämföras med villkoren för dem som inte är handikappade. Det är också motivet för att nu genomföra en lag om individinriktade rättigheter. Familjerna skall inte behöva kämpa för det som borde vara en självklarhet. De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.”
Man kan undra hur många av dagens ansvariga politiker, kommunchefer och jurister i Förvaltningsrätterna som läst denna mening!
Stycket innehåller så mycket av det som åtminstone jag förknippar med LSS grundläggande intentioner. Dess livsvillkor blev ”Goda levnadsvillkor” och skall precis som det står i stycket jämföras med de som inte har funktionshinder. Individinriktade rättigheter säger att lagens skall utgå från individens behov, inte klumpas ihop i en grupps behov! Familjerna skall inte behöva kämpa – där borde nog alla dagens makthavare ta sig en funderare. Likaså fundera på avslutningen ”myndigheters godtycke”!
Jag blir ofta upprörd över alla avslag som kommunernas LSS – handläggare ger och med medskicket ”Det är bara att överklaga”. Vilket bedrövligt sätt att behandla utarbetade föräldrar som då måste slåss för att deras funktionshindrade barn (även de vuxna) skall få det stöd och service som LSS-lagen utlovar!
Lika upprörd blir jag över Förvaltningsdomstolens domar som vi skrivit om i 4 rapporter på reclaimLSS. Till 90 % dömer de till förmån för den starka parten kommunerna. Det är upprörande läsning för mig som trodde att lagen särskilt var till för att stötta de svagaste? Dessutom är det min mening att de ofta dömer utan hänsyn till LSS grundläggande intentioner.
Det är min plikt som god man att lära mig LSS. Det borde vara självklart att ansvariga på alla nivåer gör detsamma. Det är enligt min mening orimligt om domare i Förvaltningsrätterna inte kan och förstår LSS inkluderande också förarbeten!
Vi vet idag efter 20 år med LSS, att det finns stora brister hos alla ansvariga grupper i kunskaper om LSS. Speciellt varför den finns, varför det blev en rättighetslag och att det är en superindividualistisk lag.
När skall vi åter få en regering som gör något åt dessa brister?
