De statliga stöden hänger inte med
”Konsekvenserna kan bli katastrofala för våra elever.”
När behoven ökar, men bidragen från staten inte hänger med, så kan konsekvensen bli att en stor grupp unga stängs ute från möjligheten till utbildning.
Oscar Lindström, chef för Furuboda folkhögskola, är bekymrad. Han berättar att skolan på ett år får fyra miljoner mindre än vad som skulle behövas. Han har nyligen uttryckt sin oro i ett enkätsvar till Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.
Det handlar om det så kallade SUS, särskilt utbildningsstöd, ett bidrag som skall täcka kostnaden för stödpersoner utöver vad som deltagaren kan få från till exempel Försäkringskassan.
Den stora gruppen deltagare har inget stöd enligt LSS utan är beroende av det stöd som finansieras via SPSM. Men SUS kan även gå till att komplettera stödet till den deltagare som till exempel är beviljad assistans åtta timmar per dygn och behöver betydligt mer stöd för att bo på internat och tillbringa sin fritid – kvällar, nätter och helger – på skolan.
Olika folkhögskolor söker olika belopp och för Furuboda, som har profilerat sig på att erbjuda utbildningsmöjlighet för människor med funktionsnedsättning, handlar det om mycket pengar.
Oscar Lindström berättar att skolan har sökt 24 miljoner i årligt statsbidrag. Av de pengarna gäller runt 20 miljoner just SUS, övrigt söks till en del tekniska anpassningar med mera.
Nu har man nyligen fått besked om att kostnadstäckningen blir 85 procent, vilket i och för sig är något bättre än man förväntat sig. Men det är ändå runt fyra miljoner som man på andra sätt måste finansiera.
– Myndigheten tycker att bidraget är översökt och att bidraget inte räcker till. Men vi menar att det är underfinansierat, att SPSM får för lite pengar till det, sammanfattar Oscar Lindström situationen.
Han förklarar att en anledning till att behoven växer är att gruppen med neuro-
psykiatriska funktionsnedsättningar ökar på folkhögskolorna. Skolorna vill också ha mer stöd för att arbeta med den gruppen.
Det finns stora behov i samhället att komplettera den vanliga allmänna skolan, och de ungdomar som får chansen att göra så, genom att gå på folkhögskolor, har allt oftare mer omfattande funktionsnedsättningar.
Som alltid när pengarna inte räcker hela vägen tvingas man göra prioriteringar:
– Tyvärr finns det då de folkhögskolor som, på grund av att de inte har någon annan finansiering, tvingas prioritera så att de avstår från att satsa på elever med funktionsnedsättningar, och risken är att det blir färre och färre folkhögskolor som vänder sig till den gruppen, säger Oscar Lindström.
Men är det inte också så att folkhögskolorna är varandras konkurrenter om elevunderlaget?
– Jo visst är det så att vi konkurrerar, men folkhögskolorna i Sverige ställer ändå upp som en grupp i det här engagemanget. Alla oroar vi oss för den här gruppen elever, menar Oscar Lindström.
Hur kan skolan då täppa igen det gap som finns mellan bidrag och verkligt behov? Jo, det löses genom att finansiering sker från andra verksamheter i Föreningen Furuboda, och dessutom ökar behovet av gåvor utifrån.
Beslut i Försäkringskassan har också betydelse för situationen. Kassan har under det senaste året gjort ett antal stora omprövningar, något som har drabbat skolans elever.
I en del fall har det blivit så att skolan har tvingats avsluta elevens skolgång, eftersom man har sett att behoven, trots kassans bedömning, är så stora att man inte har råd att ge det stöd som eleven har behövt med hjälp av det särskilda utbildningsstödet.
Oscar Lindström framhåller att man bör slå vakt om den kompetens som under många år utvecklats i verksamheter som Furubodas. Han påminner om att det inte är så att det står organisationer i kö för att starta verksamheter som den skolan bedriver.
”Om folkhögskolor som möter deltagare med omfattande funktionsnedsättningar fråntas möjligheten att göra det kommer konsekvensen för målgruppen, och för folkbildningen, att bli katastrofal” varnar han i skolans enkätsvar till Specialpedagogiska skolmyndigheten.
