De svarar på 7 heta frågor om hjälpmedel

Tisdagen den 6 november möttes politiker, brukare och bransch i en livlig diskussion om framtidens system för hjälpmedel. Medverkade gjorde Maria Larsson som fortfarande funderar över hur hon och regeringen ska gå vidare med utredningen om Fritt val.

Under nästa år planerar regeringen att gå från försöksverksamheter och till ett konkret förslag till nytt valfrihetssystem för hela Sverige, men exakt hur återstår ännu att se.

Frågan stod i fokus när Föräldrakraft i tisdags anordnade debatten med barn- och äldreminister Maria Larsson (KD), vice ordföranden i socialutskottet Lena Hallengren (S), RTP:s ordförande Pelle Kölhed och Hjälpmedelsinstitutets direktör Jan Grönlund. Moderator var Willy Silberstein.

Här har vi sammanställt svaren på några av de hetaste frågorna.

 

1. Behövs Fritt val?

Maria Larsson berättade att bakgrunden till utredningen om Fritt val var att landstingens sortiment av hjälpmedel krympt och blivit allt mindre på många håll.
– Många hörde av sig och sa att det fanns massor av intressanta produkter som de inte kunde välja för de ingick inte i sortimentet. Det var en situation som vi ansåg att vi måste förändra. Det är ohållbart att produktutvecklingen leder till många nyheter men att möjligheten att välja hos landstingen krymper, sa Maria Larsson.

Pelle Kölhed ansåg dock att valfrihetssystem inte är lösningen på de problem som finns.
– Det viktigaste är inte att utveckla valfrihetssystem utan att se till att de olika system för arbetshjälpmedel, bostadsanpassningar, bilstöd och andra hjälpmedel passar bättre ihop. Jag skulle vilja ha ”en dörr in” där jag får hela situationen prövad, sa Pelle Kölhed.

Risken är stor att visionerna om ökad valfrihet leder till en övervältring av kostnader för hjälpmedel på den enskilde, anser Pelle Kölhed. Han menar att det även kan leda till ökade regionala skillnader, eftersom Fritt val lär bli frivilligt för landstingen. Det blir alltså upp till varje landsting att bestämma om man ska ha Fritt val och vad som ska ingå, menar Kölhed.
– Detta gör att det i praktiken inte blir valfrihet på brukarens villkor, sa Pelle Kölhed.

 

2. Är det rimligt med stora skillnader över landet?

Undersökningar visar att det är stora regionala skillnader när det gäller förskrivning av hjälpmedel.
– När vi i somras hade en debatt om detta i Almedalen var samstämmigheten stor om att det behövs någon form av nationella riktlinjer, sa Jan Grönlund.

Idag finns dock inga konkreta förslag åt det hållet. Borde man då tvinga kommuner och landsting att ha mer likartade regler? Grönlunds svar på den frågan blev något svävande.

– Sveriges kommuner och landsting jobbar gärna med riktlinjer och öppna jämförelser, det kan ses som ett sätt att ”tvinga” dem att minska olikheterna. Det är en balansgång mellan den enskildes rättigheter och det kommunala självstyret.

Bilden kompliceras av att även Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ingår i spelet om hjälpmedlen. Alla kan göra mer för att förbättra hjälpmedelsförsörjningen.

– En av våra viktigaste uppgifter är att visa den samhällsekonomiska nyttan så att alla förstår att man får igen de pengar man lägger på hjälpmedel. Det finns stora vinster för samhället, inte minst när personer kommer i arbete och inte belastar försäkringssystemen, sa Jan Grönlund.

 

3. Finns det risk att brukarna kommer i kläm?  

Hanna Sejlitz från Hörselskadades riksförbund uttryckte farhågor om att valfrihetssystem gör det möjligt för företag att ta ut stora vinster på bekostnad av enskilda brukare.
– Vi har flera medlemmar som har drabbats. När de har vänt sig till vården har de fått veta att sortimentet är dåligt men att man kan få en bättre hörapparat om man betalar extra. Systemet är uppbyggt så att den enskilde blir utlämnad. Det behövs en spärr för att skydda individen, sa Hanna Sejlitz.

Maria Larsson noterade kritiken och svarade att ”det är sådan information vi behöver få in och väga samman” med annan information om hur många som lagt till egna pengar, hur bra informationen fungerar och hur nöjda brukarna är.
– Försöksverksamheterna är till för att rätta till brister. Att det inte är optimalt från början är inte så konstigt. Alla synpunkter är viktiga för oss, sa Maria Larsson.

Maria Larsson ville inte sätta betyg på företagens marknadsföring, men betonade att alternativet till Fritt val, enligt henne, är landstingets alltför begränsade sortiment.

Lena Hallengren höll inte med utan menade tvärtom att landstingets sortiment inte alls behöver vara dåligt och begränsat.
– Inget hindrar att landstinget har många och bra produkter att välja bland, sa Hallengren.

Även Pelle Kölhed menade att Fritt val inte behövs för att ge brukare tillgång till moderna hjälpmedel.
– Det borde vara möjligt inom dagen system. Det bästa man kan göra är att förse personerna med de mest funktionella hjälpmedel som finns utan att betala extra. Inom hörselsidan är landstingets sortiment så begränsat att man tvingas ut i ”fritt val” men då är det inte fritt val för den enskilde.

Oavsett valfrihetsssystem eller inte finns förbättringar att göra, enligt Jan Grönlund.
– Reglerna om upphandling, och hur man tillämpar dem, kan motverka utvecklingen mot bättre hjälpmedel. Det är en utmaning för oss att framöver inte alltid prioritera lägsta pris, sa Jan Grönlund.

 

4. Borde hjälpmedel ha en egen rättighetslag?

Handikapporganisationer som RTP vill ha en ny rättighetslag om hjälpmedel. Det skulle bland annat göra det möjligt att överklaga beslut om hjälpmedel.
– Idag kan jag aldrig överklaga sådana beslut eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte är en rättighetslag utan en ramlag, sa Pelle Kölhed.

Samtidigt börjar hjälpmedel bli så bra och användbara att vården ofta inte anser att det är vårdens uppgift att stå för hjälpmedlet – och därför tenderar att avsäga sig ansvaret.
– Med en hjälpmedelslag skulle vi få mer makt över rätten till hjälpmedel. Det skulle också innebära begränsningar för brukarna så jag tror att det skulle ge en bra balans åt båda hållen, sa Kölhed.

Bland politikerna gick åsikterna isär om behovet av en rättighetslag. Lena Hallengren nappade på idén.
– Det är något jag ska fundera på. Ekonomiskt sett skulle en rättighetslag bli en stor förändring eftersom staten då måste ta ett finansiellt ansvar.
Maria Larsson var däremot avvisande till förslaget.

Jan Grönlund uppmanade till försiktighet eftersom rättighetslag flyttar makten in i domstolsväsendet.
– Det kan leda till begränsningar och fyrkantighet som ingen vill ha, sa Grönlund som trodde att man kan skapa samarbeten av olika slag som är väl så framgångsrika som en rättighetslag.

 

5. Kommer användarna att få betala mer i egen-avgifter?

Den gamla rättviseprincipen om att funktionsnedsättningar inte ska medföra extra kostnader luckras upp efter hand som landsting inför fler avgifter. Så är utvecklingen enligt handikapporganisationer.

– Vi får signaler från medlemmar om att man får betala allt fler avgifter. I vilken utsträckning vill politikerna fortsätta den utvecklingen? Ska hjälpmedel vara kostnadsfria i framtiden eller ska de delfinansieras med avgifter? frågade Henrik Petrén, jurist inom RBU.

För barn och ungdomar ska vi ”definitivt” behålla principen om att hjälpmedel inte ska innebär merkostnader, svarade Maria Larsson. Men i övrigt är det upp till landstingen att bestämma och enligt ministern kan staten inte ta över det ansvaret. För att motverka egenavgifter och ge konsumenterna makt satsar man istället på öppna jämförelser.

Lena Hallengren sa att ”ambitionen aldrig får vara” att man ska merkostnader för funktionsnedsättningar:
– Jag är medveten om att det ser olika ut i olika landsting, men staten kan underlätta för landstingen. Det är nog inte många landstingspolitiker som vill tvinga folk att betala hjälpmedel själva.

 

6. Vad tycker branschen?

Hittills har hjälpmedelsleverantörerna varit ganska avvaktande till förslaget om Fritt val. Petrus Laestadius, vice vd för Swedish Medtech, sa på debatten att branschen är positiv och tror att det kommer att uppmuntra till innovationer.

– Men jag vill göra en markering. Vi ska inte tala om hjälpmedel som kostnader utan se det som investeringar. Hjälpmedel är en förutsättning för att vi ska klara den demografiska utvecklingen där allt färre ska försörja allt fler. Vi måste skapa bättre förutsättningar för folk att få ett fullvärdigt liv i sina hem istället för att flytta till institutioner.

På plats fanns även Nour Khalil från företaget Bestic. Han uttryckte oro över byråkrati och tröghet i hjälpmedelssystemet idag.
– Vi har en produkt som sparar tid åt assistenter, förbättrar livskvaliteten och är bra för statskassan, men vi har stött på stort motstånd inom landstingen, sa Nour Khalil.

– Det är svårt att nå fram och att få visa produkten för de som behöver den. I flera andra länder har vi haft större framgångar eftersom man där är mer öppna och mindre byråkratiska, sa Nour Khalil som uttryckte förhoppningar om att en kommande valfrihetsreform kan förbättra situationen.

 

7. Skulle en S-regering hantera hjälpmedel annorlunda?

Lena Hallengren betonade på olika sätt att det finns ideologiska skillnader i synen på hjälpmedel. Hon markerade att valfrihet, enligt Socialdemokraterna, inte får handla om storleken på den egna plånboken.
– Risken är uppenbar att plånboken kommer att spela en större roll framöver, trodde hon.

Hallengren vill ha en starkare statlig styrning än Maria Larsson.
– Det får inte vara så att möjligheten att leva ett gott liv blir beroende av vilken kommun man bor i. Kommunalt självstyre kan inte vara en överordnad princip när man diskuterar hjälpmedel. Utgångspunkten måste vara att den enskilde får det hjälpmedel som han eller hon behöver för att vara så aktiv som möjligt.

Hon är dock inte emot valfrihet som sådan.
– Om man kan och vill ska man självklart kunna påverka valet av hjälpmedel men det finns många frågetecken kring hur det ska fungera i praktiken. Vad ska man göra om hjälpmedelspengen inte räcker till? Det är klart att man behöver mycket stöd och hjälp för att kunna välja.

– Om man själv är stark och kan göra egna val och har en omgivning som hjälper till har man det bättre förspänt än andra. Men det är inte alltid man är stark, det är inte alltid man vet vart man ska vända, vad man har rätt till. Ibland lägger vi för mycket ansvar på den enskilde, sa Lena Hallengren.