De vill höja kunskap, status och yrkesstolthet hos personliga assistenter

Efter några år med personlig assistans märkte Alice och hennes mamma Susanne Saxvold allt tydligare varför vissa assistenter funkade bättre än andra. Tillsammans med assistenten Anna Andersson har Susanne nu skrivit en handbok för personliga assistenter, med Alice som ovärderligt bollplank.

LÄS ÄVEN: Rivstart för nya utbildningar för personliga assistenter

Alice har haft assistans i nio år

Solen gassar utanför lägenheten med utsikt över Forssjösjön i utkanten av Katrineholm. Här bor Alice, 21, med sin mamma Susanne. Alice tog nyligen studenten från naturbruksprogrammet på Himmelstalundsgymnasiet i Norrköping, och i köket står hennes studentskylt fortfarande lutad mot väggen, efter ett firande som slutade i ett spontant och blött vattenkrig helt i Alices smak.

Alice har haft assistans sen 12-årsåldern och har idag två assistenter förutom mamma Susanne. På frågan om hur en assistent ska eller inte ska vara behöver hon inte fundera särskilt länge:

– En assistent ska inte vara som en robot, tyst och stel. Hellre glad, pratig och lite ”ADHD-ig”. Det svåraste är när en assistent inte lyssnar på mig, utan har en massa egna åsikter. Det är också viktigt att vara avslappnad och ha humor och kunna skratta åt sig själv. Och att inte vara rädd för att smutsa ned sig när vi är i stallet eller ute i skogen, eller blöta ned sig i ett vattenkrig.

Blev vänner

För fyra år sedan sökte en personlig assistent vid namn Anna Andersson jobb hos Alice. Anna hade en bakgrund som förskollärare, massör och undersköterska, men tretton år tidigare förälskat sig i yrket personlig assistent. Hon och Alice kom bra överens och mamma Susanne upptäckte snart hur skönt och avslappnat det kändes när Anna jobbade.

– Jag började fundera på vad det var Anna gjorde, men kom fram till att det kanske i första hand var vad hon inte gjorde. Hon lade sig inte i mitt och övriga familjens liv över huvud taget, säger Susanne.

Det visade sig snart att Susanne och Anna hade gemensamma intressen, de älskade båda att skriva och hyste dessutom en gemensam kärlek för prestationsfri träning och friskvård. Vänskapen växte sig stark, vilket till slut gjorde det omöjligt för Anna att jobba kvar hos Alice.

– Jag valde att söka jobb hos annan brukare, men blev kvar som nära vän. När vi sågs diskuterade jag och Susanne ofta problem och utmaningar inom personlig assistans, berättar Anna.

En bok blir till

När Anna och Susanne träffades passade de också ofta på att ta en cykel- eller joggingtur. Susanne jobbade som lärare men hade en dröm om att starta företag, något som Anna inte var sen att haka på:

– Friskvård och personlig assistans låg oss bägge närmast och efter två timmars ”brainstormande” hade vi kokat ned vår idé. Men hur skulle vi nå ut? Jag föreslog att vi skulle skriva en enkel handbok som kunde fungera som ett utbildningsmaterial och som en kollega i fickan. Susanne var med på noterna och vi kom fram till att vi skulle ha korta kapitel, enkla att läsa, och till dessa erbjuda en fördjupande handledning för de assistansanordnare som vill använda den som ett verktyg. Dessutom skulle vi erbjuda onlineutbildning och föreläsningar, säger Anna.

Med Alice som bollplank växte boken ”Stolt assistent” fram och hösten 2022 såg den dagens ljus. Nyligen släpptes även onlineutbildningen, en introduktionsutbildning för personliga assistenter.

– Vi vet att det ser väldigt olika ut mellan anordnare, men alla som börjar arbeta som assistent bör få en grundutbildning innan man börjar. Inte bara kunskap om brukarens assistansbehov, HLR, lyftteknik, brand eller ergonomi. Utan i själva yrkesrollen. Det är så mycket som en assistent förväntas förstå som inte alls är självklart, säger Susanne.

Ämnen för diskussion

Boken består av 40 korta kapitel med ämnen som till exempel bemötande, intuition och värderingskrockar. Anna beskriver sina erfarenheter från de 15 arbetslag hon ingått i, Susanne sina erfarenheter av att arbetsleda assistenter i sitt hem. Det vanligaste misstaget hon gjort är att tro att den som börjar som assistent vet sitt uppdrag och vad som förväntas.

– Jag har lärt mig av mina misstag, och nu utgår jag ifrån att den som kommer inte vet någonting, jag berättar allt. En del assistenter har ett stort behov av att visa hur duktiga de är, i all välmening. De har hjärtat på rätta stället men de tar med sig sina egna föreställningar om hur saker ska göras och glömmer att arbetet handlar om att göra det som Alice vill, säger Susanne.

Anna nickar. Att nollställa sig när man börjar på ett nytt jobb är jätteviktigt, även om man utfört liknande arbetsmoment hos någon annan.

– Som assistent är det viktigt att jag är medveten om att jag är ovälkommen och välkommen på samma gång. När jag kommer på intervju kanske familjen haft tio kandidater före mig. De vill egentligen inte ha mig där alls. Det är viktigt att inte ta det personligt. Blir jag utvald däremot så känner jag mig stolt.

Kommunikation är viktigast

En genomgående röd tråd, som de båda återkommer till i boken, är vikten av kommunikation. Ingen ska behöva gissa vad den andra tänker eller tycker. Genom att lyssna och fråga kommer man långt.

– Det är inget fatta-själv-yrke och det behövs mer än personkemi. Att assistenten har intuition kan man inte ta för givet. Om man saknar denna egenskap behöver man vara extra lyhörd och ställa ännu fler frågor som ”hur vill du att jag agerar i den här situationen…?” säger Anna.

Konflikter mellan assistenter är oundvikligt, men kan lösas på mer eller mindre framgångsrika sätt.

– Konflikter och dålig stämning är allas ansvar. Vi är ju varandra arbetsmiljö. Folk gör fel, det kan vi inte komma ifrån. Men istället för att klaga på att kollegan tagit de sista handskarna och inte fyllt på, kan man göra det själv och sen ta upp lösningar på problemet på nästa möte. Vi måste komma ihåg att vi jobbar hemma hos människor, de kan aldrig gå hem från jobbet som vi assistenter kan. Alla har rätt att trivas i sina hem, säger Anna och Susanne fortsätter:

– När jag jobbade som lärare brukade jag använda en metod som heter ”Feed forward”. Den går ut på att du får klaga, men om du gör det behöver du också komma med förslag på lösning. Denna metod är väldigt effektiv och gör alla delaktiga i att komma framåt och lösa problem.

Vill skapa yrkesstolthet

De är båda överens om att yrkesgruppens status måste höjas. När Anna träffar nya bekanta och berättar vad hon jobbar med är det många som tror att personlig assistans är likställt med hemtjänst. När Susanne och Anna föreläste för blivande undersköterskor på ett vårdgymnasium, jämförde de yrkena personlig assistent och undersköterska på akuten.

– De flesta studenterna tyckte att jobbet på akuten lockade och hade högre status. När vi diskuterat ett tag och vi berättade att man kan få göra mer avancerade arbetsuppgifter som personlig assistent var det flera som ändrade sig, säger Anna.

Ett sätt att sprida kunskap och synliggöra yrket är att personliga assistenter själva börjar berätta mer om vad yrket innebär.

– Vi rekommenderar assistenter att träna på att prata om sitt yrke, och använda sig själva som talesperson. När vi är ute och föreläser uppmanar vi dem att fundera på frågan ”Varför är du en stolt assistent?” säger Susanne.

Med siktet på att nå så många assistansanordnare och personliga assistenter som möjligt ser de fram emot en höst med fler bokbeställningar och föreläsningar. Men först uppmanar Anna alla som kan att komma och delta i FunkisJoggen i Katrineholm den 10 augusti, ett lopp som hon och Susanne är arrangörer till.

– Man springer, rullar eller går så många varv man vill. Helt prestationsfritt alltså!

Gruff i arbetslaget (dikt)

Kollegor o härlig gemenskap
eller konflikter o utanförskap.
Osämja, tjafs o bråk,
fantasier, prat o kroppsspråk
kan lätt tolkas fel o vi börjar titta snett.
Lär dig fråga så du vet att du förstått rätt.
Med bra kommunikation
kan ni öka samvaron o tillvaron.
Brukaren påverkas av allt som händer i laget,
att arbeta som ett starkt team är svårslaget.

Ur boken Stolt assistent.