Delseger i kampen för Fridas rätt till en teckenspråkig miljö
Är det goda levnadsvillkor för en döv, ung flicka som vuxit upp i teckenspråkig miljö att dela boende med tre hörande, en döv på 60+ och en dövblind 80-åring?
Det tycker Härnösands kommun, men Fridas föräldrar David och Christine Tölix kämpar för att hon skall få bo kvar på Mo Gård, som kan erbjuda goda levnadsvillkor i en teckenspråkig miljö.
– Det har börjat blåsa allt kallare vindar i de svenska kommunerna, man börjar allt mer se mellan fingrarna med lagarna, vad gäller LSS-lagen, med den primära målsättningen att spara pengar, menar David Tölix.
I början av november segrade familjen ändå i Förvaltningsrätten i Härnösand: Frida fick rätt till fortsatt vistelse med stöd av socialtjänstlagen, SoL, på Mo Gård i Finspång.
Men ärendet är komplicerat, och består av både SoL och LSS.
För den del av ärendet som gäller LSS, lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade, finns en överklagan i Högsta Förvaltningsdomstolen. Detta ärende handlar också om rätten till goda levnadsvillkor i en teckenspråkig miljö.
Familjen flyttade till Härnösand när Frida var sju år, från finlandssvenska Vasa. Anledningen var att föräldrarna ville ge henne möjlighet att gå på Kristinaskolan, en skola för döva och hörselskadade som fanns just i den här staden på andra sidan Bottenhavet.
– Hade vi vetat vad vi vet idag hade vi kanske hellre flyttat till Stockholm, säger David Tölix.
22-åriga Frida är döv och har också andra funktionsnedsättningar (Tourette, lätt utvecklingsstörning och dyslexi). Efter att ha vistats hela sin skoltid i en teckenspråkig miljö tog hon studenten i våras. Nu har hon fått börja på likaledes teckenspråkiga Mo Gårds folkhögskola i Norrköping.
Efter grundsärskolan kom Frida först till Örebro Särgymnasium, där hon gick ett halvår, innan hon för snart fyra år sedan flyttade till Mo Gård i Finspång, där hon slutfört gymnasiesärskolan och funnit sig väl tillrätta.
Fridas pappa berättar att ett 30-tal inbjudna teckenspråkiga gäster firade hennes student i våras i en fullständigt teckenspråkig miljö. Vilken lycka att få se Frida, vart än hon vände sig så flödade det av teckenspråkets mångfacetterade uttrycksformer.
– På Mo Gård har hon vänner och ett socialt liv i en teckenspråkig miljö, det hade hon inte kunnat få här i Härnösand.
Men sedan det lyckliga studentfirande har det varit mycket dramatik, flera gånger om. Familjen har stridit i ett år för Fridas möjlighet att vara kvar på Mo Gård. David Tölix berättar att det har varit tal om tvångshämtning vid flera tillfällen, en gång lyckades föräldrarna avstyra det med bara en dags varsel och få ett interimistiskt beslut från Förvaltningsrätten, vilket stoppade hämtningen.
Föräldrarna har arbetat nästan varje dag med täta kontakter med myndigheter, och har bland annat skrivit brev till SKL, Sveriges kommuner och Landsting, och till Socialstyrelsen, ett inlägg som de känner har fått ett positivt bemötande.
– Det är ju uppenbart att varken kommuner eller domstolar egentligen vet vad den komplicerade frågan om teckenspråkig miljö betyder. Teckenspråkig miljö innebär att brukaren har rätt till ett boende med döva, jämnåriga teckenspråkiga samt teckenspråkig personal. Det borde skapas ett resurscentrum för sådana frågor, menar David Thölix.
Familjen har fått stöd i sitt arbete för att Frida ska få vara kvar på Mo Gård av bland annat den välrenommerade psykiatern Ann Gardner, som arbetar för stiftelsen på konsultbasis, och som lovordas av Fridas pappa:
– Det var fantastiskt, på ett timslångt möte så förstod hon vad som händer inne i Frida på ett sätt som ingen annan har kunnat göra. Ann Gardner misstänkte Tourettes syndrom på direkten.
Hur har då Frida själv tagit den här uppståndelsen? Svaret är att hon inte har behövt få veta hur hotande nära det har varit att hon tvingats bryta upp från den teckenspråkiga miljö på Mo Gård hon funnit sig så väl tillrätta i.
Och under tiden går kampen vidare för att hävda Fridas rätt till goda levnadsvillkor i en fullständigt teckenspråkig miljö.
