Det är ett stort problem att vår dotter ständigt biter på händer och föremål

Ibland kan det lindra om barnet får något att bita på eller att stimulera käkleden, skriver Ågrenskas expert Psa Mogren som svar på en läsarfråga.

”Jag är förälder till en åttaårig flicka med diagnosen Cri du Chat. Det är ett stort problem att hon ständigt biter på händer och föremål. Jag undrar om det finns något man kan göra för att få henne att sluta med den här ovanan. Ska vi försöka hindra henne från att bita? Vem kan hjälpa oss med att få henne att sluta? Varför gör hon så?”
Förälder

Svar:
Det är en viktig fråga som du tar upp. I mitt arbete som logoped på Mun-H-Center träffar jag både barn och vuxna med så kallad ”bitovana”. Många föräldrar till barn med Cri du Chat rapporterar att deras barn biter på händer och föremål. Det kan bli ett stort problem eftersom det inte upplevs som socialt accepterat. Dessutom ökar saliven när man ständigt har något i munnen vilket kan förvärra en dreglingsproblematik. Det kan också ge besvärliga skador på händer och fingrar. I värsta fall kan det bli skador på tänderna om barnet till exempel biter på hårda föremål och det kan kanske även ge bettavvikelser om ovanan pågår långa stunder under dagen. Det finns inga enkla lösningar på den här problematiken men jag ska försöka att ge lite idéer och förslag till vad man kan göra.
 
Undersöker världen
Det är vanligt att små barn biter eller suger på händer och föremål. Munnen är ett centrum för sinnesupplevelser i kroppen. Det lilla barnet undersöker världen med munnen och det är ett naturligt steg i utvecklingen att stoppa allt i munnen för att undersöka det. Att suga på napp och tumme är också ett sätt att tillfredställa det tidiga sugbehovet som det riktigt lilla barnet har. Genom att suga kan barnet bli lugnt och tillfredställt. Munnen förknippas med något positivt och den sensoriska stimulansen som barnet får genom munnen kan lugna och trösta. När barnet blir äldre försvinner behovet av att suga och det ersätts av andra funktioner som kräver mer motoriska färdigheter som att tugga, bita och prata. För barn som av någon anledning har en försenad eller avvikande sensorisk, motorisk och kognitiv utveckling kan dessa tidiga funktionsmönster kvarstå även när de blir äldre.

Vi biter på naglarna
Den bakomliggande orsaken till bitovanor är ännu inte känd men det finns en teori om att käkleden spelar en stor roll. Alla aktiviteter som innefattar munnen stimulerar käkleden och käkleden är centrum för att ”organisera” kroppen, för att lugna ner oss och för att hitta stabilitet i kroppen. Hos många människor finns behov av att stimulera munnen när vi blir oroliga eller nervösa. Vi biter på naglarna eller på läpparna, tuggar tuggummi eller tröstäter, listan kan göras lång. Alla dessa aktiviteter ger sensorisk information till käkleden. Andra beteenden, som att gnissla tänder eller bita ihop kraftigt, ger också stimulans på samma sätt. Om man har nedsatt muskeltonus eller muskelsvaghet har man ofta även nedsatt känsel, hyposensibilitet. Den här nedsatta känseln ger ett ökat behov av mer sensorisk information. Detta kan vara ett svar på din fråga om varför din flicka har ett behov av att bita. Många barn med Cri du Chat har påverkan på sin förmåga att uppfatta och tolka sinnesintryck och de har också ofta påverkan på sin munmotoriska förmåga.

Sensorisk upplevelse
Att bita på händer och föremål ger en kraftig sensorisk upplevelse som barnet behöver och mår bra av. Kanske använder din flicka bitandet som ett sätt att lugna ner sig när hon känner sig orolig och nervös? För att veta om det är så behöver ni kartlägga beteendet. Är det så att bitandet ökar när hon är orolig eller inte vet vad som ska hända eller när hon inte kan kommunicera vad hon vill? Vår första impuls är ju ofta att säga till barnet att sluta eller helt enkelt ta bort föremålet eller händerna. Men om vi tänker oss att bitandet fyller en viktig funktion för barnet kan vi inte lyckas med att bryta ovanan på detta sätt om vi inte samtidigt erbjuder något annat att bita på. Att uppmuntra barnet att tugga på något annat som är gjort för att tugga på, som en Chewy tube eller en Grabbare, kan vara ett sätt. Att stimulera barnet över käkleden med något redskap som vibrerar för att ge mycket sensorisk stimulans kan vara ett annat sätt. Det kan också vara en god idé att tänka på att ge barnet mat som behöver tuggas och bearbetas lite mer, naturligtvis under kontrollerade former, och helt enkelt lära barnet att tugga på ett funktionellt och effektivt sätt. Att öka barnets oralmotoriska förmåga genom att öka styrkan i tuggmusklerna och förbättra käkens funktion kan vara ett sätt att minska bitovanan.

Involvera flera
Man behöver också involvera flera yrkesgrupper i nätverket kring barnet. Eftersom det också handlar om att ändra på ett beteende kan man vara hjälpt av att engagera en psykolog som kan hjälpa till med att kartlägga beteendet och visa hur man kan använda sig av positiv förstärkning för att också ge barnet motivation att sluta med beteendet.

Åtgärder ser olika ut
Om man kommer fram till att barnet även använder bitandet i kommunikativt syfte, det vill säga för att visa att hon känner sig orolig eller är understimulerad, är det viktigt att tänka på hur vi kan hjälpa barnet och erbjuda andra mer effektiva sätt att kommunicera detta. Beroende på barnets kognitiva och språkliga nivå kan dessa åtgärder se olika ut och måste anpassas efter varje barns förmåga. Det finns ingen snabblösning för ett så komplext problem som bitovana MEN det finns många saker att göra och det är viktigt att de olika yrkesgrupperna i teamet samarbetar för att på bästa sätt lösa problemet. Logopeden i habiliteringsteamet kanske kan vara ytterst ansvarig för frågan men med ett multiprofessionellt förhållningssätt kommer man alltid längst. Lycka till!

Åsa Mogren
Leg Logoped
Mun-H-Center