”Det är viktigt att förstå att enskildas trygghet står på spel”

För snart sju år sedan nödstoppade riksdagen tvåårsomprövningarna inom personlig assistans. Nu befarar många att regeringen vill återinföra bredare omprövningar.

En stark motståndare till detta är RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, och dess förbundsjurist Li Wicén.

Hotar rättssäkerhet och trygghet

Hon menar att nya omprövningsregler, som efterlyses av bland annat Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, kan öppna upp för en enorm rättsosäkerhet. Nya regler kan också hota enskilda människors trygghet genom avsteg från principen om gynnande besluts negativa rättskraft.

Här nedan svarar Li Wicén på sju frågor om den aktuella debatten om nya omprövningar.

Myndigheter efterlyser nya omprövning för att minska felaktigheter – det är väl viktigt?

Att införa regelbundna omprövningar motiveras av ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, med att det förekommer ett omfattande ”överutnyttjande” inom assistansersättningen. Avgörande är alltså hur omfattande fusket faktiskt är. Att det förekommer välfärdskriminalitet inom assistansersättningen är nog alla överens om, däremot vet vi ganska lite om omfattningen av den kriminaliteten. De uppskattningar av mörkertalen som genomförts av bland annat FUT- och KUT-delegationen är ovetenskapliga enligt svenska forskare och dessa siffror är i princip grundade på gissningar.

Uppfattningen av att det är vanligt med ”fusk” inom en viss välfärdsförmån ökar sannolikheten för att man motsätter sig välfärdsförmånen och förespråkar nedskärningar, och vice versa. Detta är väldokumenterat i statsvetenskaplig forskning.

Det är därför viktigt att påståenden om överutnyttjanden av assistansersättning faktiskt stämmer och inte är tagna ur luften. I dagsläget har vi dock inga tillförlitliga siffror och då tycker jag att man ska vara försiktig med att genomföra ingripande politiska förändringar inom socialförsäkringen med utgångspunkt i dem siffrorna.

Hur påverkas tryggheten för den enskilde av nya omprövningar?

Det är viktigt att veta vad som står på spel när man pratar om omprövning. Omprövning hör ihop med den förvaltningsrättsliga principen om negativ rättskraft vid gynnande beslut. Principen innebär bland annat att gynnande beslut inte får ändras till den enskildes nackdel hursomhelst. Beslut om assistansersättning är ett bra exempel på ett gynnande beslut.

Principen om negativ rättskraft vid gynnande beslut är viktig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Tanken är att enskilda ska kunna lita på förvaltningsbeslut utan att behöva oroa sig över eller chockas av plötsliga förändringar som får långtgående konsekvenser. Det ska vara möjligt att förlita sig på ett förvaltningsbeslut och planera framtiden utifrån det.

Principen om negativ rättskraft vid gynnande beslut stärker rättssäkerheten inom förvaltningen eftersom det tvingar myndigheterna att vara noggranna i sitt beslutsfattande, då möjligheterna att ändra felaktiga beslut i efterhand är begränsade. Det ger större kvalitet i beslutsfattandet inom förvaltningen och skapar även trygghet för den enskilde eftersom det förhindrar oriktiga beslut men även maktmissbruk hos enskilda tjänstemän.

Vilken betydelse har principen om negativ rättskraft för stöden enligt LSS?

Inom välfärdsrätten är principen om gynnande besluts negativa rättskraft oerhört viktig för att förverkliga de principer och mål som lagstiftningen bygger på.

I LSS 7 § st. 2 framhävs särskilt vikten av att insatser och stöd präglas av varaktighet. I specialmotiveringen till LSS 7 § framgår det att den enskilde ska kunna lita på att insatser ges så länge behov föreligger, och att kontinuitet ska garanteras. I propositionen framgår även att syftet med personlig assistans är att garantera en kontinuitet i stödet och därmed trygghet för den enskilde och hens närstående. Det uttalades även att kontinuitet är en av de bärande principerna inom svensk funktionshinderspolitik.

Om beslut om assistans inte skyddas från att ändras till den enskildes nackdel hursomhelst riskerar syftena med LSS att förfelas.

Vad kan man göra istället för utökade omprövningar?

ISF hävdar att frånvaron av tvåårsomprövningar innebär att det blivit svårare för Försäkringskassan att upptäcka och förhindra felaktiga utbetalningar och kriminalitet (ISF, Rapport 2022:9, s.68). Problemet är dock inte nödvändigtvis den begränsade möjligheten att ompröva assistansbeslut. Problemet är snarare att det saknas rättsliga grunder för att genomföra mer grundliga kontroller av gällande assistansbeslut.

I stället för att utöka Försäkringskassans rätt att ompröva assistansbeslut kan man se över myndighetens möjlighet att genomföra kontroller och utöka utredningsbefogenheterna vid kontrollerna. Detta är något ISF själv uppmärksammar i sin rapport (ISF, Rapport 2022:9, s.49). På den vägen kan felaktigheter upptäckas utan att personer vars behov är oförändrade behöver oroa sig över att få hela sitt assistansbeslut upprivet.

Det är denna lösning som RBU förespråkar, istället för utökade omprövningar, det villl säga att man ger Försäkringskassan möjlighet att göra regelbundna uppföljningar med de utredningsbefogenheter som behövs för att kunna kontrollera att det inte sker felaktiga utbetalningar.

Det finns också möjlighet att göra indragning eller nedsättning enligt SFB 110 kap. 52 §, när felaktiga utbetalningar har orsakats av den enskilde. Indragningen kan gälla under viss tid eller tills vidare och i praktiken är det svårt att se någon skillnad mellan en indragning på obestämd tid och ett avslagsbeslut vid en omprövning. I situationer där den felaktiga utbetalningen har orsakats av Försäkringskassan finns möjlighet att ändra beslutet för framtida utbetalningar enligt SFB 113 kap. 3 §.

Regeln om indragning och nedsättning är alltid tillämplig när den enskilde har orsakat en felaktig utbetalning och beslut om återkrav har fattats. Regeln om ändring, som är tillämplig när det är myndigheten som av misstag har orsakat en felaktig utbetalning, är möjligen lite mer begränsad eftersom det krävs att misstaget är ”uppenbart”.

Räcker det verkligen med dagens regler för omprövningar?

Jag har svårt att förstå varför redan gällande regler om indragning, nedsättning, omprövning och ändring tillsammans inte skulle vara tillräckliga. Jag förstår inte heller varför mindre ingripande åtgärder inte skulle räcka. Försäkringskassan har fler sätt att stoppa utbetalningar på än genom omprövningar, därför behöver man inte i första hand utöka möjligheterna till omprövning.

Kravet på väsentligt ändrade förhållanden är i praktiken väldigt lågt ställt. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen finns ingen nedre gräns för hur stor förändringen måste vara i rätten till assistanstimmar för att ändringen ska kunna betraktas som väsentlig.

Just nu granskar jag hundratals beslut om assistansersättning från Försäkringskassan och ganska små odramatiska händelser betraktas regelmässigt som väsentligt ändrade förhållanden av Försäkringskassan. I princip alla förändringar i den enskildes liv som innebär att rätten till ersättning minskar i någon mån, oavsett hur liten minskningen är, betraktas som ett väsentligt ändrat förhållande. Exempel är om den enskilde har flyttat ihop med en partner eller bytt skola. Det enda som inte kan beaktas är ändringar i rättsläget, eftersom det inte är kopplat till den enskilde.

Det finns alltså stort utrymme för omprövningar om Försäkringskassan får kännedom om ändrade förhållanden. Problemet är att Försäkringskassan inte självmant kan undersöka eller kontrollera om det uppstått ändrade förhållanden om de inte fått in uppgifter om att något har förändrats från till exempel den assistansberättigade själv, anonyma anmälare, kommunen eller assistansanordnaren. Detta kan man ändra på utan att ge Försäkringskassan utökade möjligheter att ompröva assistansbeslut.

Vad ska man som enskild tänka på vid omprövning av assistans?

Det är svårt att ge generella tips angående omprövning. När man får möjlighet att yttra sig inför en omprövning så meddelar Försäkringskassan vilka omständigheter som de anser har förändrats och så vidare. Det är viktigt att man läser igenom det noga och försöker att bemöta det med till exempel nya läkarintyg som motsäger det Försäkringskassan säger.

Påstår Försäkringskassan att hälsan har förbättrats och hjälpbehoven minskat? Ifrågasätt det med nya läkarintyg som motsäger hälsoförbättringarna. Upprepa inte bara det som är känt sedan innan. Ta hjälp av ditt assistansbolag och överklaga om du inte blir nöjd med beslutet!