”Det liknar en fattighjonsauktion”

- Många underskattar vad personer med funktionsnedsättningar kan prestera. Inga andra söker jobb genom att tala om vad de INTE kan, säger Ylva Johansson.

Ylva Johansson värnar om meddelarfrihet och varnar för nya monopol

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

Mardrömmen är att personalen inom privata företag inte vågar berätta om brister i den egna verksamheten, menar socialdemokraternas Ylva Johansson som ser bristen på meddelarfrihet inom det privata näringslivet som ett allvarligt problem. Anställda inom offentlig verksamhet har enligt lag alltid rätt att uttala sig, men på privata företag kan medarbetare i praktiken beläggas med munkavle.

Mardrömmen är att personalen inom privata företag inte vågar berätta om brister i den egna verksamheten, menar socialdemokraternas Ylva Johansson som ser bristen på meddelarfrihet inom det privata näringslivet som ett allvarligt problem. Anställda inom offentlig verksamhet har enligt lag alltid rätt att uttala sig, men på privata företag kan medarbetare i praktiken beläggas med munkavle.

– Om man ska arbeta inom vård och omsorg måste även privata företag acceptera att personalen har meddelarfrihet och inte hävda att det är företagshemligheter, säger Ylva Johanson som vill ändra lagen för att ge privatanställda rättighet som motsvarar offentliganställdas meddelarfrihet.
Hon begär därför att den pågående patientsäkerhetsutredningen ska få ett tilläggsdirektiv om detta.
Redan nu anser hon att landsting och kommuner måste ställa motsvarande krav på meddelarfrihet vid upphandling av vård och omsorg.
– Lex Sarah gäller även privata företag men omfattar bara direkta missförhållanden och mycket faller utanför detta, till exempel att man inte rapporterar till kvalitetsregister, prioriterar fel mellan patienter eller snålar och inte ger tillgång till den behandling eller den medicin som man borde göra. Mycket kan vara fel utan att vara kränkningar eller andra tydliga missförhållanden.

Vårdföretagarnas ordförande Anne-Sophie Sjöberg säger att hon aldrig har råkat ut för ”situationer då bristen på meddelarfrihet har varit ett problem”.
– Inom ramen för olika vårdkategoriers legitimationer finns en skyldighet att säga till om missförhållanden. Om det rör företagets drift får man utgå från att det finns ett sådant förtroende mellan ledning och medarbetare att man tar upp frågan internt först, säger Anne-Sophie Sjöberg som ändå inte har något emot att skriva in meddelarfrihet i avtal.
– Vi sätter inte munkavle på någon utan det råder full frihet på detta område inom de företag jag känner till, samtidigt som jag anser att förstahandsalternativet måste vara att ledning och medarbetare diskuterar sig fram till en lösning.
– Om man är en seriös aktör har man etiska plattformar. Det är viktigt att man pratar om sina värderingar i alla företag, men extra viktigt inom vård och omsorg, säger Anne-Sophie Sjöberg.
Föräldrakrafts kartläggning (se sidorna 45–47) visar att de flesta större företag redan idag utlovar meddelarfrihet för personalen. Attendo, Carema, Prak­tiker­tjänst och Capio uppger alla att personalen har samma meddelarfrihet som offentliganställda.
– Vi vill att kommunerna vid upphandling kräver likvärdig öppenhet som i kommunalt drivna verksamheter, uppger Carema.

Idag vinner ofta lägst pris i landstingens och kommunernas upphandlingar av vård och omsorg. För att skapa trygghet hos anhöriga och patienter behöver andra kvalitetsfaktorer väga tyngre.
De ”öppna jämförelserna” som myndigheter och politiker talar sig varma för erbjuder än så länge inget större stöd för allmänheten. De är alltför begränsade och outvecklade för att ge vägledning om den verkliga kvaliteten. Nya grepp måste till.
– Jag ser framför mig nya regelverk, kvalitetssystem och certifieringar för att skapa en trygghet, men vi har långt kvar innan vi når dit, säger Göran Fredriksson på Frösunda LSS AB, som framförallt bedriver personlig assistans.
Politiker är överens om valfriheten – men frågan hur det ska gå till är mycket kontroversiell. Den socialdemokratiska oppositionen betecknar privatiseringarna inom Stockholms län som hysteriska och orättvisa till nackdel för utsatta grupper och områden.
– Det liknar en fattighjonsauktion där lägst pris vinner och de stora företagen tar över, säger socialdemokraternas Ylva Johansson som befarar att det gamla monopolet bara kommer att ersättas av ett annat monopol dominerat av ett fåtal penningstarka utförare.

Landstingets borgerliga ledning räknar dock med att den nya valfriheten kommer att öka produktiviteten och tillgängligheten så kraftigt att antalet husläkarbesök bara i Stockholm kan öka med mer än en halv miljon under 2008.
– Det är en mycket stor ökning och vi känner ingen som helst oro för att det inte ska fungera bra. Den stora utmaningen blir istället att få invånarna att verkligen dra nytta av det nya systemet och möjligheten att påverka sin sjukvård, säger Christina Torstensson, hälso- och sjukvårdsdirektör.

Privata vårdföretag känner sig ofta orättvist behandlade i debatten när missförhållanden uppmärksammas.
– Den vård som utförs inom offentlig sektor har också stora kvalitetsskillnader en det uppmärksammas inte lika mycket som problem inom privata vårdföretag, påpekar Ralph Riber, som är styrelseordförande för Care­ma.
– Oron fokuseras på det som inte är offentlig verksamhet. Det privata känns lite läskigt. Sam­tidigt som många känner otrygghet inför förändringar kan det skapa fantastiska möjligheter till variation, säger Riber och pekar bland annat på Caremas verksamhet för barn med funktionsnedsättningar inom Orkidén, där han menar att Carema är ett ledande företag.
– Valfriheten stimulerar till ett större utbud och att många fler vågar utveckla verksamheter. Valfrihet gör det också tydligt på vems uppdrag man utför tjänsten. Om det inte fungerar bra försvinner intäkten, så grundidén är väldigt sund, säger Ralph Riber.

Valfrihet är hörnstenen i moderniseringen av svenska välfärden, menar An­ne-Sophie Sjöberg som sedan ett halvår är ordförande för branschorganisationen Vårdföre­tagar­na, som har 18 000 medlemsföretag med totalt 45 000 årsanställda. Hon är orolig för att diskussionen om privatisering leder fel om inte utvecklingen följs upp noga.
– Vi vill ha en ny oberoende granskning, kanske ett nytt granskningsinstitut som granskar både privata och offentliga verksamheter. Nu ställs vi mot varandra och det gagnar ingen. Det är viktigt att samma kriterier gäller oavsett vem som är utförare.
Granskningsinstitutet bör ha en öppen redovisning av de medicinska kvalitetsparametrarna, som redan finns tillgängliga i stor utsträckning men är spridda på olika platser med varierande öppenhet.
– Vi tycker att ett institut ska ta hand om kvalitetsparametrarna och se till att de blir riktigt öppna och tillgängliga, säger Anne-Sophie Sjöberg.
– På något sätt måste vi också organisera annan kunskap så att patienter och anhöriga kan göra val som är baserade på kunskap. I mina olika verksamheter jag själv försökt vara föregångare genom att publicera patientenkäter och redovisa uppgifter om tillgänglighet med mera på hemsidan, säger Anne-Sophie Sjöberg och tar som exempel BB Stockholm (vars webbadress är www.bbstockholm.se).
 – Detta blir allt vanligare men fortfarande är det bara en liten andel av vårdföretagen som gör det. Nästan alla företag har massor av statistik så varför inte vara öppen med informationen? Med de kunskapsbaserade valen blir detta ofrånkomligt och så småningom kommer det att finnas en standard, säger Anne-Sophie Sjöberg.
I maj hoppas hon att kunna samla nyckelpersoner till ett möte för att diskutera startandet av ett granskningsinstitut.
– Vi kartlägger vilka personer som bör ingå i gruppen och jag tror att det blir representanter för Sveriges Kommuner och Landsting, Social­sty­rel­sen, medicinska specialiteter och fackliga organisationer. Vår förhoppning är att ett oberoende granskningsinstitut ska kunna bildas före valet 2010.

Även Sveriges Kommuner och Lands­ting, SKL, efterlyser bättre möjligheter till jämförelser. Socialstyrelsens ”öppna jämförelser” har inte varit tillräckliga.
– Jämförelser är bra och sätter press på verksamheter att utvecklas, säger Håkan Sörman, vd på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Men i Socialstyrelsens senaste rapport om jämförelser saknas fortfarande resultat. Den ger därför en mycket begränsad bild av kvaliteten.
Socialstyrelsens rapport har nyckeltal som visar bland annat personalens utbildning och personaltäthet.
– Det finns nästan inga mått på resultaten av insatserna, säger Håkan Sörman. Hur mår man? Är man trygg, blir man vänligt bemött och får god vård?

De privata vårdjättarna har sett vart vinden blåser och arbetar intensivt med enkäter och andra verktyg för att utveckla mätningen av kvaliteten.
Capioägda sjukhuset St Göran på Kungsholmen i Stockholm har en kvalitetsredovisningen som är unik för Sverige, med rullande undersökningar av hur nöjda patienterna är. Enkäten omfattar samtliga vårdavdelningar och mottagningar på St Göran. Capio arbetar ständigt med att förbättra mätningen av de medicinska resultaten, även för att läkarna själva ska kunna jämföra sig med nationella kvalitetsregister.

En nyckelfråga är att utveckla smarta administrativa system som gör det möjligt att få fram information som är relevant för både vårdgivarna och deras kunder.
Flera företag är intensivt upptagna med att se över sina kvalitets- och ledningssystemet. Tanken är att kvalitetsindikatorer ska bli ett viktigt konkurrensmedel.
Att ”kunden” känner trygghet och förtroende är avgörande för en utförare. Men att mäta detta är svårt. Det blir ofta en subjektiv uppfattning.
– Det viktigaste är att kunden är nöjd med hur uppdraget har utförts, det andra blir verktyg för att komma dit, resonerar Göran Fredriksson, Frösunda.
Företagens kundenkäter är sällan ett bra medel för utomstående att bedöma sakernas tillstånd. När företag själva mäter slutar det vanligen med höga betyg. Statistik kan vinklas.
– Jag kan tänka mig att en tillståndsgivare, till exempel Försäkringskassan, standardiserar sättet att undersöka hur nöjda kunderna är. Men detta är ingen lättplockad frukt. Våra egna mätningar är hyggligt välutvecklade men vi måste vidareutveckla dem mycket mer i framtiden, säger Göran Fredriksson.

Är det då inte hög tid att vårdföretag börjar arbeta mer systematiskt med uppförandekoder för medarbetarna? Tendens är tydlig – allt fler utbildar medarbetarna om respekt för individen, jämställdhet och andra värderingar. Ibland samlas allt detta i en handbok, i tryck eller på intranätet, som kan bli omfattande.
– Naturligtvis är det oerhört svårt att vara säker på att allt fungerar bra på annat sätt än att vara observant och ha regelbundna möten med brukarna och anhöriga. Grunden är att rekrytera rätt personal och kompetensutveckla dem med rätt utbildning och attityd, säger Göran Fredriksson.

Publicerad:
2008-02-01

Av: Valter Bengtsson

Nyckelord:


ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Humana