Döm inte ut gruppbostaden

Döm inte ut gruppbostad som LSS-insats. Döm ut de ansvariga i kommunen och de privata utförarna!

Det är inte insatsen gruppbostad som är fel, utan hur den numera beslutas och utförs ute i kommunerna.

Döm ut kommunerna för att de inte bygger tillräckligt många gruppbostäder, trots att de har utmärkta planeringsunderlag från särskolan.

Döm ut kommunerna för att, när de bygger så bygger de emot den ursprungliga tanken i LSS, att det skulle vara hemlika bostadslägenheter med tre till fem boende, planerade efter dessa boendet unika behov, till exempel möjlighet till sociala kontakter.

Nu bygger kommunerna nästan alltid för sex boende, för att de får göra detta efter ett par obetänkta domar i HFD, där justitieråden tillät sex boende i gruppbostäder, trots Socialstyrelsens rekommendationer och allmänna råd. Det tvingade Socialstyrelsen att ändra i sina skrifter, till ”I en gruppbostad bör i regel endast tre till fem personer bo. Ytterligare någon bör kunna accepteras men endast under förutsättning att samtliga personer som bor i gruppbostaden tillförsäkras goda levnadsvillkor”.

Jag säger med rätta ”obetänkt” av HFD-juristerna, som saknar grundläggande kunskap om LSS-gruppens problem och behov. De får dessa uppmålade av kommunen och SKL, som ju i praktiken är jäviga som part i målet. Det som är fullständigt galet i detta är att LSS tillkom som en fortssättning på 1986 års Omsorgslag, där mycket möda och utredning lagts ner av riktiga experter på berört område. Dessa har tydligt beskrivet hur en gruppbostad skulle se ut och varför. Det ändrades nu ”med ett penndrag” och utan att förstå de långsiktiga konsekvenserna av icke experter på detta område.

Döm ut kommunerna för att de, som Karl Grunewald så ofta påpekade, brustit i sitt ansvar att tillse att personalen har den kompetens som faktisk LSS föreskriver i andra stycket i 6 paragrafen, ”För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges”.

Döm ut kommunerna för att de är på god väg att åter-institutionalisera gruppbostäderna igen, vilket naturligtvis är en allvarlig missil mot lagens mening och dess tillkomst.

Döm ut vissa privata stora utförare av drift av gruppbostäder ägda av rikskapital, för att målet för ett riskkapital alltid är maximal vinst, inte kvalitet i omvårdnaden.  Det innebär att man sparar på personalen, antingen med antalet eller med kompetensen. Kommunerna har dock huvudansvaret för även dessa upphandlade verksamheter och de brister då i sitt övervakande ansvar.

Vad jag skriver ovan gäller naturligtvis inte alla utförare av insatsen gruppbostad i LSS, men tillräckligt många för att skrämma oss anhöriga och gode män att söka insatsen gruppbostad för våra huvudmän. Och det ger tyvärr även andra kommuner bränsle i sina ständiga ”rationaliseringar” (= försämring för boende och personal).

Vi alla som kan måste slåss för bra gruppbostäder för vissa personer på samma sätt som vi nu kämpar för rätt till assistansersättning för vissa andra.