Eken ger Emma ro

Publicerat av
Katarina Nyberg
Dela

Förskolan Eken i Borlänge har två småbarns­avdelningar och en syskonavdelning. Och så finns sedan femton år specialavdelningen Blåklockan för barn med särskilda behov.

Blåklockan startades av Borlänge kommun som ett ettårigt projekt.  När det året var slut tog kommunen beslut om att avdelningen skulle finnas kvar i verksamheten. Och på den vägen är det.

Siri Modig är biträdande rektor på förskolan Eken.

– Förutom den dagliga verksamheten erbjuder Blåklockan också avlastning till föräldrar tre onsdagsnätter och en helg per månad. Det är tryggt för barnen och för föräldrarna att det är samma personal, dag som natt.

Tidigare köptes den tjänsten in från grannkommunen Falun.

Tillsammans med andra

Genom att Blåklockan ingår i en större förskola finns alltid möjlighet för barnen att delta i övriga avdelningars verksamhet.

– Det är inte kvalitet för alla barn att vara integrerade, säger Siri Modig. En bättre lösning kan vara att avdelningen är integrerad istället för att varje barn är det.

Barnen från Blåklockan deltar i möjligaste mån i gymnastik, måltider, utelekar och andra aktiviteter tillsammans med barn från Ekens olika avdelningar.

– Det är öppet åt båda håll, säger Eva Gnospelius, specialpedagog på hela förskolan, men med merparten av sin tid på Blåklockan.

– De större barnen knackar ofta på och vill komma in till oss. De tycker det är skönt att vara här och äta mellanmål.  

Blåklockan har plats för fyra till sju barn, litet beroende på hur mycket resurser som behöver sättas in.

– Vi har haft nio barn som mest, säger Tina Palm, pedagog på Blåklockan. Ibland är det kö till våra platser, ibland inte. Just nu har vi fem barn i åldern fyra till sex år.

Barnen på Blåklockan går i allmänhet vidare till resursskolan. Personalen har samordningsmöten med resursskolan och andra inblandade parter för att planera övergången. När barnen ska föras över till resursskolan görs en pedagogisk bedömning som följer med varje barn. Det sker med föräldrarnas medgivande.

Fem pedagoger

Personalstyrkan består av en specialpedagog och fyra pedagoger på heltid och en tjänst på 75 procent som förutom dagtid arbetar vaken nattetid.

Var och en i personalen har ansvar för ett eller två barn. Det handlar om kontakt med habiliteringen, med föräldrar och om barnens individuella träning.

– Alla barn kommer till oss via habiliteringen men alla har inte diagnos, säger Tina Palm.

Individuella mål för varje barn utarbetas tillsammans med föräldrarna. Målen är satta utifrån barnets behov. Den handlingsplan som utarbetats för varje barn utvärderas hela tiden.

– Barnen ska kunna vara så självständiga som möjligt. Det behöver inte betyda att man kan väldigt mycket men att det man kan är det man har störst nytta av i vardagen.

Personalen arbetar med ADL-träning, det vill säga aktiviteter i dagligt liv.

Alla i personalen behärskar kommunikation med teckenstöd. Alla barn behöver detta stöd.

– De andra avdelningarna i förskolan Eken får också del av tecken, både barnen och personalen. Vi tecknar alltid vid våra gemensamma sångsamlingar.

– Barn med annat ursprung har nytta av tecken innan de har kommit in i språket, säger Eva Gnospelius.

Schema varje dag

Varje barn på Blåklockan har ett bildschema där det klart och tydligt framgår vad som ska hända under dagen.

Videokameran har kommit till stor användning på Blåklockan.

– Vi använder videokamera för att dokumentera och verkligen se hur vi arbetar med barnen och att barnen får se sig själva, säger Tina Palm.

Varje fredag är det drama med en dramapedagog. Personalen började spela in dessa övningar för att föräldrarna skulle få del av barnens framsteg.

– Föräldrarna tyckte det var jätteroligt och har uppmuntrat oss att använda
video­kamera vid fler tillfällen. Så det gör vi nu, säger Tina Palm.

ADL– för att klara vardagen

ADL är en förkortning för aktiviteter i dagligt liv och syftar på de grundläggande aktiviteter som en individ måste behärska för att kunna ha ett självständigt vardagsliv.


 

Artikeln publicerades 2009-01-15

Publicerat av
Katarina Nyberg
Nyckelord: förskola