En frizon där man kan få nya idéer och nya vänner

Att åka på kollo innebär ofta ett språng i utvecklingen. På kort tid kan man uppleva massor, lära sig nytt och få vänner.
– Kollo ska vara det roligaste som händer under hela året, säger Eva Remnert, en av de kolloarrangörer vi talat med.

Kollo kan bli en frizon där alla är snälla mot varandra och allt är möjligt. Och där man kanske får njuta av att ta revansch över sina egna begränsningar.

Men hur blir det så? Vad är viktigast för att stimulera ungas självständighet när man åker på kollo eller läger?

Vi ställde frågan till några av eldsjälarna i kollovärlden och fick många tips och råd.

– Genom lek och utmaningar lär man sig att ”allt” är möjligt om man bara gör så gott man kan, säger Jonas Nilsson, SFFF.

– Vi utmanar alltid deltagarna med nya spännande aktiviteter, säger Susanne Nielsen, RG Aktiv Rehabilitering. Vi ser hur barnen och ungdomarna växer och förändras.

För många är kollo första gången man är hemifrån en längre tid. Då är det viktigt att det finns stöd för de längtar hem, så att de klarar av att fullfölja perioden.

– Vi får ofta höra från föräldrarna att de verkligen tycker att deras ungdomar växer mycket på kollo och klarar av mycket mera efteråt, säger Eva Remnert på Sommarkollo Småland.

– För många är det roligaste att man får nya kompisar. En mamma sa att det efter kollot var första gången någon ringt och frågat efter hennes barn.

Aktiviteter två och två eller i mindre grupper gör det möjligt att hjälpa varandra och stärka den egna självkänslan. Det kan handla om både enkla lekar och gemensamt ansvarstagande för exempelvis städning.

– Unga som har en lindrig funktionsnedsättning kan uppleva att de fungerar fullt ut. De är inte längre de misslyckade, de som blir utkörda i korridoren, de fröken tjatar på, de som inte fattar. De är någon att lita på, som kan ta ansvar för sig själv och andra, säger Gunilla Lindén, lägerpräst på konfirmationslägret på Gålö.

Samvaro i grupp är en viktig del i självständighetsutvecklingen, att hitta en bra kompis där det också finns utrymme till att även umgås två och två, betonar även Inga-Lill Karlsson på Kås Omsorgs­verksamhet.

Kollo är även bra för att träna sig att hantera olika åsikter.

– Det är bra att öva på att diskutera fram en bra lösning tillsammans eller att säga nej till saker som känns obehagliga säger Inga-Lill Karlsson.

Värdefullt är att kollot anpassas efter deltagarna och deras intresssen och drömmar, inte tvärt om.

– Våra deltagare lever ofta i en vardag där de anstränger sig för att passa in i de mallar som samhället bygger upp, säger Sara Arnesson på kolloarrangören Kasper Care. På våra kollon får deltagarna vara sig själva samtidigt som vi bekräftar dem genom en ständig närvaro och dialog.

Målet är att deltagarna ska känna sig så hemma och självsäkra att de själva kan styra aktivititerna.

– Det är mer meningsfullt när deltagarna planerar en spökrunda där de skrämmer ledarna än om vi gör tvärt om, säger Helena Eriksson, Funkisgruppen.

På samma sätt är det viktigt att alla deltagare kan vara med på allting.

– Ingen ska behöva bli utestängd eller utesluten. Känslan av att kunna vara med på allt är viktig. Att alla ska uppleva att de är värdefulla och betydelsefulla och kan känna att ”just jag spelar roll”, säger Gunilla Lindén.

Att åka på sitt första kollo eller läger är onekligen ett stort steg, så om barnet inte är riktigt redo kan man ofta göra ett enkelt besök över dagen.

– Då kanske intresset och nyfikenheten väcks, och hen vill kanske åka året därpå, säger Ida Johansson på scoutgården Lysestrand.

Att komma iväg hemifrån och träffa nya och gamla vänner kan betyda mycket.

– Att ha en egen upplevelse och ett eget sammanhang är ovärderligt för självkänslan och självständigheten, säger Helena Eriksson, Funkisgruppen.

Lika viktigt kan det vara att komma ifrån föräldrarna en tid.

– Det är viktigt att känna att man kan klara sig utan att ständigt ha föräldrarna i närheten. För tonåringar kan det vara härligt att få leva som andra tonåringar och slippa anpassa sig till familjens krav och önskemål, säger Gunilla  Jaeger som arbetar på Ågrenska.