En känsla av sammanhang

När vi på Föräldrakraft nyligen samlades för att bolla idéer för 2015 års temaplan ställde vi oss två frågor: Varför gör vi Föräldrakraft? Och hur kan tidningen göra största möjliga skillnad?

Vi är strax inne på vår tionde årgång, men idén föddes faktiskt för nästan ett kvarts sekel sedan. Det var som frilansredigare för en liten tabloid inom Jönköpings läns landsting som jag kom i närkontakt med familjer som har barn med funktionsnedsättning.

Tidningen vände sig till familjerna och den egna personalen, med fantastiska reportage, sida upp och sida ned, av duktiga journalister.

Beklagligt nog las tidningen ner. Femton år senare tog jag själv chansen att förverkliga Föräldrakraft med familjer och professionella i hela riket som målgrupp. En tidning som dessutom är helt oberoende.

För den som alltid älskat journalistjobbet (och dess unika möjligheter att spåra upp viktiga frågor och sedan följa upp dem) är Föräldra­kraft drömjobbet. Långt bättre än de dags-, dator- och miljötidningar som jag jobbat med genom åren, även om jag ”brunnit för” för dem också.

Så vad är det som gör Föräldrakraft speciell? Vår reporter Anna Pella sammanfattade det så här när vi diskuterade temaplanen: Om man utgår ifrån att människan har ett stort behov av att inte känna sig ensam eller utanför, och att det är precis det som händer när man får ett barn med funktionsnedsättning, så är det oerhört viktigt och skönt att veta:

Att man inte är ensam.

Att andra också sörjer det som inte blev.

Att andra orkar kämpa.

Att andra hittar strategier för att förlika sig med att drömmen rycktes undan i ett enda slag.

Att få inspiration och nya idéer.

Även detta nummer har artiklar som förhoppningsvis skapar en sådan känsla av sammanhang.

Läs om AnnaLovisa som har en obotlig sjukdom (sid 48), Joakim som blev felaktigt placerad i särskola (sid 10), Lukas som hittade nya vänner på en familjevistelse (sid 40) och Ludwig som får kämpa hårt för att få utbildning och jobb (sid 56).

Trevlig läsning!